Palmsöndag

Palmsöndag

Nu har påsken börjat, det bullas upp med lösgodis, pynt och påskris.
Påsken rymmer alltså mycket gott och götta.
Påsken är inte bara en tid då vi käkar mer ägg och godis, för att inte tala om ägg med godis i.
Påsken är långt mer än en ypperlig förevändning att käka ägg och sötsaker, den är framför allt helt och hållet central för vår kristna tro.

Utan de händelser som utspelade sig under påsken skulle den kristna tron inte existera.
Plockar vi bort påskens händelser ur historien saknar den kristna tron grund.
Påsken är hjärtat av det kristna året.
Det är under påsken som Jesus döms i vårt ställe, dör och uppstår och därmed öppnar frälsningen för oss.
Påskens händelser utgör alltså själva grunden för den kristnes tro och hopp.

Idag är det palmsöndag.
Det är startskottet för påskveckan.
Idag får vi följa Jesus när han rider in i Jerusalem för att fullborda frälsningens uppdrag.
Den här dagen får vi följa Jesus när han rider in i Jerusalem, för att ge sitt liv i vårt ställe.
Idag får vi höra påskens startskott.

Vi ska gå till matt 21:1-11 som beskriver hur Jesus rider in i Jerusalem för att befria mänskligheten ur fångenskap och död.

Matt 21:1-11
1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar
2och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem.
3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.”
4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas:
5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.
7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.
9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
10När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?”
11Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus kommer inte åkande i någon prålig vagn.
Han kommer inte iförd varken rustning eller krona.
Han kommer ridande på lastdjur.

Inte speciellt glamoröst.
Ändå får Jesus en hjältes mottagande.

Det måste ha varit bitterljuvt.
Det var nog en hel del sorg och ångest som han kände när han red in i staden.
Det var ingen rolig uppgift Jesus hade att utföra.
Han skulle under de kommande dagarna gå från att vara hyllad som en hjälte till att bli, förråd, övergiven av sina närmaste, bespottad, misshandlad, dömd och avrättad i total förnedring.
Det kan inte ha varit lätt att rida in i staden med vetskapen att folket som ropade Hosianna snart skulle skrika korsfäst!

Jesus har fruktansvärda saker att uthärda innan uppståndelsen och segern.
I Getsemane bad han till och med om att slippa det som skulle ske med honom.
Men då det var den enda vägen för att rädda oss så gick han in och tog straffet för världens synd.

Jesus hade kunnat lämna oss till vårt öde.
Han hade inte behövt rida in i Jerusalem och in i lidandet.
Vad var det då som drev honom till att gör det här för oss?

Kärlek.

Jesus utgav sig själv för att han älskar dig.
I nattvarden säger vi Kristi kropp för dig utgiven och Kristi blod för dig utgjutet.
I påskens skeende ser vi hur långt Gud är beredd att gå för att vi ska kunna räddas.
Hans kärlek är drivkraften bakom frälsningens under.

Folket som hyllade Jesus när han i ödmjukhet kom ridande,
hoppades att han skulle rädda dem ur Romarnas grepp.
De hyllade honom som en inridande befriare.
Det är han också, men inte på det sätt som folket förväntade sig.
Jesus kom inte för att militärt eller politiskt bli av med romerskt förtryck.

Den befrielse han erbjuder är av ett annat och bättre slag.
Jesus red in i Jerusalem för att där befria oss alla.
Inte från en mänsklig ockupation utan för att rädda oss ur syndens och dödens grepp.

Sedan syndafallet har människans synder gjort oss bortvända från Gud.
Vi har gjort oss själv till Gudar och förkastat den som i kärlek skapat oss.
Människans syfte har ända sedan begynnelsen varit att leva i en relation med Gud.
Men människorna valde att förkasta sitt syfte och har istället försökt göra sig till sina egna Gudar.

Själva grundsynden var att vi ställde oss utanför vad Gud skapat oss till.
Vi förkastade Gud och skapelsen gick sönder.
Då vi ställt oss utanför Guds inflytande kunde ondska och död få fotfäste i världen.
Människan föll och konsekvenserna blev så svåra, att ingen människa kunde rädda sig ur det nät hon snärjt sig själv i.

Men i och med fallet börjar också frälsningshistorien.
Gud sätter genast igång med en kamp för att rädda oss tillbaka in i sin närhet.
Gud sluter ett förbund med ett folk ur vilket frälsaren så småningom kom att födas.
Genom det folket utfäste Gud löfte på löfte, om vad som skulle komma.

Kampen för vår räddning löper genom hela bibeln och det avgörande slaget sker under påsken.
Då Gud av kärlek till oss, själv tar på sig straffet för vår olydnad.
Jesus öppnar under påsken den dörr som vår synd har stängt.

Genom Jesu lidande och död har vi blivit fria.
Genom Jesu uppståndelse får vi del i det eviga livet.
Genom Jesu kärlek och självuppoffring har vi åter en öppen dörr till fadern.

När Jesus på palmsöndagen red in i Jerusalem var det för att utkämpa frälsningshistoriens största och viktigaste slag.
Han red in för att på korset axla allt som vi bundit oss själva med.
Han red in för att ta syndens yttersta konsekvenser på sig själv, så att du och jag skulle kunna ta emot frälsningen.
Jesus red i ödmjukhet in i Jerusalem för att utföra sitt uppdrag.

Vi har också ett uppdrag.
Ett uppdrag som Jesus själv gett oss.
Uppdraget att gå ut och göra lärjungar.

För att vi ska kunna göra det måste Gud få plats i våra hjärtan och våra liv.
Den platsen kan han bara få om vi ödmjukar oss själva och låter Gud vara Gud.
Låter vi våra egon ta störst plats blir ingen plats över åt Gud.
Men låter vi Gud få handlingsutrymme kan spännande saker hända.

Jesus gjorde inget halvdant, utan utförde sin uppgift, trotts att han bokstavligen var tvungen att dö på kuppen.
Vi ska som lärjungar följa i Jesu fotspår och det kommer också att innebära en del uppoffringar.
Att vara en lärjunge innebär att vi ständigt måste dö bort ifrån vårt eget, för att kunna ta nya steg på lärjungaskapets väg.

Att vara kristen handlar om att få förlåtelse av nåd.
Det handlar också om att vara en lärjunge som lämnar allt och följer frälsaren.
Vi behöver ibland likt Jesus släppa prestige och status och ställa oss till Guds förfogande.
Det är lätt att peka på all verksamhet församlingen har och allt som uträttats under åren och tycka att det är gott och tillräckligt.

Saken är den att Gud kan använda dig för att leva ut och tala evangelium in i den situation du finns i.
Du kan vara den spegel genom vilken evangeliets frälsande ljus når till dina: vänner, grannar, släktingar och kollegor.
Du är en lärjunge som Gud kan och vill använda.

Jag säger inte att vi ska sälja allt vi har och bli kringvandrande predikantmunkar.
Jag vill bara göra er uppmärksamma på vilka möjligheter som finns, när vi i ödmjukhet ställer oss till Guds förfogande.

Förra veckan sa vi att vi skulle börja våra dagar med att be:
”Herre gör mig ödmjuk, använd mig idag”.
Den bönen öppnar oss för Guds inflytande och gör oss uppmärksamma på hur närvarande Gud faktiskt är i vår vardag.

Jag vill uppmuntra er alla att fortsätta med den bönen.
När vi är ödmjuka hamnar våra egon ur vägen, så att Gud får ett större handlingsutrymme.

Jesus frestades många gånger att använda sin makt till annat än att rädda oss undan synden och dödens grepp.
Jesus frestades att lämna sitt uppdrag och istället sätta sig själv i första rummet.
Det Jesus gjorde var motsatsen.
Av kärlek offrade han sig själv för att rädda den mänsklighet som förkastat honom.
Om vi ändå kunde känna en bråkdel av den kärleken till vår omvärld.

Den kärlek som Jesus visar oss under påsken, är så stor att det vore fel av oss att inte tala om den.
Under påsken gläder vi oss över att Gud räddat oss, då vi inte kan rädda oss själva.
Vi påminns också om vad det kostade att friköpa oss.

När Jesus red in i Jerusalem var det för att fullborda frälsningens uppdrag.
Han red in för att möta förnedring och död så att vi skulle få liv.
Han red i ödmjukhet in i staden för att vi skulle räddas undan konsekvenserna av vår synd.
Han red in för att återupprätta människan, så att hon åter kan stå i relation till Gud.
Han red in för att genom sin död, öppna den dörr vi genom synden stängt.

Genom Jesu handlande i påsken så öppnades dörren för alla folk.
De frälsningshistoriska frö som grott i Israel skulle nu nå hela världen inklusive oss.

I ef 2:12-16 får vi en redogörelse för vad påsken innebär för oss.

Ef 2:12-16
12kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen.
13Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
14Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen.
15Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.
16I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen.

Jesus försonade inte bara Judarna med Herren utan alla som tror på honom oavsett status, nationalitet eller ras.
Därefter gav han oss alla uppdraget att gå ut och göra lärjungar.

Låt oss gå in i påskveckan med Jesus för ögonen.
Låt Jesu kärlek bli levande för dig.
Ta in att Jesus ansåg det vara värt att offra sig själv så att du skulle bli räddad.

Påskens skeende är stort och det är min förhoppning att den här påsken ska få göra oss uppmärksamma och fokuserade på vår frälsare.
Att vi ska beröras av Guds kärlek på ett sätt som påverkar våra prioriteringar och handlingar.
Att den här påsken ska få bli ett tillfälle för oss att ta nya steg på lärjungaskapets väg.

Jag avrundar med ett stycke ur psalm 118

Ps 118:19-29
19Öppna för mig rättfärdighetens portar!
Jag vill gå in och tacka Herren.
20Här är Herrens port,
här får hans trogna gå in.
21Jag tackar dig för att du hörde min bön
och blev min räddning.
22Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
23Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under.
24Detta är dagen då Herren grep in.
Låt oss jubla och vara glada!
25Herre, hjälp oss!
Herre, ge framgång!
26Välsignad den som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till procession, med kvistar i händerna,
ända till altarets horn!
28Du är min Gud, jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill höja ditt lov.
29Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.

Idag får vi fira att Jesus red in i Jerusalem i syfte att befria oss.
Vi får fira den ankomst som ledde fram till vår räddning.
Vi får tillsammans med folket utbrista ”Hosianna”.
Vi får också be att vårat ”Hosianna” inte ska förbytas till ett ”korsfäst”.

Bön

Annonser
Publicerat i Predikningar, Skorped, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: