Påskdagen

Påskdagen 2012

Det är påskdagen idag så jag börjar med att säga, glad påsk!

Har ni delat ut några påskägg i år?
Har ni fått besök av några påskkärringar?
Har ni pyntat hemma med gula kycklingar och färgglada fjädrar?

Känner ni att ni får påsk-”feeling” när ni fått pynta till det och göra det mysigt?

Den kristna påsken har inte ett smack med godis, kycklingar, kärringar eller ägg att göra, även om dessa inte är så dumma.

Undrar när det kom in i bilden?
Var det kanske någon som tyckte att det här med synd, blod, ställföreträdande död, kors och gravar var lite tungt och behövde lättas upp lite.

”Kycklingar är söta, godis är gott och utklädda barn är gulligt.
Det kör vi på!”

Kycklingar är söta, godis är gott och utklädda barn är gulligt.
Det är ju trevligt och man kan ju glädja sig en aning över påskpynt och rara barn.
Men påsken är mer än så.

Påsken är gångjärnet som hela frälsninghistorien hänger på.
På långfredagen gav Jesus sitt liv för att rädda oss in i sin famn.
På den tredje dagen uppstod han ifrån det döda och gav sig tillkänna för sina närmaste.

Jesus hade inte förlorat allt på korset.
Han hade vunnit allt.
I hans uppståndelse visar det sig att till och med döden fått böja sig för Guds frälsningsplan.

Jag börjar min predikan med att läsa dagens text från matt 28:1-20

Matt 28:1-20
1Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven.
2Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den.
3Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö.
4Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda.
5Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 6Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg.
7Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.”
8De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.
9Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom.
10Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”
11Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt.
12Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem:
13”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov.
14Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.”
15Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.
16De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.
17När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade.
18Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
20och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Graven var tom.
Förseglingen var bruten och stenen bortrullad.
En detalj som för övrigt måste ha varit tung för vakterna.
Det var nämligen förenligt med hårda straff att öppna något som förseglats på ståthållarens order.
Pilatus var till på köpet känd för hårda nypor.
Vakterna torde ha fruktat för sina militära karriärer och liv då kroppen de var satta att vakta nu var borta.
Lyckligtvis för vakterna så tyckte rådets medlemmar att det hela var så besvärande att de gick med på att beskylla lärjungarna för att ha stulit kroppen.

Vänta lite nu!
Kan det vara så att lärjungarna fejkade uppståndelsen?

Det är rimligt att anta att lärjungarna inte bara sa att Jesus var uppstånden utan att de också trodde att han var det.
Varför skulle de annars hålla fast vid honom som Messias, om inget mer hänt efter Golgata?
De höll fast vid att Jesus var Messias trotts att han blivit korsfäst.
Jesus hade som så många andra folkliga ledare, blivit avrättad av de makthavare som kände sig hotade.

Grupper som vid den här tiden fick sina ledare avrättade gjorde i regel en av två saker.
Antingen flydde man för sina liv.
Eller så valde man en ny ledare.
Lärjungarna gjorde varken eller.
Varför höll de fast vid att Jesus var Messias om de inte också mött honom uppstånden?
Varför gick alla utom Johannes i martyrdöden för sin tro och kallelse om de inte själva trodde att Jesus var uppstånden?

Lärjungarna varken flydde eller valde någon annan att följa.
De gick frimodigt ut och förkunnade evangeliet om Jesus Kristus som dött och uppstått till vår räddning.

Jesus fanns inte längre bland de döda.
Det hade sett ut att vara ett abrupt och tragiskt slut för Jesus, men korset var inte slutet.
Det som hade sett ut som att Jesus misslyckats med att införa Guds rike, visade sig vara den största av segrar.

Jesus gick på korset in i döden, men döden hade inte makt över honom och kunde inte behålla honom.
Jesus dog under påsken för våra synder, men uppstod också från det döda och öppnade vägen för livet.
Han bröt dödens herravälde över människorna, så att också vi har en väg till faderns hus.
Den vägen är Jesus själv.
Jesu död blev en murbräckan som slog hål på döden.

Gud själv gick in i döden och öppnade en väg för oss, bort från syndens och dödens herravälde,
in till rättfärdighet och räddning till evigt liv.
Detta beskrivs bland annat i 1 kor 15:53-57

1 kor 15:53-57
53Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.
54Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen.
55Död, var är din seger? Död, var är din udd?
56Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen.
57Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

I sin död och uppståndelse vinner Jesus seger för oss.
För dig och för mig.
Mina synder har blivit förlåtna och jag har blivit förklarad rättfärdig genom Jesu sår.
Jag har på grund av Jesu offer och uppståndelse fått räddning undan min synd och hopp om evigheten.

Jesus räddar oss genom att låta vår skuld drabba honom istället för oss.
Det är stort.
Det är så stort att det faktisk är svår att sätt ord på.

Det här är stort för oss, tänk då hur kvinnorna vid graven måste ha känt.
De kom för att sörja den som de trodde skulle rädda dem.
De kom för att ta hand om kroppen av ledaren som inte levde upp till deras förväntningar.

Han hade inte förändrat maktförhållandet i landet.
Han hade som så många andra folkliga ledare blivit avrättad och det tycktes som att allt de hade hoppats på nu hade gått om intet.
Det vore inte heller orimligt av dem att tro att de skulle kunna möta samma öde som sin mästare om deras fiender fick tag i dem.

Trotts det tryckta läget vågar de sig till graven.
Trotts besvikelsen.
Trotts rädslan.
Trotts sorgen tar de sig till platsen där Jesus blev lagd, för att smörja hans döda kropp.

Det måste ha känt en total hopplöshet när de begav sig till graven.
När de kom fram visade det sig att något underbart hade skett.
Så underbart att det var svårt att ta in.
Jesus fanns inte längre bland de döda.
Han var uppstånden!

Det som hade kunnat vara nederlag, död och förlust visade sig vara historiens största seger.
Tänk er hur dessa kvinnor, som kom för att söka Jesus bland de döda, skulle känt när de får höra av ängeln att Jesus lever.
Inte nog med det, de får möta Jesus när de är på väg med nyheten.
Jesus kommer gående mot dem och ger dem i uppgift att berätta för de andra att de har sett honom.
Lyckan måste ha varit total.
Det visade sig att Jesus inte längre fanns att finna bland de döda.
Han var levande och närvarande.

Ibland gör vi misstaget att placera Jesus långt borta och avlägsen för oss.
Vi gör honom för lätt till en man som vandrade runt för ett par tusen år sedan istället för att ta vara på det faktum att han lever och är närvarande.
Han är inte en diffus och avlägsen historisk figur.

Han är konkret och närvarande.
I slutet av missionsbefallningen säger Jesus några viktiga ord som vi idag för glädja oss över.
Han säger: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Jesus är inte avlägsen och diffus.
Han är närvarande och möter oss i lärjungaskapet, i våra samlingar, i nattvarden, i ordet och i bönen.
Jesus är mitt ibland oss när vi samlas i hans namn.
Genom den helige Andes närvaro har vi också en hjälpare som ger oss kraft att gå ut och göra lärjungar så som Jesus befallt oss.

Påsken slutar inte med tortyren och döden på korset.
Påsken slutar inte med att Jesus dör.
Påskhelgen slutar med att Jesus i sin död vinner seger över synden och döden och lämnar graven.
Påsken som kunde ha blivit ett tidigt slut för den kristna tron blev dess största seger.
Påskhelgen slutar med att den uppståndne frälsaren ger oss en uppgift och intygar att han alltid finns med oss.

Jesus lever och vi har privilegiet att leva med honom alla dagar.
Vi har också uppdrager att hjälpa andra upp på den vägen genom att undervisa, döpa och tillsammans följa.

GLAD PÅSK!

Vi ber!

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: