Att inte döma

 

Jag ska börja med att måla upp en bild för er.

Vi får se om ni känner igen er.

Tänk er att ni sitter och kör bil inne i stan.

Ni har egentligen riktigt bråttom, men ni håller hastighetsbegränsningen i alla fall.

Ni har avtalat tid att träffa bekanta och det är riktigt jobbigt att komma för sent.

Det är sent på kvällen så det är inte tal om någon trafikstockning.

Det ligger en bil bakom men det är också den enda bil som syns.

Det är riktigt frestande att trampa på gasen lite extra, men ni låter bli.

Man vet ju aldrig om polisen är ute.

Vid en korsning tutar bilen bakom och gör tidernas farligaste omkörning med skrikande däck.

Det var med nöd och näppe som backspegeln klarade sig.

Där sitter ni med ett krampaktigt grepp om ratten och hjärtat i halsgropen.

 

Hur många av er skulle muttra några väl valda ord om vilka idioter det finns på vägarna?

 

Själv är jag rätt snabb att fälla omdömen om hur mina medtrafikanter framför sina fordon.

 

”Ska det vara så svårt att använda blinkers!”

 

”Man kör faktiskt motsols i rondeller!”

 

”Men blända av nån gång då!”

 

”Hemskheter vilken onödig omkörning det där var”

 

Och min personliga favorit:

”VÄGLUS!” Man behöver inte köra 30 kilometer i timmen under tillåten hastighet bara för att det står en kamera vid vägen

 

Det här gäller förstås inte bara i trafiken.

Vi fäller rätt fort domar över människor grundat på väldigt lite.

 

”Den där kan ju inte leva på hälsokost direkt.”

 

”Som den där klär sig måste det vara en riktig buse.”

 

”Oj, vilken surkart den där gubben var.”

 

Eller ännu värre:

”Den där har det nog inte rätt ställt med Gud längre.”

 

Vi kan vara väl snabba att döma ut och placera i fack.

Vi vet inte varför en annan trafikant gör en vådlig omkörning.

Kanske var det ett akut läge.

Var det kanske fråga om liv och död?

I regel är det nog bara otålighet, men nån gång om sänder finns andra faktorer.

Jag klagar lite väl mycket på dem som jag tycker uppför sig illa i trafiken, men ska sanningen fram så har jag också trampat onödigt mycket på gaspedalen både nu och då.

Då vi fäller snabba domar över andra, är vi inte alltid oskyldiga själva.

Romarbrevet 2 tar upp det här.

 

Rom 2:1-4

1Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är.

Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer.

2Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad.

3Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak,

inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom?

4Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod?

Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?

 

 

Vi bedömer så lät varandra utifrån vad vi ser med lagens glasögon,

istället för att se varandra i nådens sken.

Det finns också en del bibliska exempel på hur individer fäller domar över andra utan se de egna bristerna.

David blev fruktansvärt arg när Natan kom och berättade om en ”rikknös” som stulit och anrättat den fattige grannens lamm av snålhet.

 

2 Sam 12:1-9

1Herren sände Natan till David, och han gick till honom och sade:

”Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig.

2Den rike ägde får och kor i överflöd,

3den fattige ägde ingenting utom ett enda litet lamm, som han hade köpt och fött upp.

Det fick växa upp hos honom och hans barn. Det åt av hans bröd och drack ur hans bägare och låg i hans famn. Det var som en dotter för honom.

4En dag fick den rike en gäst, men han ville inte ta något av sina egna djur för att laga till det åt sin gäst utan tog den fattiges lamm och anrättade det.”

5David blev ursinnig och sade till Natan: ”Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden. 6Och lammet skall han ersätta sju gånger om, för att han handlade som han gjorde och var så obarmhärtig.” –

7”Du är den mannen”, sade Natan. ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul.

8Jag gav dig din herres kungadöme och lade din herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill.

9Varför har du då visat förakt för Herren och gjort det som misshagar honom?

Hettiten Uria har du dräpt med svärd. Hans hustru har du tagit, och honom själv har du dödat med ammoniternas svärd.

 

Natan berättade det hela för att sedan vända historien mot David.

Vad var det David hade gjort sig skyldig till?

 

Han hade lagt rabarber på en annan mans hustru och på ett lömskt sätt och sett till att hennes man omkom i strid.

Davids ilska över det stulna lammet vändes fort i förtvivlan och djup ånger över den egna synden.

Vi finner hans svar till Natan i vers 13.

 

13David sade: ”Jag har syndat mot Herren.”

Natan svarade: ”Herren förlåter dig din synd, du skall icke dö.

14Men eftersom du trotsade Herren skall den son som har fötts åt dig dö.”

15Sedan gick Natan hem.

 

David fälls av sin egna dom.

Hans ilska över en orätt tydliggjorde hans egen svåra synd.

Inte ens David som framhålls som en av bibelns stora hjältar hade rent mjöl i påsen.

Han gjorde enligt den här texten en del hemska saker.

Han syndade och synden var stor.

 

Det är lätt för oss att se på vad David gjorde och fördöma både honom och hans handlingar.

Då är det nyttigt för oss att komma ihåg att ingen av oss skulle tåla att synas allt för nära i sömmarna.

 

Vi har alla ett och annat som vi inte är stolta över.

I romarbrevet 3:23 står det:

23Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,

 

Oj!

Det är ju tunga ord.

Det betyder att ingen av oss kan stå inför Gud och hävda att vi är goda nog för att förtjäna frälsningen.

 

Men vad står i de följande verserna?

 

24och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

25Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.

Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade,

26under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

27Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting.

Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag.

28Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar.

Det här är rader som rymmer enorm tröst.

Vi är räddade trots att vi inte är perfekta och syndfria.

Vi är räddade på grund av att Gud älskar oss och bara därför.

Det här är dock inte en frisedel att medvetet synda och leva hur som helst.

Bibeln är mycket tydlig med att lärjungaskapet är viktigt.

Vi ska stäva efter att i ord och gärning följa Kristus och allt mer likna honom.

Det är detta vi kallar helgelse och det är något mycket viktigt.

Men helgelsen är aldrig en betalning för vår frälsning.

Om helgelsen vore en betalning för Guds frälsande nåd vore det inte längre nåd.

Jag kommer aldrig så långt i min egen helgelse att jag blir rättfärdig och frälst på grund av den.

Frälsningen är inte en belöning.

Den är stor och oförtjänad nåd.

Helgelsen är då inte orsaken till vår frälsning utan snarare följden.

 

Jesus mötte i evangelierna många som var snabba att döma.

Och i dessa möten avväpnar han domarna och bödlar genom att säga saker som:

”Den som är utan synd kan kasta första stenen”

Ingen enda av oss är utan synd och därför har vi heller inte rätt att slunga stenar mot dem vi tycker förtjänar det.

Det här betyder inte att vi inte ska förmana och hjälpa varandra att hålla oss på vägen.

Vi ska absolut ge en hjälpande hand till den som kämpar med sitt lärjungaskap.

Det får dock inte ske från en plattå av överlägsenhet.

Det får inte bli den fromme och präktige som klappar den fallne på huvudet.

Vi är alla i behov av hjälp och nåd.

Vissa av oss har mer synliga brister än andra, men alla har vi samma behov av Guds nåd.

 

I matt 7:1-5 ger Jesus oss en bra tumregel vad gäller detta.

 

Matt 7:1-5

1Döm inte, så blir ni inte dömda.

2Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.

3Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?

4Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga?

5Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

 

Det är lätt att döma andra men hur är det med oss själva?

 

Är vi alltid så fromma, goda och rättfärdiga?

 

Martin Luther, den store reformatorn.

En av mina lärare har ofta sagt om Luther att han är en gigant som vi inte ens når fotknölarna på.

När denna lärare var på en studieresa med några av mina kamrater beskådade de en riktigt stor staty av Luther. Medan de står där utbrister en av mina kamrater ”Vi når honom faktiskt inte ens till fotknölarna!”

Luther var en man som många sett upp till och ser upp till.

Vi har honom att tacka för mycket.

Han var inte bara en reformator han var också en hetlevrad gubbe som gick hårt fram med dem som inte tyckte som han. Han producerade en enorm mängd skrifter till mångas uppbyggelse, så som boken ”Den trälbundna viljan” och stora och lilla katekesen.

Han producerade också texter som använts till att förtrycka människor både i hans samtid och efter hans död. Exempel på detta är hans texter mot böndernas uppror och mot judarna.

Med andra ord kan inte ens giganten Luther visa upp egen fläckfrihet.

När den stolte Luther hade avlidit och man hittade hans kropp fan man en lapp han skrivit på sitt yttersta. På den stod; ”Vi är tiggare”.

Även den store Luther fann sig i att han var helt och hållet beroende av Kristi frälsande nåd.

 

Vi är alla syndare som gått miste om härligheten och när jag tänker på detta så blir nåden så mycket större och tydligare för mig.

Jag är aldrig så tacksam och ödmjuk inför min frälsning, som när jag tänker på allt jag fått förlåtet.

 

Så mycket av vår tid går åt till att störa oss på vad andra gör och inte gör.

Så mycket tid går åt till att vara besviken på andra kristna som säger en sak och gör en annan.

Så mycket tid som vi istället hade kunnat spendera i tacksamhet över den nåd vi fått del av.

 

Det enda som händer när vi retar upp oss över andras brister är att vi förlorar fokus från livets viktigaste person.

Han som är vägen, sanningen och livet.

Han som gav sitt liv, så att jag en dag får stå rättfärdig inför tronen, trotts min trasighet.

 

Detta är evangeliets goda nyheter:

Att vi får våra synder förlåtna på grund av faderns kärlek till oss.

Att vi genom tron fått ta emot den gåva Kristus ger.

Att denna gåvas givare är Sanningen som håller, Vägen som leder hem och Livet som inte ebbar ut.

 

 

Bön.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: