Krukmakaren

Jag ska börja med att läsa en dikt som Elsa Israelsson har skrivit.

Elsa kom in med den till mig på Baptistkyrkan här om veckan.

Jag tyckte den fångade upp viktiga trådar så den blev grunden till en andakt jag höll i Skorped förra veckan.

Det är en bearbetning av betraktelsen jag höll i Skorped förra veckan som vi ska ta del av idag.

Elsa fick uppslaget till dikten om krukmakaren när hon besökte ett krukmakeri.

Under besöket frågade hon krukmakaren vad han gjorde med krukor som gick sönder i hanteringen.

Han svarade att han ställde dem i en skräplåda.

När de stått där ett tag tillsatte han vatten och när leran blev formbar igen tillförde han ny lera så att han kunde göra nya krukor.

 

Krukmakaren

avElsaIsraelsson

Herre har Du också en skräplåda

i din krukmakarverkstad

Där trasiga skärvor samlas

Lerkärl som inte höll i hanteringen

Varför gick lerkärlet sönder?

Det vilade ju i Dina händer

fanns det hårda stenar av bitterhet

Oärliga luftbubblor, stråk av bitterhet

I livets undanskymda vrå

finns där en skräplåda?

Glömd av de flesta, men aldrig av Dig

När tiden är inne. Öser Du över dem

i förlåtelsens kärleks källa

Då, när materialet blivit formbart

Tack, att Du börjar nytt

Du blandar in nytillsatt Nådeslera

och genom Dina Mästarhänder

formas ett annat kärl

som Du ville ha det gjort

 

När jag läste den här dikten så gick mina tankar genast till ett par verser i Jeremia.

I Jer 18:3-4 står det

3 gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan.

4Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och gjorde han om det till ett nytt kärl, som han ville ha det.

 

Ibland känner vi oss som misslyckade krukor.

Vi upplever att vi spruckit, gått sönder och inte uppnått det syfte herren hade tänkt oss till.

Gång på gång kan vi hamna i ett läge där vi känner oss obrukbara.

Att vi gått sönder till den grad att vi inte kan vara tjänliga till något alls.

Orsakerna kan vara brister i oss själva, men det kan också handla om att vi blivit skadade när andra krukor slagit in i oss.

Så vad händer då med den trasiga krukan?

Hamnar den i soporna då den inte blev som den var tänkt?

Nej.

Som Elsa var inne på så börjar krukmakaren om med sitt skapande när leran åter går att forma.

Gud börjar om med oss, gång på gång.

Oavsett varför vi ligger i skräplådan.

Om vi ligger där pågrund av egen brist och synd eller på grund av livets och människors framfart med oss spelar ingen roll.

Herren har omsorg om oss oavsett och vill forma oss till sin egen avbild.

Detta formande sker på grund av nåden från korset.

Bibeln är fylld av exempel på hur Gud börjar om med oss människor.

Oavsett hur lågt vi kan värdera oss själva, så ser Gud stort värde i var och en av oss.

Han har skapat oss för att leva i gemenskap med honom.

En gemenskap som är möjlig genom den kärlek Gud visat oss alla i Kristus.

Den nåden och den gemenskapen innebär att Gud hela tiden kan forma oss och börja om med sitt verk i oss.

Genom det verket kan han också använda oss som ovärderliga resurser i sitt rike.

Vi kan ha många skäl och anledningar att döma ut oss själva, som för trasiga eller för misslyckade för att ha något värde.

Vad kan vi ha att bidra med som är av det minsta värde?

Är ni bekanta med undred då Jesus mättar 5000 med två fiskar och fem bröd?

En stor skara människor hade samlats för att höra på Jesus och det började kurra i magarna.

 

I Joh 6:5-15 står det

5När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: ”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?”

6Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra.

7Filippos svarade: ”Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.”

8En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade:

9”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar.

10Men vad förslår det till så många?” Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner.” Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män.

11Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha.

12När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: ”Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.”

13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

 

Genom en överlåten människa kan Gud göra mycket.

Det finns mängder av exempel på detta.

I det här fallet var det en grabb som hade fem bröd och två fiskar.

5000 var hungriga och hans bidrag skulle mänskligt sett varit meningslöst,

men då han överlät vad han hade till Jesus räckte det inte bara till att mätta den stora skaran av människor.

Det blev ett dussin korgar över!

Vi kan tycka att vi inte är särskilt mycket att ha, men i Guds kärleksfulla händer får vi en glimt av det värde Gud sätter på oss.

Vad vi får vara med och göra för Guds rike är värdefullt.

Vissa av oss får göra mer påtagliga insattser än andra, men vi är alla värdefulla och användbara i Guds händer.

Herren älskar oss och den kärleken får vi ge vidare genom, bön, vittnesbörd och medmänsklig omsorg.

Men jag kan ju inte göra särskilt mycket så vad har det då för betydelse?

Gud kan ta tillvara på det tillsynes lilla och använda det på oanade sätt.

Om det enda du kan och orkar är att be en stund varje dag.

Om det är det enda som dina förmågor och resurser räcker till, så är det en stor och viktig uppgift som kan förändra och förvandla människor och situationer.

Om det enda du kan göra är att fråga någon hur de har det, så är det en stor och viktig uppgift i Guds rike.

Om det enda du har möjlighet att göra är att tala med en kamrat eller släkting om din tro,

så är det en stor och viktig uppgift i Guds rike.

I Guds ögon är vi overderliga och i hans händer kan vi också få betyda mycket för andra,

oavsett hur begränsade vi än känner oss.

I Guds ögon är vi alltid värdefulla.

Oavsett hur kantstötta eller spruckna vi än är, så lyfter herren upp oss och formar oss med sina kärleksfulla händer gång på gång.

 

I klagovisorna 3:22-24 står det:

22Men Herrens nåd tar inte slut,

hans barmhärtighet upphör aldrig.

23Varje morgon är den ny

stor är din trofasthet.

24Min andel är Herren, det vet jag,

därför hoppas jag honom.

 

Herrens nåd är stor och vi får ta del av den på nytt varje dag.

Genom korset och uppståndelsen har vi av nåd fått frälsning.

Samma nåd hjälper oss att leva och finna trygghet, hopp och tröst i vår skapares trygga famn i livets alla skiften.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Skorped, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: