Min predikan från i söndags

Vaksamhet och väntan inför Kristi återkomst

Texten är inte bearbetad för att vara mer än ett utkast men jag hoppas att den kan vara läsbar i alla fall.

Vaksamhet och väntan är rubriken för den här söndagen och nästa söndag är rubriken Kristi återkomst.

Jag ska försöka mig på att baka ihop dessa två rubriker till en predikan.

Då vi talar om vaksamhet och väntan så är det nog en och annan som drar sig till minnes en tid då man talade mycket om att Jesus snart skulle komma tillbaka och att vi skulle vara redo så att vi inte skulle gå förlorade.

Hur har jag det egentligen ställt med Gud?

Är jag riktigt frälst?

Har jag gått miste om min frälsning?

Är det kört för mig?

Tänk om jag fallit i synd just när Jesus kommer tillbaka!

Min moster som bara är fem år äldre än mig har berättat en historia om det här med att vara orolig inför Kristi återkomst.

När vi var små talades det mycket om Jesu snara återkomst och min moster var mycket rädd att hon inte skulle få följa med när Jesus hämtade de sina.

Hon hade dock räknat ut att jag som var mycket liten förmodligen inte hade syndat så mycket och därför borde få följa med.

Hennes plan var att om Jesus skulle komma på natten skulle hon hugga tag i mig så att hon skulle få följa med.

Jag vill påstå att det blev en dikeskörning då frälsta människor på riktigt var oroliga över om de var nog frälsta.

Kristna har i alla tider väntat sig att Jesus snart ska komma.

Jag tror för min egen del att det mycket väl kan vara så att han kommer snart.

Det kan också vara så att det dröjer länge.

Ingen människa vet när.

Därför är det viktigt att vi lever som om det kunde vara idag.

Tänker vi oss att tiden är något som är en begränsad resurs tar vi förhoppningsvis bättre vara på den.

Genom åren har många gett sig på att räkna ut när riket kommer men än så länge har ingen lyckats.

Vi går till Luk 17:20-30

Luk 17:20-30

20TillfrågadavfariseernaomnärGudsrikeskullekommasvaradehan:Gudsrikekommerinteettsådantsättattmankansedetmedsinaögon.

21Ingenkansäga:Härärdet,eller:Därärdet.Nej,Gudsrikeärinomer.

22Tilllärjungarnasadehan:DetskallkommaentidnilängtarefterattupplevaenendaavMänniskosonensdagarmenintefårdet.

23Manskallsägatiller:Därärhan,eller:Härärhan.Springinteditdepekar,rusainteefterdem.

24Tyliksomblixtenflammartillochlyserupphelahimlenfrånhorisonttillhorisont,skallMänniskosonenvisasigsindag.

25Menförstmåstehanlidamycketochförkastasavdettasläkte.

26SomdetvariNoasdagar,skalldetbliunderMänniskosonensdagar.

27Folkåtochdrack,giftesigochblevbortgifta,ändatilldendagNoagickiniarkenochflodenkomöverdemochgjordeslutdemalla.

28EllersomLotstid:folkåtochdrack,köpteochsålde,planteradeochbyggde,

29mendendagLotlämnadeSodomregnadeeldochsvavelfrånhimlenochgjordeslutdemalla.

30LikadantblirdetdendagMänniskosonenuppenbaras.

Jesus säger en hel del i den här texten.

Han säger dels att himmelriket är något som finns i oss här och nu.

Han varnar för felaktiga rykten.

Men han talar också om en yttersta dag då det blir uppenbart för alla vem han är.

Han säger också att han innan den dagen kommer att få lida och att det kommer att komma en tid då de som tror på honom inte kommer att ha honom hos sig i fysisk mening.

Han förutser sitt lidande och sin död.

Han förbereder de som följer honom på att det kommer en tid då han lämnar dem.

Han talar också om en domens dag lik den då syndafloden sköljde över världen eller då Sodom förstördes.

När den dagen kommer vet ingen.

Många har räknat på det men ingen har haft rätt.

Lever vi i vetskapen att det kommer en domens dag gör det oss i bästa fall motiverade att ställa våra liv till Guds förfogande, så att vi kan få med oss så många som möjligt till tron som räddar.

Så länge vi vet att nåden är något som inte är beroende av våra prestationer kan vi vara lugna för vår egen del.

Däremot så bör vi göra vad som står i vår makt för att så många som möjligt ska få möjlighet att höra de goda nyheterna om nåden från korset.

Vår uppgift är inte att skrämma in någon i himlen.

Vår uppgift är att förmedla evangeliet, göra lärjungar och döpa människor till Kristus.

Hur är det med synden då?

Hur inverkar den?

Synden är något alla människor kämpar med, kristna likväl som de som inte sätter sin fot i en kyrka.

Synden har konsekvenser då den innebär att vi väljer bort Gud och gör oss själva till herrar över tillvaron och låter våra egon ersätta Gud.

Synden skadar och förstör relationen till Gud vilket har konsekvenser in i evigheten.

Som tur är så hänger inte vår frälsning på vår förmåga att vara perfekta.

Vår strävan ska absolut vara att leva i lärjungaskap och helgelse.

Men vi misslyckas hela tiden och även då finns nåden där för oss.

Den är inte lön för någon insatts.

Frälsningen ges som en gåva till var och en som tror på Jesus Kristus.

Din frälsning hänger inte på hur duktig du varit.

Den hänger inte på vad dina föräldrar eller vänner tror.

På den yttersta dagen hänger inte frälsningen på någon annans tro.

Den hänger på om du personligen tror och beslutat dig för att följa Jesus.

Men är inte det lite hårt att påstå att bara den som tro blir räddad.

Exakt vem som räddas och inte är inte vår sak att avgöra.

Men att det finns en dubbel utgång är otvivelaktigt utifrån bibeln.

Vi går till Matteus 13:47-50

Matt 13:47-50

47Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 48När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga.

49Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Oj!

Det var hårt.

Det är alltså bara de rättfärdiga som får plats i himlen.

Inte undra på att folk i alla tider upprättat extra regler för att bli så helgade som möjligt.

Tänk om man inte är nog rättfärdig den dag det gäller?

Det som är så befriande är att vår rättfärdighet inte hänger på oss.

Ingen människa blir rättfärdig genom egen ansträngning och förtjänst.

Nej, vi blir rättfärdiga genom Kristus som vi tror på.

Hur mycket vi än kämpar med att vara goda människor är det bara genom Kristus vi blir rättfärdiga.

Han har gett sitt liv i vårt ställe och det i sig räcker.

Ok.

Så frälsningen får vi genom Kristus som en gåva och vi kan inte göra något för att förtjäna den.

Innebär det att vi kan luta oss tillbaka.

Betyder det att vi sedan vi kommit till tro och låtit döpa oss kan slänga oss i hängmattan.

Är det så att vi kan vara goda kristna lärjungar bara genom att tagga ner och lita på att Jesus redan fixat allt.

Nej!

Den kristna tron kan inte överleva om den bara blir en åskådar sport.

Om de flesta troende nöjer sig med att gå till kyrkan ibland för att vara åskådare av vad som händer i kyrkan räcker det inte.

Vi är kallade att vara lärjungar.

Vår frälsning hänger mycket riktigt inte på våra egna prestationer.

Men missionsbefallningen är vårt uppdrag och det angår oss alla att den utförs.

Den dag du lät döpa dig begravde du ditt gamla liv.

Du döptes till Kristus och därmed är han också den som ditt liv tillhör.

Se det som att du i och med ditt dop skrivit på ett livstidskontrakt för ”Himlen IK”.

Att vi ska vara vaksamma inför herrens återkomst handlar om att vi inte ska sätta oss på läktaren.

Att vi inte ska bli sittande på avbytarbänken och att vi inte ska bli för bekväma.

Vi väntar oss att tiden kommer att ta slut.

Därför är det viktigt att vi tar vara på den tid vi har.

Var och en måste ta vara på sin egen Gudsrelation.

Ingen lärjunge blir lik sin mästare om han inte umgås med denne.

Andras tro och fromhet är inte vad vi får redogöra för på domens dag.

Får Gud vara prio nr 1 i våra liv så skapar det en längtan i oss.

Dels en längtan att lära känna honom mer och mer.

Dels en längtan efter att få vara mer med Gud.

Dessa två gör att vi blir mer bekanta med Guds ord som formar oss och skärper oss.

Det gör också att vi kommer in i en vana av att be och tala med Gud.

Allt detta sammantaget rustar oss för att kliva utanför våra dörrar och förmedla de goda nyheterna vidare.

Ibland när vi ser all ondska i världen kan vi bli bedrövade och undra om det finns något hopp för oss.

Förra veckan talade jag om att Gud är trofast.

Det han lovar det håller han.

Gud har lovat att göra slut på ondskan och att i slutändan också radera ut döden.

Och genom Kristus får vi del i det eviga livet.

Kristi återkomst är inte något vi behöver frukta om än vetskapen om att han kommer,

kan ge oss anledning att vara vakna.

Vi går till 1 Kor 15:22-28

1 Kor 15:22-28

22Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.

23Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom.

24Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern.

Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft,

25ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter.

26Den siste fienden som förintas är döden,

27ty allt har han lagt under sina fötter.

När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom.

28Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

Jag såg ett program på svt härom dagen som handlade om kristna som förföljdes för sin tro.

Av alla religioner i världen är det kristna som är mest förföljda.

Var 5 minut dödas en kristen för sin tro.

I programmet berättades det om kristna som förföljdes i Indien.

De fick sina hus och kyrkor nerbrända för att de i motsatts till kastsystemet erkände alla människors lika värde inför Gud.

I reportaget berättades också om hur läget är för de koptiska kristna i Egypten.

I området man filmade hade en mobb av 8000 arga muslimer bränt ner en kyrka.

Slutligen visades ett reportage från Ryssland där den ortodoxa kyrkan låg bakom förföljelser av andra kristna.

Frågan reportern avslutningsvis ställde sig var. ”Om inte de som tror på samma Gud kan hålla sams. Vad finns det då för hopp”

Vi ska avsluta med att läsa ett stycke ur filippebrevet som varit till stor tröst inte minst för kristna som fått lida och sätta livet till för sin tro.

Fil 3:20-4:1

20Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus.

21Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.

4:1Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Skorped, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: