Ett nådens år

Nu var det advent igen.

Nedräkningen till Julafton, Herrens ankomst!

Det här är en tid som rymmer mycket för många.

Minnen och traditioner lägger sig som ett duntäcke över oss.

Det täcket kan både kännas varmt och mysigt men också tungt och kvävande.

För de flesta av oss har advent mycket att göra med familjens gemenskap, god mat och traditioner.

Olika familjer har lite olika traditioner för hur det ska vara under advent och Jul.

Hos mina morföräldrar är det en stark indikator på att julen närmar sig när morfar gör polkagrisar.

Till saken hör att han sällan gör något på liten skala.

Hela huset luktar pepparmyntsolja och när smeten är klar så ska den dras och då brukar nån av oss yngre förmågor få äran att dra den röda delen av smeten medan morfar kämpar med den större klumpen smet.

Därefter blir det bråttom att dra ut allt till en lång orm på största bänken i köket.

Sedan hackas det hela till lagom stora bitar som sedan fyller en och annan glasslåda som sedan ska delas ut till vänner och bekanta.

Det hela är en vetenskap och det blir tokbra när morfar gör det.

Jag har gjort ett försök att själv göra polkagrisar men det misslyckades totalt.

Det var en av de traditioner jag är uppväxt med.

Ni har säkerligen en mängd egna.

Olika familjer har som sagt lite olika traditioner men de har gemensamt att de hjälper oss att känna att det minsann är jul i luften.

Dessa traditioner tycks också ha en tendens att bara bli fler och fler.

Pyntandet av hemmet ska vara på ett visst vis och ske en viss tid.

Granen ska kläs en viss dag och med pynt som hängt med sedan urminnes tider.

Det är i och för sig inte alla som går överbord med pyntandet.

Jag har en morbror som löst det här med pyntandet på ett ypperligt sätt.

Han har en julstjärna som hänger i fönstret året om.

När det bli advent sticker han i kontakten och drar ut den på trettondagen.

Advent tänker vi oss ofta som en fridfull tid då vi tänder ljus umgås och trivs.

Så är det nog oftast när vi minns advent, inte minst om vi går till barndomens minnen.

Men!

Advent har också en förmåga att skapa stress för allt som ska ordnas och fixas.

Maten måste bli bra.

Julklapparna ska vara genomtänkta och personliga och man ska gärna ha kvittot kvar, utifall att de inte skulle falla mottagaren i smaken.

Huset ska vara rent och pyntat.

Alla dessa göromål kan ju ge vem som helst ont i magen.

Det finns också en viss press inom familjer att hålla sams och trivas med varandra, lite mer än man gör annars, för ingen vill ju gräla på Jul.

Julen har allt det här inneboende.

Stressen över att allt ska vara bra.

Goda minnen från tidigare Jular.

Värme och gemenskap i stugorna.

Barnens nedräkning till dagen då julklapparna får öppnas.

Julbordets alla läckerheter och de tända adventsljusen.

Julen är en tid då vi umgås som familjer och tar i extra med mat och gåvor.

Juletiden är också en tid då det som är bra och mindre bra blir extra tydligt.

Gemenskapen blir tydlig men också ensamheten.

För de som för en ensammare tillvaro än de skulle önska är advent och jul en tung tid.

Det blir på något sätt tydligt vad vi har och vad vi inte har.

Det blir tydligt för den som inte har någon att dela juletiden med hur ensam den är.

Det blir också tydligt för de familjer som har det tufft ekonomiskt att de inte kan erbjuda sina barn alla de materiella gåvor som mer välbärgade familjer kan.

Lösningen kan bli att skuldsätta sig för att klara julen.

Advent och Jul är tider då vi känner av både gemenskap och ensamhet lite mer än vanligt.

Även välstånd och fattigdom blir på ett speciellt sätt tydligt.

Då vi på norra sidan klotet mer eller mindre frossar i mat och konsumtion, finns de folk som inte har mat för dagen.

Vi kan ju i advent försöka tänka lite extra på den som har det ensamt och den som har det fattigt.

Vi kan exempelvis ge bort bistånd i julklapp.

Vi kan också bjuda den som inte har någon stans att vara, att vara med i vår gemenskap.

Bjud hem den nyskilde arbetskamraten.

Ta ett extra samtal med skolkamraten som inte har så många vänner.

Men ställ inga ”hur har du det?” frågor om du inte har tid eller ork att höra svaren.

Innan vi nu går in i allt som är trevligt och allt som är tungt och krävande med advent och julen vill jag skicka med er än vädjan.

Ha inte för höga krav på er själva eller andra.

Välj bort något om det känns för stressigt.

Men advent är ju egentligen inte en väntan på att få käka julbord och dela ut paket.

Det är inte en högtid då vi firar allt vi har eller då vi sörjer allt vi inte har.

Det vi under den här delen av året laddar för att fira är att frälsaren kom till oss.

Att Gud blev människa för att rädda och befria oss.

Låt oss höja blicken lite för att se vad vi har att glädjas åt.

Vi läser ur Sakarja 9:9-10

sak9:9-10

9Ropautdinglädje,dotterSion,jubla,dotterJerusalem!

Se,dinkonungkommertilldig.

Rättfärdigärhan,segerärhonomgiven.

Iringhetkommerhan,ridandeenåsna, påenungåsnehingst.

10JagskallförintaallastridsvagnariEfraim, allahästariJerusalem.

Krigetsvapenskallförintas.

Hanskallförkunnafredförfolken, ochhansväldeskallfrånhavtillhav,

frånflodentillvärldensände.

Då de här orden uttalades i Sakarja var de profetiska.

De talade om en befriare som ännu inte kommit.

Folket hade aldrig kunnat ana vidden av den räddning som skulle komma.

Vi firar under Julen att Gud höll löftet om räddning.

Han blev människa.

Han kom till oss i enkelhet som en människa och befriade en av synden bunden mänsklighet, in i gemenskapen med honom själv.

Det är denna befriares ankomst som vi firar under julen.

Vi går till matteus för att se de profetiska orden från Sakarja gå i uppfyllelse.

Matt21:1-9

1NärdenärmadesigJerusalemochkomtillBetfagevidOlivbergetskickadeJesusivägtvålärjungar

2ochsadetilldem:borttillbyndärframme,hittarnigenastettåsnestosomstårbundetmedettfölbredvidsig.Tademochledhitdem.

3Omnågonsägernågotskallnisvara:Herrenbehöverdem,menhanskallstraxskickatillbakadem.

4Dettahändeförattdetsomsagtsgenomprofetenskulleuppfyllas:

5SägtilldotterSion:Se,dinkonungkommertilldig,ödmjukochridandeenåsnaochettföl,ettlastdjursföl.

6LärjungarnagickbortochgjordesomJesushadesagtåtdem.

7Dehämtadeåsnanochföletochladesinamantlardem,ochhansattupp.

8Mångaifolkmassanbreddeutsinamantlarvägen,andraskarkvistarfrånträdenochströddedemvägen.

9Ochfolket,bådedesomgickföreochdesomföljdeefter,ropade:HosiannaDavidsson!VälsignadärhansomkommeriHerrensnamn.Hosiannaihöjden!

Man ropade alltså HosiannaDavidsson!VälsignadärhansomkommeriHerrensnamn.

Hosiannaihöjden!

Det måste ha varit en kluven känsla för Jesus att rida in i staden till dessa rop.

Folket hyllade honom och tog emot honom som en kung.

Men ropen skulle snart ändra karaktär.

Hosianna ropen kom snart att utbytas till ropet ”korsfäst”.

Men det är en annan predikan det.

Folket som länge väntat på sin frälsare firade att Jesus red in i staden och uppfyllde de profetiska orden.

Den räddning Jesus kom för att ge oss var dock en annan än den folket hade i åtanke.

De väntade sig att Jesus skulle befria staden och landet från romarna.

Jesus hade inte kommit för att driva ut romarna.

Han hade inte kommit för att ta den politiska makten.

Han hade inte kommit med svärd i hand.

Han hade inte kommit för att leda en arme.

Han hade inte kommit för att radera ut det politiska förtrycket.

Han hade kommit för att ge sitt liv som ett offer för våra synder.

Han hade kommit för bära all vår synd och trasighet på korset.

Han hade kommit för att besegra döden, ge oss syndernas förlåtelse och för att vi som tror på honom skulle bli frälsta.

Folket som tog emot Jesus väntade sig någon som skulle upprätta Israel som självständig stat.

Den räddning Jesus gett oss är inte någon kortsiktig lösning på ett politiskt läge.

Han kom med en frälsning som står öppen för var och en som tror.

En evig räddning.

Vi firar att Gud älskar oss så mycket att han kom till oss som en människa för att rädda oss.

Vi firar att han som är kungars kung kom till vår räddning trotts att vi gång på gång vänt ryggen till.

Det om något är värt att fira och glädja sig över.

Jag avslutar med att läsa psalm 24 ur Psaltaren.

24

1Av David, en psalm.

Jorden är Herrens med allt den rymmer,

världen och alla som bor i den.

2Det är han som har lagt dess grund i havet

och fäst den över de strömmande vattnen.

3Vem får gå upp till Herrens berg,

vem får gå in i hans tempel?

4Den som har skuldlösa händer och rent hjärta,

som inte håller sig till falska gudar

och aldrig har svurit falskt.

5Han får välsignelse av Herren

och riklig lön av Gud, sin räddare.

6Här är det släkte som sökt sig till Herren,

som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud.

7Portar, öppna er vida!

Höj er, uråldriga dörrar!

Låt ärans konung draga in!

8Vem är då ärans konung?

Det är Herren, den väldige hjälten,

Herren, väldig i strid.

9Portar, öppna er vida!

Höj er, uråldriga dörrar!

Låt ärans konung draga in!

10Vem är han, ärans konung?

Det är Herren Sebaot,

han är ärans konung.

Då julstressen blir stor och de egna kraven höga vill jag att ni kommer ihåg vad det är vi väntar på och sedan firar så här i slutet av året.

Vi människor glömmer så lätt bort Gud bland alla andra prioriteringar.

Vi vänder så lätt Gud ryggen då vi inte får som vi vill.

Eller då tiden inte räcker till.

Så har människan alltid varit.

Det är stort att Gud inte ledsnat på oss närsynta människor.

Vi firar att ärans kung, den väldige hjälten, herren Sebaot kom till oss i ett stall.

Han som är värd all ära och makt, kom till oss inte som en höjdare vid något hov.

Nej han kom till oss född av en ung ogift tjej i ett stall.

Han kom till oss i enkelhet och underifrån.

Han levde som flyktingbarn.

Han växte sedan upp i en avkrok.

Han undervisade om ett rike som inte var av denna världen och slutligen gav han sitt liv för att vi skulle bli räddade genom honom.

Vi firar att den Gud som handlar så kom till oss för att rädda oss.

Vi firar att frälsaren som profeterna talat om kom till vår räddning.

Vila i vetskapen om att Gud blev människa, levde, dog och uppstod för att du och jag skulle få våra synder förlåtna.

Därigenom får vi ha gemenskap med honom.

Därigenom får vi del i det eviga livet.

Därigenom har vi blivit frälsta.

Annonser
Publicerat i Allmänt, Predikningar, Skorped, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: