Askonsdag

Askonsdag

 

Nu är fastan här och jag kommer uppehålla mig kring askonsdagens texter i dagens andakt.

Vi börjar med att läsa en dikt skriven av David som sätter tonen för vad jag ska försöka förmedla idag.

 

Ps 32:1-5

1Av David, en dikt.

Lycklig den vars brott har förlåtits

och vars synd har plånats ut!

2Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren

och vars sinne är utan svek!

3Så länge jag teg tynade jag bort.

Jag jämrade mig dagen lång,

4dag och natt låg din hand tung på mig,

jag blev som en åker i sommarens torka.

5Då erkände jag min synd för dig,

jag dolde inte min skuld.

Jag sade: Jag vill bekänna

mina brott för Herren.

Och du förlät min synd och skuld.

 

David beskriver här hur tungt det kan vara då vi känner att vi är på avstånd från Gud pågrund av onda handlingar.

Hur tungt det kan kännas då samvetet skaver.

 

Att känna hur det finns något som står i vägen mellan oss och Gud gör ont.

Speciellt då det som är i vägen är något vi byggt själva.

Ju mer vi bygger på muren mellan oss och Gud ju mer känner vi en rädsla för att komma tillbaka.

Vi är rädda för att Gud ska avvisa och döma oss.

Vi är rädda för att han ska se på oss med besvikelse i blicken.

Vi är rädda för att vår olydnad ska innebära att vi gått miste om vår frälsning.

Vi är rädda att vi inte ska mötas av nåd utan istället bli fördömda.

 

Det här är en känsla som jag tror att de flesta av oss upplevt under våra liv.

Vi är rädda att vår oförmåga att hålla oss på lärjungaskapets väg ska ha lett oss på så stora avvägar att frälsningen inte längre gäller för oss.

 

Då vi tänker på texter ur bibeln som talar om vad vi ska göra och inte göra känner vi att vi inte når upp till det förväntade.

Vi känner oss misslyckade och en och annan kan till och med undrar varför det ens är lönt att försöka leva ett helgat liv.

 

I botten vet vi att vår frälsning inte hänger på vad vi presterar.

Vi vet att vi inte får frälsningen som betalning för något bra vi gjort.

Vi vet att frälsningen är en gåva som Gud ger till människor, som inte har något att köpa den med.

När vi tänker på det här sättet känns det lite bättre.

 

När vi landat i att vi fått nåden som en gåva blir det lite lättare för oss.

Men då börjar vi fundera på om det är så att vi kan slarva bort nådens gåva.

Kan vi göra så stora misstag att nåden blir förbrukad?

Måste jag leva på ett visst sätt för att frälsningen inte ska rinna mellan fingrarna?

 

Vi ska gå till en text från jakobsbrevet.

Martin Luther som så hårt betonade att frälsningen hänger på Guds nåd och inte gärningar, hade mycket svårt för jakobsbrevet, för att det så tydligt betonar gärningar.

 

Jak 2:14-17

14Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar?

Inte kan väl tron rädda honom?

15Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen,

16vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”,

men inte ger dem vad kroppen behöver?

17Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.

 

Jakob säger här att tron bör leda till ett lärjungaskap som märks i våra handlingar.

Han pekar på att tron rimligen bör påverka vårt handlande i positiv riktning.

Jakob pekar med hela handen och vill visa att livet i Kristus inte bara är att tro och bekänna Jesus som sin frälsare, det är också att vandra i hans fotspår.

 

Vi ska som kristna vara Jesus lärjungar och leva i helgelse.

Här är det jätteviktigt att vi betonar att detta inte innebär att frälsningen är något som hänger på vår förmåga att vara lydiga och goda.

Helgelsen är inte en betalning för frälsningen.

Då vi faller betyder det inte att vi gått miste om nåden och nåden ges inte pågrund av något vi presterar.

 

Helgelsen är inte nyckeln till och betalningen för vår frälsning.

Den är däremot en följd av att vi vandrar i Jesu fotspår.

En vandring som tar sin början när vi kommer till tro.

 

Lärjungaskapet, vandringen i Jesu fotspår är en process vi inte blir klara med i det här livet.

Vi blir aldrig 100% ”Kristus lika” och vi kommer under våra liv att göra det som är ont både mot Gud och varandra.

Vi kommer att fall, hamna på avvägar och göra fel både nu och då, ibland i tron att det vi gör är rätt och riktigt.

 

Vandringen i Jesu fotspår är de korta stunder vi är på vägen mellan dikeskörningarna.

Ibland håller vi oss på vägen längre sträckor och ibland känns det som att vi inte gör annat än kravlar oss upp ur diket.

 

Här kommer vi också in på något viktigt.

Det avgörande är inte hur ofta vi misslyckas.

Det är inte hur långt vid sidan av vägen vi hamnat som är avgörande.

Det avgörande är att vi kommer tillbaka.

Att vi strävar efter att vara nära Jesus.

Att vi kommer tillbaka inför Gud även om vi inte känner oss värdiga.

 

Det är så lätt att vi drar oss för att komma inför Gud då vi känner att vi gjort bort oss.

Vi är rädda för att mötas av besvikelse eller bli avvisade.

 

Då vi känner så ska vi komma ihåg berättelsen om den förlorade sonen.

Fadern blev inte arg när sonen kom hem.

Han gladde sig och ställde till med fest.

 

Vi får alltid komma tillbaka då vi misslyckats.

Vi får alltid börja om.

Vår frälsning hänger inte på att vi blir och förblir 100% helgade.

Den hänger på Jesus nåd.

 

Jakobsbrevet talar om att tro utan gärningar är död och då är det ju lätt att känna sig utdömd.

Vår frälsning hänger på Jesus nåd som vi genom tron har del i.

Den tron har också som följd att vi lever i ett lärjungaskap och en helgelseprocess.

Då vi misslyckas och gör dikes körningar innebär det inte att vi gått miste om frälsningen och nåden.

 

Däremot riskerar vår tro att dö om vi blir sittande i diket.

Blir vår tro bara nånting vi bekänner med munnen, men inte lever ut mot medmänniskor kan det vara ett tecken på att tron inte mår så bra.

 

Jakob trycker på att vår tro måste få vara någon som genomsyrar hela vår person.

Han menar att vår tro måste få synas i våra handlingar likväl som vårt tal.

Nu är det inte så att vi ska uträtta andliga och solidariska stordåd och ge bort varje ägodel för att andra ska se hur väl vi lever ut vår tro.

Sådant ska inte göras för att vi ska få glänsa.

Så här i fastetider är det ju lätt att vårt fokus landar på hur duktiga andra är.

Hur bra andra är på att avstå från saker till förmån för Gud.

Det kan liksom bli en tävling i vem som är mest helgad och lyckad som lärjunge.

Men Gud vill inte att fasta, bön och andra andliga praktiker ska vara till för att vi ska glänsa inför varandra.

 

Han betonar istället att det är något som ska vara mellan den enskilde och Gud.

I matt 6:16-18 står det:

 

Matt 6:16-18

16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.

17Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte,

18så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

 

Vi hittar också en liknande text i Jesaja

 

Jes 58:4-8

4ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål.

Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.

5Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

6Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

7Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen!

8Då bryter gryningsljuset fram för dig,

och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig

och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

Det viktiga är att vi strävar efter att leva i lärjungaskapet.

Att vi vandrar med Jesus och så gott vi kan stävar efter att göra det som är i linje med hans vilja.

 

Trovärdigheten i vårt vittnesbörd om Jesus Kristus och den frälsande nåd vi fått del i hänger ihop med ett levande lärjungaskap.

Det blir svår för människor att tro vårt tal om en kärleksfull Gud om vi inte behandlar varandra kärleksfullt.

 

Samtidigt blir vi aldrig fullkomliga i det här livet.

Vi misslyckas alla nu och då.

När vi eller våra vänner misslyckas är det oerhört viktigt att vi flyttar fokus från det som blev tokigt till den som hjälper oss vidare, nämligen Kristus.

 

Så länge blicken sitter fast på det som blev fel och misslyckat är det svårt för oss att komma vidare.

Flyttas blicken från det vi skäms över till den som burit all vår synd på korset och av kärlek dött i vårt ställe så att vi åter skulle få ha gemenskap med Gud, då har vi goda förutsättningar att komma vidare.

 

Jesus gav sitt liv så att du och jag skulle få ta emot frälsningen trotts våra ständiga till korta kommanden.

Genom honom blir vi rena från alla fel och brister.

Vi är förklarade rättfärdiga för att Jesus tagit på sig vår skuld.

Vi behöver inte vara rädda för att närma oss Gud när vi fallit, för Jesus har redan betalat priset för vår synd.

Så länge vi tror och kommer tillbaka blir vi mottagna med öppna armar.

 

Går vi tillbaka till psalmen vi läste i början och läser de två första verserna står det:

 

Ps 32:1-5

1AvDavid,endikt.

Lycklig den vars brott har förlåtits

och vars synd har plånats ut!

2Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren

och vars sinne är utan svek!

 

Vi kan med stor tacksamhet konstatera att Herren förlåtit våra brott och avskrivit vår skuld genom att betala med sig själv.

Detta är om något en orsak till stor glädje och tacksamhet som ger oss motivation och kraft att gå vidare i vårt lärjungaskap.

Det blir till en motor som öppnar oss för att ständigt ta ett steg till med Jesus.

Den Helige Ande hjälper oss hålla fokus på Jesus så att vi lättare kan hålla oss på vägen.

Den vägen är Jesus själv.

Han som är vägen sanningen och livet.

Det är inte genom egen duktighet, utan bara genom honom vi kommer till fadern.

 

 

Vi ber

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: