Livetsbröd

Jag ska börja min predikan med att läsa en text från 2 kor som handlar om hur Gud försörjer.

 

2 kor 9:8-10

8Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.

9Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet.

10Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning.

 

Idag ska vi tala om resurser och insatser och vad Gud kan göra med det vi kommer med.

Då kan det ju passa sig att läsa om ett av alla de under där Gud tar det löjligt lilla vi har och får det att nå längre än någon kunnat räkna med.

I olika sammanhang kan vi tycka att våra resurser och insatser är så små att det inte ens är lönt att vi försöker.

Det lilla bistånd vi delar med oss av täcker en så liten del av de totala behoven i världen?

Det lilla jag kan dela med mig av min tro, vad har det för möjlighet att påverka bland alla andra intryck som haglar över folk?

Är det lönt att jag ger bistånd?

Är det lönt att jag försöker dela min tro med människor som ändå inte tycks vilja höra om Jesus?

 

Vi ska gå till Johannes 6:1-13

 

Joh 6:1-15

1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön.

2Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka.

3Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.

4Det var strax före judarnas påskhögtid.

5När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: ”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?”

6Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra.

7Filippos svarade: ”Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.”

8En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade:

9”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar.

10Men vad förslår det till så många?” Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner.” Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män.

11Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha.

12När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: ”Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.”

13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

 

Det är inte storleken på insatsen vi kan göra eller resurserna som vi kan lägga bakom som avgör hur långt det räcker i Guds rike.

När vi ger något eller gör något i överlåtelse och lärjungaskap ska vi inte bli förvånade över att Gud kan ta vara på vårt lilla och mångdubbla det.

Pojken som kom med fem kornbröd och två fiskar visste mycket väl att det bara skulle räcka till några få.

Lika fullt kom han med det han hade.

Fem stackars bröd och två fiskar vad är det i förhållande till den enorma grupp som Jesus ville mätta.

Det är ju som att vi skulle bjuda hela byn på kakbuffé men bara ha en enda stackars kanelbulle att bjuda på.

 

Min begränsade förmåga att vara lärjunge, vad räcker den till i förhållande till alla de människor som inte tagit emot frälsningen?

Mina begränsade resurser, vad räcker de till i förhållande till de enorma behov som finns i världen?

Det finns en berättelse som ni säkert hört förut, men den passar så bra i det här sammanhanget att jag inte kan låta bli.

 

Det handlar om en man som traskar längs en strand i Mexiko.

Det är lågvatten och stranden är täckt av tusentals sjöstjärnor som blivit strandsatta när vattnet dragit sig undan.

Sjöstjärnorna kämpar ner mot vattnet, men har inte en chans att ta sig till vattnet innan de stryker med i den gassande solen.

Mannen tar in det hela och konstaterar att det är ett grymt öde som drabbat sjöstjärnorna.

Naturen är bra grym muttrar han för sig själv och går vidare längs stranden.

En bit längre ner får han syn på en pojke som springer fram och tillbaka mellan stranden och vattnet.

Mannen blir nyfiken och går närmare för att se vad det är pojken har för sig.

När han kommer närmare och ser vad pojken gör skakar han på huvudet och skrattar.

Pojken bar en och en sjöstjärna från stranden och ner i vattnet.

-Vad skrattar du åt undrar pojken.

-Se dig om grabben. Ser du inte att hela stranden är täckt av döda eller döende sjöstjärnor.

Vad spelar det för roll att du bär ner några i vattnet?

Det gör ju ingen som helst skillnad.

Pojken böjde sig ner.

Plockade upp en sjöstjärna och traskade ner till vattnet.

Medan han försiktigt släppte ner sjöstjärnan i vattnet tittade han upp på mannen och sa:

-Jag slår vad om att det spelar roll för den här sjöstjärnan.

Ibland blir vi liksom mannen blinda av hur saker ser ut.

Vi ser stora behov och konstaterar att det inte finns mycket vi kan göra för att förändra helheten.

Vi ser det enorma mänskliga lidandet i världen och det blir för mycket för att vi ska kunna påverka den totala utvecklingen.

Vi ser hur klimatet påverkas och hur vi inte längre brukar utan förbrukar jordens resurser.

Vi ser ett sekulariserat samhälle och undrar vad det är för vits att försöka få ut evangeliet till människor som inte vill veta av Gud.

Så borde vi inte tänka.

Istället borde vi liksom pojken med bröden och fiskarna göra vad vi kan, oavsett hur lite det kan tyckas vara och lita på att det har betydelse i Guds rike.

Genom en överlåten människa kan Gud göra mycket.

Det finns mängder av exempel på detta.

I det här fallet var det en grabb som hade fem bröd och två fiskar.

5000 var hungriga och hans bidrag skulle mänskligt sett varit meningslöst,

men då han överlät vad han hade till Jesus räckte det inte bara till att mätta den stora skaran av människor.

Det blev ett dussin korgar över!

De ord av evangelium som du förmedlar, kan ha långt större konsekvenser än du ser och anar.

Den hjälpande hand du räcker ut kan ha följder bortom vad du kan föreställa dig.

Även de insatser som tycks vara totala misslyckanden kan i längden användas av Gud.

Ibland får vi se konkreta resultat av våra insatser och ibland inte.

Ovavsett vilket så är varje insats för Guds rike viktig.

Men vad kan jag göra för insatts?

Jag är för ung,

för gammal,

för syndig,

för svag,

för upptagen,

för blyg,

för fattig,

för trött,

för obetydlig.

Om det enda du kan och orkar är att be en stund varje dag.

Om det är det enda som dina förmågor och resurser räcker till, så är det en stor och viktig uppgift som kan förändra och förvandla människor och situationer.

Om det enda du kan göra är att fråga någon hur de har det, så är det en stor och viktig uppgift i Guds rike.

Om det enda du har möjlighet att göra är att tala med en arbetskamrat om din tro så är det en stor och viktig uppgift i Guds rike.

Om du inte har tid men kan stötta med resurser är det viktigt.

Om du inte har resurser men kan ge av din tid är det viktigt.

Att mätta den som hungrar är något vi ska göra.

Ännu viktigare är det att mätta den som hungrar andligen.

Det enda sättet att mätta en sådan hunger är med livets bröd.

Livets bröd är det bröd som inte bara mättar och upprätthåller liv för en kort stund.

Den som tror på och tar till sig han som är livets bröd får sina synder förlåtna och som följd av detta också det eviga livet.

 

Joh 6:33-35

33Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”

34De bad honom då: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”

35Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Livets bröd har en bestående verkan.

Jesus är det bröd som bryter ner synden och dödens grepp om våra liv.

Evangeliet och miljarder kristna vittnar om detta underbara faktum.

Att vi för vidare Livets bröd som är Kristus, är det viktigaste uppdrag vi har.

Det är bokstavligen på liv och död.

Vi kan alla som lärjungar hela tiden bidra till det Gud vill göra i världen och i vår byggd.

Vi kan få vara verktygen genom vilka evangelium når till våra vänner.

Gud kan ta vara på varje enskild människas bidrag till Guds rikes utbredning och upprätthållande.

Det som du gör för evangeliets spridning är så enormt betydelsefullt.

Kan du göra mer än du redan gör så är det jättebra.

Men kan du bara göra lite så kan Gud ta vara även på det.

Tycker du att det lilla du kan bidra med inte tjänar något till, så vill jag säga att det är strunt.

I Guds händer räcker ett par fiskar och några bröd till att mätta många.

Ditt vittnesbörd kan räcka för att en annan ska återupptäcka Gud eller möta Jesus för första gången.

Ditt lärjungaskap kan var en förebild som ger andra kraft och hopp att gå vidare i Jesu fotspår.

Din slant i kollekten bidrar till allt från pastorers utbildning till mission och bistånd i andra länder.

Allt du kan ge tillbaka till Gud har betydelse för Guds rike.

Vi ska inte stirra oss blinda på vilka begränsningar vi har.

Hur lite vi kan göra eller ge.

När Gud får förvalta det vi har, hur lite det än må vara, når det långt längre än vi själva tror.

Guds rike breder hela tiden ut sig.

Människor får möta Jesus.

Människor får ta emot förlåtelse för sina synder och människor får efter dopet leva nya liv som Jesu lärjungar.

Det här händer hela tiden runt om i världen och vi får vara med och hjälpa till.

Livets bröd behöver nå människor som annars går under.

Vi har av Jesus själv fått uppdraget att vara och göra lärjungar.

Vi kan inte göra det i egen kraft, men vi kan genom lärjungaskapet bli använda på oanade sätt.

Älskar vi vår nästa så bör det också vara viktigt för oss att vår nästa får del av evangeliet.

 

I nattvarden ser vi så tydligt hur Jesus lät sin kropp brytas ner för att vi skulle bli räddade.

Under påsken blir det tydligt hur Jesu uppståndelse öppnade det eviga livet för oss.

Jesus är den som handlar i frälsningen.

Det är tack vare vad han gjort som vi får kalla oss Guds barn.

Frälsningen är en gåva vi fått av nåd.

Den kärlek Jesus visat oss kan vi med glädje berätta om för andra.

Som avrundning vill jag skicka med er psalm 107 vers 1-9.

 

Ps 107:1-9

1Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

2Så skall de befriade säga,

de som Herren befriat ur nöden

3och som han har hämtat hem från alla länder,

från öster och väster, norr och söder.

4Några gick vilse i öde öknar,

de fann ingen väg till bebodda städer.

5De var hungriga och törstiga,

och deras krafter sinade.

6Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

7Han lät dem finna den rätta vägen

till en stad där människor bodde.

8De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

9Han ger de törstande att dricka

och mättar de hungriga med allt gott.

 

Det finns gott om människor som andligt sett befinner sig i öknen och som ropar efter hjälp.

Herren hör deras rop och har därför befallt oss att gå ut.

Låt oss tillsammans be om frimodighet och visdom så att vi kan gå ut och förmedla det bröd som ger evigt liv.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: