En predikan om dopet

Jesu dop

 

Jes 42:1-7

1Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär.

Jag låter min ande komma över honom, han skall föra ut rätten till folken.

2Han ropar inte, han höjer inte rösten, hans stämma hörs inte på gatorna.

3Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte.

Trofast skall han föra ut rätten.

4Han skall inte tyna bort eller knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning.

5Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt upp den, brett ut jorden med allt vad den alstrar, han som gett liv åt människorna där, livsande åt dem som vandrar på jorden:

6Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig.

Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk till ett ljus för de andra folken.

7Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.

 

Inledningsordet Klara läste var hämtat från Jesaja 42 vers 1-7.

Texten är som en programförklaring för Jesu verksamhet.

Texten talar om Kristus och på många sätt anger den hur Jesu person och verksamhet kom att se ut.

Profeten talar om hur Jesus blir ett ljus inte bara för Judarna utan för alla folk.

Jesus beskrivs som någon som har omsorg om den som har en svag ställning.

Han beskrivs som en som inte knäcker ett brutet strå och som inte släcker en falnande veke.

 

Är inte det vackert så säg?

 

Som människor har vi så lätt att förakta svaghet i oss själva och i andra men Jesus stöter inte bort den som misslyckats, han tar inte avstånd från dem som andra ser ner på.

Han är den som upprättar den svage, befriar den fågne och ger ljus åt dem som lever i mörker.

 

Jesus person och verksamhet utgör ett centrum i mänsklighetens historia och därför finns det också gott om föraningar om Kristus i gamla testamentet som liknar dem vi möter hos Jesaja.

Detta är inte så konstigt då ingen person har inverkat på historien som Jesus.

Jesu person och verksamhet har visat sig hålla ända in i våra dagar.

Ändå var perioden för hans verksamhet kort.

 

I ca 3 år undervisade Jesus folket och lärjungarna.

I 3 år vandrade han runt och utförde under.

I 3 år utförde han sitt uppdrag.

Dessa 3 år av verksamhet har lämnat ett avtryck i historien som saknar motstycke.

 

Över hela världen berörs människor av Jesus undervisning och gärningar.

Över hela världen förvandlas människors liv på grund av denna man från Galileen.

En oräknelig skara har kommit till tro, tagit emot frälsningen, blivit döpta och påbörjat lärjungaskapet.

3 korta år av verksamhet förändrade en hel värld.

 

Idag ska vi titta på startskottet för denna verksamhet.

Nämligen då Jesus lät döpa sig i Jordan.

Vi kommer att börja med att läsa om denna händelse och därefter kommer jag att gå in på dopet i allmänhet.

 

Vi ska gå till Matt 3:13-17

Där finner vi en skildring av hur Jesus offentligt kliver in i sin tjänst.

Han gör detta genom att låta döpa sig.

 

Matt 3:13-17

13Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.

14Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.”

15Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.”

Då lät han det ske.

16När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom.

17Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Det är här det börjar.

Jesus har fram till nu varit lite av en doldis.

Han har väntat på att gå in i sitt uppdrag fram tills nu.

Johannes hade förberett vägen för Jesus.

Han hade ruskat om folket och manat till omvändelse.

Han ropade ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

Med den omvändelsen följde också dopet han praktiserade.

Det dopet var inte det samma som dopet till Kristus men en föregångare till det kristna dopet.

Johannes rörde definitivt om i grytan med sin kritik av hovet och hans uppmaningar till omvändelse.

Men han var framför allt viktig som en härold.

Vet ni vad en härold är?

Ursprungligen var härolden en funktionär vid tornerspel.

Det var dock inte den innebörden jag var ute efter.

Häroldar har haft en mängd uppgifter, men den viktigaste torde nog vara rollen som budbärare.

Härolden är budbäraren som kommer före sin herre.

Exempelvis om en höjdare var på väg att resa in i en stad så kunde härolden skickas i förväg för att tala om med vilka intentioner man närmade sig.

Härolden skulle meddela vem herren var och att herren var i antågande.

Johannes var en kändis i sin samtid och det var gott om folk som ville upphöja honom, liksom det också fans en och annan som önskade döda honom.

Då Johannes möttes av smicker eller hyllningar, så pekade han på att det skulle komma en som var större än honom.

 

Matt 3:11

11Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld.

Johannes hade sådan vördnad för Jesus att han först inte ville döpa honom.

Varför skulle han?

Jesus var ju inte i behov av ett omvändelsens dop.

Dopet skulle ske därför att det skulle bli startskottet,

för att Anden skulle sänka sig över Jesus och för att han i samband med detta skulle pekas ut som frälsaren som tar bort världens synd.

I Joh 1:29-34 får vi höra Johannes identifiera Jesus som Guds lam.

Joh 1:29-34

29Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd. 30Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig.

31Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.”

32Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom.

33Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’

34Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.”

Efter att Jesus låtit döpa sig går hans liv in en en ny fas.

På samma vis är det när vi blir döpta till Kristus.

När vi döps till Kristus dör vi från oss själva och uppstår med Kristus.

Det är därför den här poolen vi har i vissa kyrkor kallas dopgrav.

 

Vi får i dopet lämna ifrån oss det egna som vi så lätt klamrar oss fast vid.

När vi kliver upp ur dopgraven är det inte längre vårat jag som är vårt livs första prioritet.

Vi har ju begravt vårt gamla liv och lever nu för Kristus.

 

Dopet har genom åren varit en känslig fråga.

Inte minst var och vid vilken ålder man ska döpas har varit en stridsfråga.

Det råder dock enighet om att vi ska döpas och att detta dop är ett dop till Kristus.

 

Oavsett om man står i en tradition där man döper spädbarn, eller om man praktiserar troendedop är dopet centralt och viktigt.

Dopet är viktigt av många anledningar.

Det är viktigt för att det utgör en offentlig bekännelse av vår tro.

Det är viktigt som ett definitivt kliv in i lärjungaskapet.

Det är ett svar på Jesus uppmaning att lämna allt och följa honom.

Dopet är också en handling i lydnad då Jesus i missionsbefallningen säger att vi ska göra lärjungar och döpa dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

 

Om du tror på Gud och vill leva ditt liv i lärjungaskap är dopet en självklarhet.

Vill vi leva efter Jesu exempel och vill vi vara lydiga mot hans befallning är dopet inte något vi kan välja bort.

 

Dopet har som sagt varit en känslig fråga.

Under reformationen var det en och annan som drog andra slutsatser än den katolska kyrkan hade gjort.

I fråga om dopet var dock Luther och den katolska kyrkan överens.

Men brottet med den katolska överheten gjorde att nya tankar om dopet fick fäste i vissa grupper.

Bland annat började man ifrågasätta dopet av spädbarn.

Man menade att det inte fans någon tydlig text i bibeln som talade för att man skulle döpa spädbarn.

Istället ville man se att man först kom till tro och att man på grund av denna tro lät döpa sig.

Denna tankeströmning ledde till att folk som var döpta som spädbarn ville döpa sig igen i vuxen ålder.

 

Så blev det också.

De grupper som praktiserade troendedop under reformationen fick fort öknamnet ”vederdöpare”.

Vederdöpare betyder omdöpare och är exakt samma ord som anabaptist förutom att det ena är latin och det andra svenska.

Dessa vederdöpare förföljedes ivrigt av både katoliker och protestanter och det hörde inte till ovanligheterna att man offentligt avrättade vederdöpare genom att dränka dem.

Vederdöparna visste att det var med livet som insatts man lät döpa sig i vuxen ålder.

Trotts faran gjorde man det för att man ville leva sina kristna liv utifrån bibeln i högre grad än kyrkans tradition.

 

Självklart retade vederdöparna många genom att döpa dem som redan var döpta som barn.

Då man döper någon som redan varit döpt som spädbarn, skickar det signaler som kan göra ont för många.

Dels kan det tas som att dop av spädbarn inte är giltiga.

Det kan tas som att den barndöptes tro skulle vara mindre genuin eller rent av ogiltig.

Det sänder också signaler om att den som inte var gammal nog att själv ha valt sitt dop inte heller skulle vara frälst.

Alla dessa signaler sårar djupt.

 

På samma vis kan lärorna och signalerna som omger barndopet såra den som håller fast vid troendedopet.

 

För min egen del så föredrar jag troendedopet.

Det finns en del bibliska argument för barndopet, men jag upplever dem som få och inte som helt entydiga.

Jag tycker mig hellre se att normen var att människor kom till tro och att man som ett resultat av denna tro lät döpa sig.

Som följd av detta dop fick den troende också ta emot den helige Ande.

Tittar jag på den riktigt tidiga kristendomen så finner jag också att normen var att man döpte dem som var gamla nog att själva välja dopet.

Självklart fanns det också exempel på undantag från denna norm.

 

Jag föredrar troendedopet därför att jag tror att det var så det var tänkt.

Notera att jag säger ”föredrar”.

Jag tror inte att barndopet är ogiltigt, även om jag inte omfamnar vissa av lärorna som omger det.

Jag vill inte påstå att de som väljer att döpa sina barn gör fel.

 

Om det är så att frälsningen beror på om vi blir döpta vid rätt ålder eller ej vore det problematiskt.

För om det vore så att vi som föredrar troendedopet har rätt och alla andra har fel, skulle i stort sett ingen blivit frälst under de 1600år som barndopet varit regel och norm.

Jag finner det osannolikt att troende människor skulle gå miste om sin frälsning för att man blivit döpt för tidigt.

 

Däremot tror jag att det är avgörande att man lever i sitt dop, oavsett vid vilken ålder det skett.

Lärjungaskapet är alltså en nog så viktig komponent.

Att vi genom lärjungaskapet lever i vårt dop är nog så viktigt som när vi blev döpta.

Jag menar alltså att det är viktigare med vandringen vi har i sällskap med Jesus efter vårt dop än när detta dop skett.

 

Att bli döpt och sedan hoppa av sitt lärjungaskap är förödande.

Medan ett dop vi lever i och återkommer till stärker vår vandring med Jesus.

 

Jag tror som sagt att det bästa är att man kommer till tro först och sedan låter döpa sig.

Samtidigt så känner jag gott om folk som är döpta som spädbarn,

som vid sin konfirmation tagit det beslut som jag fattade när jag lät döpa mig.

Nämligen beslutet att följa Jesus resten av livet.

 

Just det beslutet är så viktigt för oss att kunna falla tillbaka på när vi har det kämpigt och vår tro angrips från olika håll.

När vi våndas över om vi verkligen är frälsta, så kan vi se tillbaka och säga:

Jag fattade ett beslut.

Jag tror på Jesus,

jag har bekänt och bekänner min tro,

jag är döpt till Kristus och jag vill leva i mitt dop.

Liksom dopet var startskottet på Jesu verksamhet utgör dopet det definitiva startskottet på våra kristna liv.

Det finns som sagt olika läror och uppfattningar om när man ska döpa sig, men att vi ska döpa oss är vi kristna eniga om.

 

Men är det så viktigt att man döper sig?

Jag kan väll vara lika kristen även om jag inte är döpt.

Rövaren på korset som Jesus lovade en plats i paradiset var ju inte döpt eller hur?

 

Visst finns det undantag från regeln.

Jag tror att man kan bli frälst även om man inte är döpt.

Det är dock inte en ursäkt att inte döpa sig.

 

Tror du på Gud och bekänner Jesus som din frälsare,

så är dopet inget du bör välja bort eller skjuta framför dig.

Dopet har alltid varit en central och självskriven del av det kristna livet.

Vill vi följa Jesus borde det också vara självklart att följa hans befallning att göra lärjungar och döpa dem.

 

Även bland de tidiga kristna hände det att folk som trodde inte var döpta till Kristus.

Men i dessa fall handlade det om att man inte kände till det dopet.

Johannes omvändelsedop var på vissa ställen det enda dop man kände till.

Jag sa tidigare att Johannes omvändelsedop inte var detsamma som dopet till Kristus.

Vi ska nu läsa en text som tar upp detta.

 

 

 

 

Apg 18:24-19:6

24Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna.

25Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet.

26Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg.

27När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende,

28ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

19:1MedanApollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar

2och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.” –

3”Vilket dop blev ni då döpta med?” frågade Paulus, och de svarade: ”Johannes-dopet.”

4Paulus sade: ”Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.”

5Då lät de döpa sig i herren Jesu namn.

6Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade.

 

Dopet till Kristus har alltså en verklig och stor betydelse.

Det är inte oviktigt om vi låter döpa oss eller inte.

Dopet är startskottet för lärjungaskapet och något vi får leva i resten av våra liv.

Om du tror, är det en självklarhet att du också blir döpt.

I Markus 16:16 står följande:

 

Mark 16:16

16Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.

 

Av den här versen framgår det tydligt att tro, dop och frälsning hör tätt samman.

Dopet hör ihop med lydnad, överlåtelse och ett nytt liv i Kristus.

Samtidigt ger versen ett utrymmer för den som av någon anledning tror,

men på grund av något oöverstigligt hinder inte kunnat döpa sig.

Versen säger nämligen inte att den som inte blivit döpt går förlorad.

Däremot säger texten att den som inte tror blir dömd.

Tron är alltså den avgörande komponenten för frälsningen.

Samtidigt är det tydligt att den som tror också ska bli döpt.

 

Bön

 

Har du några funderingar kring dopet så är du välkommen att hugga tag i mig.

Kom in på cafét, skicka ett mail, slå en signal i telefon eller knacka på hos oss i Lännäs.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Skorped, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: