Gud, närmare än du tror

Gud, närmare än du tror

När jag tänker på att Gud är nära, kommer jag att tänka på Jesu ord: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Orden är hämtade från missionsbefallningen.

___

Matt 28:18-20

18Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn

20och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.

Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

___

Vad var nu de där sista i vers 20?

Jag är med er söndagar mellan 11:00 och 13:00, med undantag för semester.

Det är inte alltid som vi upplever att Jesus är nära, eller ens med på tåget.

Både nu och då kastar vi ut den desperata frågan:

”Gud, var är du?”

Eller: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”

Orden gör ont och är födda ur rädsla och desperation.

Dessa ord knyter an till en känsla som många stundtals känt.

En av dem var Jesus själv.

I Jesus kommer Gud så nära det mänskliga att till och med frälsaren själv yttrar dessa ord.

Jesus gick in i människornas situation som en människa.

Han delade vår glädje och vår sorg, vårt hopp och vår förtvivlan.

Det gör han fortfarande: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Herren är inte bara med de stunder vi erfar hans närvaro och livet känns bra.

Han är med alla dagar oavsett om solen skiner eller inte.

Ibland känns Gud allt annat än närvarande och ibland får vi hälsningar som överraskar oss.

Gud kan tala till oss i predikan och i bibelordet på ett mycket personligt sätt.

Andra gånger är det bönesvar som överraskar oss.

Under en tung period av tonåren var jag ute och promenerade.

Jag kände mig mycket ensam och känslan var att ingen kände till, eller brydde sig om den situation jag befann mig i. Medan jag gick där och kände hur tungt och mörk allt var skickade jag iväg en bön.

”Gud, jag måste få prata med någon. Jag behöver veta att jag inte är ensam.”

Nästa bil som passerade gjorde en u-sväng.

Bilen stannade och rutan rullades ner.

I bilen var en församlingsmedlem som sa, ”Hej. Hoppa in i bilen så tar vi en sväng. Jag bara kände att jag skulle prata med dig.”

En liten gest för honom, men enormt stort för mig.

Det var inte ett stor och spektakulärt bönesvar, men för mig var det en bekräftelse på Guds omsorg.

Jag har inte alltid fått bönesvar av det här slaget, men den här händelsen har varit bra att påminna sig om då allt inte är på topp.

Jesus är med alla dagar oavsett vad känslorna säger.

Då och då får vi också en hälsning från Herren.

Ibland får vi också vara hälsningen, precis som mannen i bilen fick vara en hälsning till mig.

Jag har försökt ta för vana att under morgonen be en kort bön.

”Gud, gör mig lyhörd. Använd mig idag.”

Eller;

”Gud, gör mig ödmjuk. Använd mig idag.”

Pröva gärna själv att börja din dag med en liknande bön.

Jag tror att det faktiskt gör oss mer ödmjuka och lyhörda, så att Gud kan använda oss.

På detta sätt blir missionsbefallningen något vi alla kan bära där vi är.

Annonser
Märkta med:
Publicerat i Predikningar, Tro, Uncategorized
%d bloggare gillar detta: