50 dagar kvar och vad är en pappa.

Nu är det alltså bara 50 dagar kvar till beräknat datum.

Barnets ankomst närmar sig med andra ord.

Livet kommer se annorlunda ut men hur är svårt att föreställa sig.

Vi börjar också ha lite kort om tid för att hinna allt som ska göras innan barnet kommer.

Som tur är har vi redan hunnit med det mesta.

Den stora biten som är kvar på listan är att Elin ska hinna med att ställa ut lite tavlor innan barnet kommer då vi inte vet när möjligheten dyker upp igen. Det blir vernissage på söndag den 26 juni kl 14 i hembygdsgården Lännäs. Håller tummarna att det ska bli lyckat. Elin är kopiöst bra på det hon gör, så har ni möjlighet tycker jag att ni ska unna er ett besök.

 

Själv har jag en del att stå i inför det kommande lägret. Efter lägret får även jag gå ner lite i tempo och får ägna sista tiden innan barnet kommer åt att ställa in mig på att bli pappa. För mig blir det ett lite svårt begrepp då jag aldrig bodde med min biologiska pappa som dog när jag bara var 4 år gammal. Då man väntar sitt första barn blir det onekligen så att man funderar på hur man kommer att bli som pappa. Det närmsta en pappa jag haft är min morfar. Mellan 1 och 9 års ålder bodde jag hos mina morföräldrar som tog hand om mig som om jag varit deras eget barn. Även om jag inte alltid har bott hos dem så har deras hem alltid varit hemma för mig. Alla bra bilder jag har, av hur en far bör vara har jag alltså inte från min pappa utan från min morfar. Han tog på sig ansvaret att vara en faders figur i mitt liv då inte någon annan fanns att tillgå. Jag har givetvis saknat att inte ha en biologisk pappa men jag har på något vis inte blivit utan den trygghet som en trygg fadersgestalt förmedlar. Ruben som min morfar heter har helt klart varit en viktig förebild och ett stort stöd. Det har ibland uppstått situationer då Ruben mycket konkret klivit in i pappa hålet i min tillvaro. Ett bra exempel är då jag och Elin gifte oss. Då jag inte har en pappa som är i livet kan ju denne inte hålla tal. Då släktingar av alla de slag brukar hålla tal på tillställningar av det här slaget kunde det ha blivit smärtsamt tydligt att min pappa saknades. Så blev dock inte fallet då Ruben reste sig upp och höll ett otroligt rörande och ödmjukt tal i Örjans(min pappa) ställe. Inte ett öga var torrt. Ruben var den som lärde ut fiske, berättade sagor och förklarade världen för ett barn som inte hade en pappa som kunde göra det. Ruben och Solveig (som min mormor heter) har alltid behandlat mig som ett av sina egna barn och det har genom åren varit ovärderligt. Har jag funderingar om allt från bilköp till hur jag ska lägga upp en predikan är det fortfarande dit jag vänder mig. Med andra ord så har jag fortfarande samma förtroende för Ruben som jag hade som liten. Då jag funderar på hur jag kommer att bli som pappa så hoppas jag att jag kan axla rollen hälften så bra som Ruben gjort. Kan jag se att mina barn i vuxen ålder har samma förtroende för mig och känner på samma sätt för mig som jag känner för min morfar kan jag skatta mig lycklig. Jag får helt enkelt hålla tummarna och göra mitt bästa.

 

 

Annonser
Publicerat i Allmänt, Att bli pappa, Skorped, Tro
En kommentar på “50 dagar kvar och vad är en pappa.
  1. Elin Forsman skriver:

    Du kommer att bli en bra pappa Andreas! Jag älskar dig. /frugan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: