Efterföljelse

Rubriken för den här söndagen är efterföljelse.
När jag hör ordet efterföljelse tänker jag genast på lärjungaskap och helgelse.
Efterföljelse handlar precis som det låter, om att följa.
För oss handlar det alltså om att följa Jesus och att vi på resans gång förändras och helgas.

Vad är då helgelse för något?
Det är vad som händer när vi formas efter Jesu förebild.
Då våra tankar, värderingar och handlingar mer och mer förändras för att återspegla Jesus.
Det här är en process som hela tiden rör sig fram och tillbaka.
Ibland tar vi några steg framåt och ibland några steg bakåt.
Helgelsen kan också svida och göra ont ibland när den bryter i något hos oss som vi helst inte vill ändra på.

Att följa Jesus handlar om att umgås med honom och lära känna honom.
Vi möter honom tydligt i ordet, bönen och församlingens gemenskap.
När vi spenderar mer och mer tid med Jesus lär vi också känna honom mer och mer.
Den här relationen får också rimligen konkreta följder i våra liv.

Vi är kallade att vara Jesus lärjungar.
Vi är kallade att leva efter hans exempel.
Vi är kallade att göra lärjungar och lära dem hålla alla bud Jesus gett oss.
Vi är kallade att vara salt i världen.
Vi är kallade att leva efter andra normer och värderingar.

Att vara en lärjunge handlar till stor del om att gå ut med de glada nyheterna om syndernas förlåtelse till andra.
Det handlar om att ge vidare av den nåd vi fått del av.
Det handlar om att vara till välsignelse.
Det handlar om att efterlikna honom som blev vår räddning.

I tredje mosebok hittar vi en av många långa listor på vad som förväntas av Guds folk.

3 mos 19:1-2, 13-18
1Herren talade till Mose:
2Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.

13Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något.
Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten.
14Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
15Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman.
16Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren.
17Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig.
18Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

Här får Mose en lång rad ”Du skall” och ”Du skall inte” från Gud.
Guds uppmaningar är inte ”Det vore bra om du kunde tänka dig…”
Guds uppmaning är inte ”Om det inte är för besvärligt så…”

Gud säger ”Du skall!”
Det finns liksom inget spelutrymme.
Ett enda litet snedsteg innebär att vi efter Guds måttstock varken är heliga eller rättfärdiga.

Finns det någon här inne som tycker sig hålla alla bud och förbud i bibeln?
Finns det någon här inne som ärligt kan säga:”Jag har aldrig syndat och lever helt i linje med Guds vilja.”?

Ingen av oss kan ärligt påstå något sådant.
Om vi nu alltså inte är heliga kan vi inte heller finnas inför Gud som är helig.
Att vara helig är att vara oklanderlig, okränkbar och äga en renhet som står över allt.
Guds helighet gör att det som är nersmutsat med synd omöjligen kan finnas inför honom.

Det är mycket som vi ska och inte ska göra.
Ska vi vara heliga så gäller det att inte göra några övertramp mellan ”Du skall” och ”Du skall inte”.
Ska vi vara heliga får vi inte ha minsta fläck.
Ska vi vara heliga måste vi vara Guds perfekta avbilder utan minsta orättfärdighet.
Det tål ju att tänkas på, om man någon gång skulle få för sig att man minsann är en god lärjunge,
som alltid handlar rätt i förhållande till Gud och sin nästa.

Får vi för oss att vi själva kan samla poäng, som gör oss rättfärdiga inför Gud, behöver vi inte studera lagen länge för att den tanken ska falla platt.
Ingen enda av oss är så helgad att vi kan räkna oss som rättfärdiga på grund av att vi uppfyller lagens alla krav.
Om vi mäter oss efter de krav som utifrån lagen ställs på oss, når vi inte ens upp till första markeringen på måttstocken.

Det verkar ju onekligen lite mörkt det här.
Är loppet kört för oss då vi inte klarar att vara goda och rättfärdiga?
Lagen är ju onekligen tuff och skulle fälla oss alla om den var det enda vi hade att tillgå.

Vad skönt då att Jesus förkunnar nåd istället för lag.
Vad befriande att Jesus aldrig ställer krav på att vi ska vara på något speciellt sätt och göra saker för att komma till himlen.
Vad skönt att Jesus är snäll och aldrig skärper tonen, utan bara mjukt och kärleksfullt kramar oss när vi gör det som är fel eller blir osäkra.

Men vänta nu!

Säger Jesus verkligen att han inte har några förväntningar på oss?
Säger han verkligen att lagen inte längre gäller?
Upphäver Jesus verkligen lagen?

Vi ska ta en titt på vad Jesus säger i matt 5:20-26

Matt 5:20-26
20Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas,
så kommer ni inte in i himmelriket.
21Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. 22Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. 23Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig,
24så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
25Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.
26Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

Men vad hände där då?

Vem av oss blir inte arg på någon annan?

Vem av oss har inte något otalt med någon?

Vem av oss har aldrig sagt något i ilska?

Enligt den här modellen så skulle ingen av oss komma in i himlen.
Vi har ju alla gjort sådant som inte är ok, både mot varandra och mot Gud.
Då är vi alltså alla syndare som inte kan finnas inför Guds ansikte.
Jesus säger att vi måste överträffa de skriftlärda och fariseerna i fråga om rättfärdighet om vi ska ha något hopp om att nå himlen.
Nu pratar vi om en extremt laglydig grupp som till och med upprättade extra regler för att inte bryta något av buden.
Man såg de extra reglerna som ett staket som skyddade lagen.
De la ner enorm tid och möda på att lyda lagens varje bokstav och mer där till.

Hur ska vi kunna överträffa dem i fråga om rättfärdighet?
Att följa i Jesus fotspår innebär givetvis helgelse.
Att vi lär oss av Jesus och mer och mer liknar vår mästare.
Helgelsen i sig räcker dock inte.
Sträng lydnad av alla bud och förbud räcker inte.
Hur helgade och fromma vi än är, så räcker det inte för att göra oss ens lite värdiga inför Gud.
Vi kan aldrig ställa oss utanför pärleporten med en lista på våra bedrifter och tro att vi skulle bli insläppta på grund av dem.

Varken fariseer eller andra kan blir rättfärdiga i egen kraft.
Att tro något sådant leder bara till att man höjer sig över andra och föraktfullt ser ner på den man tycker är mindre rättfärdig.
Det leder till elitklickar som tycker sig vara bättre.
En annan fara med detta är att den som tror sig kunna bli rättfärdig genom egen ansträgning, inte inser sitt behov av Jesu nåd.

Varför skulle jag behöva nåd och förlåtelse om jag själv klarar av att vara rättfärdig och utan brist?

Helgelsen är jätteviktig och vi ska vandra i Jesus fotspår och handla och tala därefter.
Men ska Gud värdera oss rättvist måste han ta hänsyn till vår synd.
Räknas synden in så är det kört för oss allihopa.
Ingen av oss är utan synd och vi kan inget göra för att tvätta bort den.

Det är något annat än goda gärningar som krävs för att vi ska kunna stå rättfärdiga inför Gud.
Vägen till vår frälsning är inte byggd på egen duktighet.
Den enda vägen är Jesu nåd.
Vi ska ständigt sträva frammåt i vår helgelse men den tar oss inte en millimeter närmare vår frälsning.
Bara blodet som rann på korset gör oss rena och rättfärdiga.
Vi är frälsta av nåd.
Vi är frälsta för att Jesus gett sitt liv i vårt ställe.
Vi får hoppas på evigheten för att Jesus öppnade vägen.
Frälsningen har vi del av bara på grund av den kärlek som Gud visat oss i Jesus.
Vi kan alltså bara stå rättfärdiga inför Gud på grund av att Jesu blod betalat priset för vår synd.
Vi får klä oss i Jesu helighet.
Då han är helig och inget ont kan finnas i honom utplånas vår synd hans rättfärdighet blir kvar.

Här på jorden får vi vandra en bit i Jesus fotspår och det för med sig att våra värderingar och handlingar återspeglar honom på olika sätt.
Helgelsen är alltså en naturlig del av att vara kristen om än den inte ger oss vår frälsning.

Första Petrusbrevet 1:13-16 Talar liksom texten från 3 mosebok om att vi ska leva helgat och heligt därför att Gud är helig.

1 pet 1:13-16
13Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna.
Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.
14Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga.
15Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.
16Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

Vi ska kämpa mot begär och synd.
Vi ska vara heliga.
Detta är dock inte våra helgade och goda liv som köpt oss fria från syndens yttersta konsekvens.
I trettonde versen står det:
Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.

Det enda vi har att komma med på den yttersta dagen är den nåd Kristus gett oss.
Den nåd som ges till var och en som tror.
Det löfte vi har, är att den nåden mer än räcker.
När vi tillslut får stå inför Fadern ser han inte vår synd och vår orättfärdighet.
Han ser ett älskat barn klädd i rättfärdigheten som kommer från korset.

Bön.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Skorped, Tro
%d bloggare gillar detta: