Skapelsen

Följande är en text av Lukas Lundman midsommarafton 2012

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i
begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som
finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och
mörkret har inte övervunnit ljuset.
~ Joh 1:1-­‐5
Det är midsommar nu. Man kanske inte riktigt kan tro det, då här är det som om sommaren
ganska nyss har startat. Det man tydligast kan se det på är nog ljuset. Just nu så lever vi i en tid här
i Norrbotten då vi verkligen kan ta till oss att mörkret inte har övervunnit ljuset.
Det tema kyrkan har satt vid midsommar är skapelsen, och visst kan man förstå den tanken.
Överallt omkring oss sjuder det av det liv som under en så stor del av året ligger täckt av vintern
och mörkret. Ett mörker som vi skulle kunna jämföra med det mörker som det talas till oss om i
skapelseberättelsen. I första mosebok så står det att “jorden var öde och tom, djupet täcktes av
mörker” men hur Gud sedan sa: “Ljus, bli till!”. Detta är början på hela vår bibliska historia, hur
Gud sade Ordet som gav oss ljuset. Och detta Gudsord är en sammanhållande punkt genom hela
Bibeln. Genom Ordet skapar Gud. Och allt som Gud skapar är gott.
Hur Gud skapade världen idag kan ses som omtvistat. Många tänker sig tyvärr att Skapelsen bara
är ett påhitt. Att det inte finns någon Gud som skapar och ger liv. Vissa hänvisar till bibeln och
säger att man behöver inte fundera, då bibeln öppnar med att förklara hur Gud skapade världen
med sitt Ord. Ytterligare andra tror att Gud är den som är skaparen, men att skapelseberättelsen
är just en berättelse, att poängen är att Gud skapade och att allt blev till genom honom, hur det
sedan gick till är mindre viktigt, om det var skapelsens sju dagar eller ifall det är de vetenskapliga
teorierna låter de vara osagt, då det för dem inte spelar någon större roll. Jag tror nog att bara
ibland oss här så kan det skifta ganska mycket var vi står i den frågan. Men om man ska ta
Johannes ord här i evangeliet så är det en förkortad skapelseberättelse. Tyngdpunkten av vad som
är skapelsen är det som Johannes förmedlar. Att ursprungligen fanns bara Gud, och genom Guds
Ord så blev allting till. Men det här är inte slutet på skapelseberättelsen. Det är bara början på
skapelsen. Några verser längre fram i den evangelietext vi lyssnade till så fortsätter
skapelseberättelsen med orden: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg i hans
härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
För att sedan ytterligare några verser längre fram avsluta sin skapelseberättelse med orden: ”Ingen
har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och all>d nära Fadern, han har förklarat honom
för oss.”
Ordet blev människa. Gud blev människa. Och denna fantastiska händelse, att Jesus, Ordet som
blev kött, kom till oss för att vi skulle kunna lära känna Gud på ett sätt som tidigare inte var möjligt,
kom som en del i Skapelsen. Vi människor behöver referenser, och innan Jesus kom så var Gud
enbart abstrakt. Visst, om vi läser i GT så kan vi se hur Gud beskrivs med mänskliga drag och termer, men det var fortfarande en beskrivning av en Gud som man aldrig kunde se ansiktet på.
När Jesus kom förändrades detta. Vi som är Guds skapelse kunde nu se Gud och känna Gud, och
när Jesus dog och uppstod, besegrade döden, försvann det sista hindret för oss att verkligen kunna
möta Honom.
Skapelsen är inte en fix punkt som hände för länge sedan. ”I Ordet var liv, och livet var
människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit ljuset.” Att vi talar
om skapelseberättelser är egentligen något som kan skymma skapelsen för oss. Det
skapelseberättelsen tar upp är hur skapelsen började. Det Johannes sedan visar i öppningen av sitt
testamente är hur skapelsen är en fortsatt enhetlig händelse fram till den tiden han levde. Och det
är en hjälp för oss att förstå att skapelsen är något som pågår än idag. Allt liv är genom Gud och så
länge det finns någon form av liv kan vi i det livet se hur Guds skapelse fortsätter. Ljuset, livet,
skapelsen ljus lyser ständigt och blir inte övervunnet av mörkret som är tomhet och död.
Hela världens skapelseberättelse kan vi även se i var och en av oss här. I begynnelsen är vi
oskyldigt naiva, ser upp till Gud med en självklarhet som vi ser på våra föräldrar. Vi bryter sedan
med Gud och världen blir i och med det allt mer komplicerad. Men i dopet och tron finner vi sedan
vår relation igen, och vi får del av Jesu offerdöd och uppståndelse i vad som för oss blir en ny
födelse i Gud, för att sedan slutligen få leva i den pågående skapelsen i den frihet som tron på
Jesus Kristus innebär.
I den växande naturen runtom oss så kan vi också se detta. Varje vår, och varje sommar ser vi hur
livet skapas på nytt. Livet skapas på nytt av Guds kärlek och när vi ser på varandra så ser vi denna
Guds älskade skapelse. Vi tittar på vår bänkgranne och får där se en människa som är en del av
Guds skapelse. En människa som Jesus dog och uppstod för, för att just den personen skulle kunna
få full del av Guds kärlek. Och vet dessutom, att när din bänkgranne nu tittar på dig så ser han eller
hon samma sak. En människa som Gud älskar och skapar för. Gud som var före allt och skapar allt,
som ser alla våra fel och brister, för vi har många, har ändå den kärleken och omsorgen om var och
en av oss.

 

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro, Uncategorized
%d bloggare gillar detta: