Vägen till livet

Jesus beskriver sig själv som, vägen sanningen och livet.
De första kristna beskrevs också bland annat som, de som tillhör ”den vägen”.
Vi som tror på Jesus följer honom som är vägen.
Jesus är också den som vandrar med oss genom livet.

Trots att det är samma väg vi följer, så ser våra vandringar olika ut.
Terrängen är olika för varje människa och med och motvind växlar för oss på olika sätt.
Ibland är det tvära kast mellan hopp och förtvivlan.
Skyltningen längs vägen är ibland tydlig och andra gånger tycks alla skyltar vara översnöade.
I vissa vägskäl är valen av riktning lätta och andra gånger är det både svårt och fyllt av ångest att välja hur man ska gå vidare.
Ibland har vi målet tydligt för oss och vi är omgivna av medvandrare som turas om att dra i täten.
Andra gånger finns ingen synlig medvandrare i sikte och vi undrar om vi gått vilse.

Till slut kan det vara så att vi tvivlar på om vägen överhuvudtaget leder någonvart.
Den där staden vi tyckte oss se skymten av i horisonten kanske bara var en synvilla.
I vissa lägen kan vi undra vart Jesu löfte om att vara med oss alla dagar tog vägen.

Någonstans i bakhuvudet vet vi att han finns där, men trotts det kan det ändå kännas som att vi övergivits.
Den upplevelsen är inte i sig unik.
Många har haft den och den har beskrivits både i gamla och nya testamentet.
Vi ska titta på en text från gamla testamentet som talar om att Gud kan vara dold för oss.
Vi går till Jesaja 54:7-10
Medan jag läser texten, kan ni fundera om det finns någon som ger ett eko av den här texten någonstans i nya testamentet.

Jes 54:7-10
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
8Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
9Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
10Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.

När jag läser de här raderna går mina tankar till vad Jesus säger på korset.
”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig.”
När Jesus hängde där utlämnad på korset, var han övergiven och ensam.
Någon seger var inte tydlig och den ständiga kontakt han annars hade med fadern var i det ögonblicket borta.
Han var utlämnad och övergiven och i den stunden såg allt mörkt och hopplöst ut.
Sedan kommer den största av vändningar.

Genom att Gud låter domen för mänsklighetens olydnad drabba honom själv, röjs syndens mur undan.
Muren som skiljt mänskligheten från Gud ända från syndafallet.

Vi tar vers 9 och 10 igen.

9Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
10Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.

Jesu offer på korset är den största kärlekshandlingen i historien och är ett nytt förbund.
Ett förbund där han byter vår synd, smuts och sjukdom mot sin egen rättfärdighet.
Han tar på sig skulden för våra överträdelser, så att vi kan ta emot förlåtelse och bli rättfärdiga i Guds ögon.
Vreden över vår synd har redan drabbat Jesus och därför behöver inte vi drabbas av den.
Jesus försonade oss med Gud och infriade löftet om räddning.
Jesus är därmed, för varje människa, vägen som är och leder till livet.

Om än bergen vi står på rubbas och höjderna vi strävar mot vacklar, så står Herren och hans förbund genom Jesus fast.
Hans kärlek till oss står fast, även om våra omständigheter ibland är svåra.
När tillvaron rämnar betyder det inte att Gud har övergivit oss.
Framgång är inte måttet på hur mycket Gud älskar oss.
Motgång är inte heller ett kvitto på att vi är övergivna av Gud.
Gud backar inte från frälsningens löfte.
Det står fast oberoende av omständigheter.

Att vandra lärjungaskapets väg, innebär inte automatisk framgång på livets alla områden.
Tvärt om, kan det vara så att lärjungaskapet för med sig ett mått av lidande och uppoffringar.
Guds rike är redan här men ännu inte.
Skatterna vi samlar på vår vandring får vi inte till fullo del av här och nu.
Det är inte så konstigt, då det slutgiltiga målet är av evig karraktär.
Vi går till heb 13:12-16

Heb 13:12-16
12Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket.
13Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek.
14Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma.
15Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.
16Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

När vi vandrar längs vägen till Fadern kan vi förvänta oss lidande längs vägen.
Han som stakade ut vägen led och då är det inte konstigt om vägens vandrare ibland går genom det som är svårt.
Då vi möter lidandet är det inte bekräftelse på att Gud övergivit oss.
Det är den som lider som Jesus står närmast.

Men vägen är inte bara kantad av lidande.
Vi får också en försmak av det som ska komma.
Vi får uppleva förlåtelse, tacksamhet och glädje inför Herren.
Vi får höja våra röster i glädje över Guds kärlek och omsorg.

Vi har nog en och annan erfarenhet av hur Gud visat oss omsorg på oväntade och träffande sätt.
När vi tillsammans vandrar i lärjungaskap genererar det ett folk som för med sig en försmak av Guds rike, redan här och nu.
”Glöm inte att göra gott och dela med er.”
Vi får vara bärare och förmedlare av Guds omsorg till våra medmänniskor och det behagar Gud när vi sträcker oss för att hjälpa en annan.

Jag var tidigare inne på att Jesus upplevde att han var övergiven av Gud.
Även lärjungarna upplevde hur den klippa de satsat allt på tycktes bli till grus.
Jesus talade flera gånger om för lärjungarna att han skulle lämna dem.
Han talade om att han skulle lida och dö men att hoppet inte för den skull var ute.
Tvärt om så var lidandet förutsättningen för ett evighets hopp.
Men lärjungarna förstod honom inte innan uppståndelsen var ett faktum.
En av dessa förvarningar hittar vi i Joh 16:16-22

Joh 16:16-22
16En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”
17Då sade några av lärjungarna till varandra: ”Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?” 18De sade: ”Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.”
19Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ”Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’?
20Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.
21När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen.
22Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Jesus talar om sitt lidande och död och anger att detta lidande inte är meningslöst utan leder till liv.
Han talar om att lärjungarna kommer känna stor sorg, hopplöshet och lidande.
Han säger också att lidandet har ett slut och att de kommer återse honom.
Han talar också om att de kommer att uppleva en glädje i honom, som inte kan tas ifrån dem av någon.

När Jesus fängslades och dödades, rasade lärjungarnas tillvaro samman.
De hade bokstavligen vandrat med Jesus i några år och de hade fått bevittna under och tecken.
De hade lämnat allt för att följa den som de i djupet av sina hjärtan, trodde skulle rädda folket.
Allt som hade varit så självklart och tydligt var nu som bortblåst.
Jesus hade ju hela tiden varit med dem och med omsorg visat på vägen de skulle vandra.
Nu var herden borta.

Alla förhoppningar de hade fäst vid Jesus såg ut att ha gått om intet.
Han som de trodde förde Guds talan tycktes vara övergiven och utlämnad.
Hela lärjungarnas tillvaro byggde på herdens ledning och nu var han borta.
De stod nu ensamma i kylan.
Ingenting av vad de hade byggt sina liv på tycktes stå kvar.
Vi kan också i perioder uppleva att allt som en gång var så tydligt och så stadigt är som bortblåst.
Tvivel, ångest och en känsla av att vi är lämnade åt vårt öde, kan drabba oss liksom den drabbade lärjungarna.

Livet tar vändningar vi inte kan förstå.
Relationer spricker, tragedier drabbar oss och den fasta marken vi tidigare så tryggt vilade på,
kan upplevas som flyktig sand.
Men Jesus hade inte övergett lärjungarna.
Han hade lämnat dem en kort stund för att fullborda en större räddningsaktion än de kunnat föreställa sig.

Den räddningen omfattar även dig och mig.
Jesus är med oss i allt vi möter i livet, både med och motgång.
Den närvaron upplever vi fullt ut först när vi en dag återser honom i Faderns hus.

Vandringen genom livet ser olika ut för var och en.
Ibland känner vi fast mark under fötterna och andra gånger finns ingen stadig plats att sätta ner sina fötter.
Ibland känner vi att vi står stadigt och ibland vacklar allt.
Med och motgångar kommer och går men Jesus står fast.

Han är vägen som vi får vandra på.
Längs den vägen får vi vandra tillsammans med honom och lita på att den leder hem.
Vägen är ibland rakt och tydlig, ibland krokigt och svår att se.
Våra steg kan vackla och vi kan hamna på avvägar, men Guds löfte om räddning står fast.

Versen från Jesaja som vi redan läst två gånger tar vi en gång till för den rymmer kärnan av vad jag vill ha sagt idag.

Jesaja 54:10
10Om än bergen rubbas och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig,
Herren.

Vi ber

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: