Gud; Fader, Son och Ande

När vi satt och åt häromdagen frågade jag min hustru om hon kunde beskriva Gud.
Hur är Gud?
Vilka egenskaper har Gud?
Vilka personlighetsdrag har Gud?

Genast började hon skruva på sig.
Vadå?
Det går ju inte att säga ”hur Gud är”.
Men efter ett litet tag så började det lossna.
Gud är kärleksfull.
Gud är tålmodig.
Gud är Fader, Son och Ande osv…
Elins resonemang visar på något jag tror är vanligt.
Att vi inte tycker oss kunna summera Gud och därför får vi svårt att säga något om hur Gud är.
Men när vi får en stund att fundera så kan vi ju säga både ett och annat om Gud utifrån vad vi upplevt och lärt oss från Bibeln och varandra.

Gud går inte att summera på ett papper eller genom några föreläsningar.
Gud är större och mer än vi kan förstå eller ta in.
Kan vi då överhuvudtaget säga något om Gud?
Vi kan inte förstå eller förklara Gud fullt ut, inte ens i närheten.
Men vi kan säga mycket om hurdan Gud är genom vad han avslöjat om sig själv.
Vi kan börja med att påstå att Gud är viktig.
Gud är inte en oviktig accessoar för ett rikare liv.
Gud är inte en bland många andra Gudar.
Gud är en.
Den ende.
Gud är livets och vårt ursprung och det är viktigt att vi ger Gud plats.
Vi går till 5 mos 6:4-9
5 mos 6:4-9
4Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.
5Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.
6Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat.
7Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.
8Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. 9Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.

Herren är vår Gud, Herren är en Eller ”Herren, vår Gud, Herren är en”; ”Herren är vår Gud, endast Herren”. Detta är alltjämt den judiska trosbekännelsen som läses i den dagliga andakten.
Att orden skulle vara tecken bundna runt armar och skriva på dörrposter var troligen bildligt menat.
Föreskriften dock uppfattats bokstavligt av ortodoxa judar som kan bära små kapslar innehållande remsor med bland annat den här texten (2 Mos 13:9, 16; 5 Mos 6:8; 11:18). Kapslarna kan också fästas på eller i dörrposterna.
Säga vad man vill om bokstavligt användande av bibeln.
Det är på något sätt vackert att man så tydligt och konkret markerar vikten av Gud.
En stark påminnelse om att Herren är vår enda Gud.

Det får mig att fundera på hur vi prioriterar Gud.
Har Gud första och största platsen.
Älskar vi Herren av hela vårat hjärta, med hela vår själ och med all vår kraft?
Kommer vi ihåg att älska Gud först?
Är Gud viktigast för oss?

Gud är viktig för oss.
Det blir kanske aldrig så tydligt som då våra liv krisar.
I Kristina från Duvemåla sjöng Helen Sjöholm de ord som Benny Anderson skrivit.
Orden ger uttryck för förtvivlan.
Rädsla och hopp.
Sången uttrycker hur en människa brottas med om Gud finns eller ej.
Hon sätter ord på att hon känner sig övergiven och vilsen.
Vem är hon och hur ska hon uthärda.
Jag ska läsa några rader ur slutet av sången för er.

”Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?

Om du inte fanns till?
Vem tog hand om mig sen?

Nej du måste finnas, du måste.
Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig, är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas, du måste.
Hur kan du då överge mig.
Jag vore ingenstans.
jag vore ingenting om du inte fanns.”

Hon landar i att Gud måste finnas, för utan Gud har hon inget att hålla fast i.
Inget att hoppas på.
Ingen källa till förlåtelse och frälsning.
Hon vet att hon inte kan leva utan Gud.
Gud är det enda som bär henne när avgrunden gapar framför hennes fötter.

Så känner jag också.
Jag är inte värst gammal och jag har mycket kvar att lära här i livet.
Men jag är bekant med både tvivel, smärta och hopplöshet.
Ur den erfarenheten har jag också lärt mig något om Guds betydelse.
Utan Gud vore jag ingenting.
Fick jag inte vara lärjungen som stödjer sig mot mästaren,
fick jag inte ta del av nåden,
fick jag inte hoppas på evigheten,
fick jag inte hoppas på Guds hjälp, vore det ingen mening med mig.

Gud är skaparen, Fadern den stora och fullständigt annorlunde men han är också Sonen.
Sonen som så fullt ut delat våra villkor.
I Sonen möter Gud oss på vår planhalva.
Han går själv in i vår situation och den död som vår bortvändhet från honom leder till tar han på sig själv. Sonen går in i döden och skapar en väg till faderns eviga famn även för oss.
I apg 2:24-35 visar Petrus hur David fick se glimten av hur Jesus skulle bryta dödens grepp.

Apg 2:24-35
24Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.
25Ty David säger om honom:
Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
26 Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
27 Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket
eller låta din helige möta förgängelsen.
28 Du har visat mig livets vägar.
Du skall uppfylla mig med glädje
när jag får se ditt ansikte.
29Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag.
30Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron.
31Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.
32Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det.
33Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.
34David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.

Här ser vi att Sonen till och med har makt över döden och när han ger sitt eget liv blir hans död nyckeln till livet.
Det här visar också på Guds inställning till oss.
Gud visar genom Kristus att han har omsorg om oss.
Främst genom Jesu offer och uppståndelse men också genom hur Jesus mötte människor.
Jesus hade omsorg även om den som ingen ville se eller befatta sig med.
Jesus upprättade svaga och utsatta och han förlät syndare.
Jesus är vår bästa utgångspunkt när vi vill göra oss en bild av hurdan Gud är och hur han ställer sig till oss.
Med den utgångspunkten kan vi säga mycket om Gud.
Gud är inte bara stor avlägsen och diffus.
Han är personlig, nära och konkret.
När Jesus lämnade jorden lämnade han oss inte ensamma.
Gud har inte dragit sig tillbaka från oss.
Genom Anden är Gud i allra högsta grad närvarande i individen, församlingen och världen.
Anden ger vår tro liv och hjälper oss att erfara Guds närvaro.
Anden är närvarande i oss, i våra sammankomster och i vårt möte med ordet.
Men Gud tycks inte vara lika självklar för alla.
Jesus blev inte mottagen av alla med öppna armar.
Alla som känner till Jesus tror inte att han är frälsaren.
Jag har ofta funderat på varför inte alla ser vad jag ser i mötet med evangeliet.
I matt 11:25-27 finns en text att brottas med vad gäller detta.

Matt 11:25-27
25Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.
26Ja, fader, så har du bestämt.
27Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

Kan det vara så att det för vissa är omöjligt att se?
Från texter av det här slaget kommer tankar på att vissa är utvalda till frälsning och andra inte?
Med detta följer snåriga och svåra resonemang.
Varför skulle i så fall inte alla vara utvalda?
Har den fria viljan någon betydelse i frälsningen eller blir den som Gud vill frälst oavsett.
Mycket att grunna på.

Funderingar av det här slaget tycker jag hamnar i samma kategori som hur Gud kan tillåta lidande i världen.

En och annan stor teolog har talat om Guds fördolda sida och hans uppenbarade sida.
Den tydligaste och uppenbaraste bilden av Gud är Kristus i Ordet.
De är också Guds uppenbarade sida som är avgörande för oss.
Men de bitar som vi inte kan förstå, på grund av vårt begränsade perspektiv brukar sägas tillhöra Guds fördolda sida.
Det finns gott om bitar i den fördolda sidan av Gud som vi kan köra fast på.
Frågor som hur mycket vi än ältar dem inte kommer att kunna besvara fören vi möter Gud i evigheten.
Att ligga sömnlös och drunkna i de sidor hos Gud som vi ändå inte har verktygen att förstå kan vara hissnande men är nog inte heller nyttigt i längden.
Därför har vi mer att vinna på att dyka ner i Guds uppenbarade sida.
Det är genom Jesus vi kan se hurdan Gud är och hur han förhåller sig till oss.
Det är genom Jesus som Guds intentioner för oss blir tydliga.
Den fader som Jesus tecknar är en fader som inte skyr några medel för att försonas med dem som vill ta emot hans nåd.

Gud passar inte i de fack vi vill placera honom i.
Han är större och mer än vi kan greppa och rationalisera.
Vi kan inte uttala oss om allt hos Gud.
Men vi kan möta honom och ta in och dela med oss av det som han visar oss i upplevelsen, uppenbarelsen, Ordet och Kristus själv.
De vi möter och erfar av Gud på dessa områden är tillräckligt och det vi behöver för att leva i gemenskap med Gud.

Genom Andens inflytande är det möjligt för oss att se vem Kristus är, vad han gjort för oss och ta till oss att Gud har omsorg om något så bångstyrigt och obekvämt som en människa.
Vi kan inte placera in Gud i bekväma fack.
Han däremot placerar in oss i ett fack, ett som vi själva inte kan klättra in i.
Nådens!
Våra namn finns i livets bok.
Det innebär att himlens port är öppen.
Inte på grund av att vi har rätt efternamn eller för att vi betalat med goda gärningar.
Nej, porten står öppen därför att Gud, fadern genom sonen skrivit våra namn inte med bläck utan med sitt eget blod.
Genom Anden får vi upp ögonen för detta och kraft att leva i dessa goda nyheter och föra dem vidare till vår nästa.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: