Medmänniskan

Medmänniskan

Medmänniskan är rubriken för dagen.

Hur förhåller sig människor till varandra?

Vad innebär det att vara en medmänniska?

Vilka skyldigheter har vi gentemot våra medmänniskor?

När jag tänker på exempel på medmänsklighet dyker många namn och händelser upp i mitt huvud; Nelson Mandela, Moder Teresa, Martin Luther King Jr, Den gode samariten och om jag sträcker mig lite längre Doctor Phil 😉

Det är inte med någon av dessa som min predikan tar sin början idag.

Som inledning på min predikan tänkte jag att vi skulle se närmare på en bekant historia.

I centrum för händelserna står en kille som inte känns helt naturlig i samband med begreppet medmänsklighet.

Vi börjar med att se på ett sammanhang där medmänsklighet är smärtsamt frånvarande.

I första mosebok får vi se hur människan kan uppvisa en skrämmande likgiltighet inför sin nästa.

Är ni bekanta med bröderna Kain och Abel?

Kain var äldst i syskonskaran som Adam och Eva var föräldrar till.

Abel var alltså en yngre bror till Kain.

När vi kommer in i texten har Kain uppslukats av svartsjuka och hat mot sin bror Abel.

Både Kain och Abel hade offrat till Gud.

Gud hade uppskattat Abels offer mer än Kains, eftersom Abel hade offrat det finaste han hade.

Abel hade gett de bästa bitarna från slakten till Gud, medan Kain offrade bara lite av vad han odlat.

Då Gud föredrog Abels offer började ilskan puttra i Kain.

Gud försöker också tala Kain till rätta, men han hade redan tappat greppet.

Vi slår upp 1 mos 4:8-12

1 mos 4:8-12

8Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

9Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?”

10Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.

11Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit.

12Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.”

 

Kain visar att han inte bryr sig om sin bror och att han inte ser sin broders välfärd som sitt ansvar.

Han ställer frågan: ”Skall jag ta hand om min bror?”

Bara att han måste ställa frågan, visar att någonting saknas hos Kain, att någonting är trasigt.

Svaret borde ha varit uppenbart, men för Kain var det tyvärr inte en självklarhet att ta hand om sin broder.

Kain tjänar som ett varnande exempel, på hur illa det blir, när vi distanserar oss från andra och inte längre ser vår nästa som vårt personliga ansvar.

Kain är den första mördaren och hans handlande gör syndafallets konsekvenser smärtsamt tydliga.

 

Medmänsklighet och kärlek är inte alltid det som utmärker mänskligheten.

Genom historien har vi gång på gång visat hur grymma och likgiltiga vi kan vara inför andras lidande.

Under andra världskriget visade det sig att moderna, upplysta män som var tillgivna makar och kärleksfulla fäder, hade kapaciteten att utföra horribla handlingar mot sina medmänniskor,

med förevändningen att de ”Bara lydde order”.

 

Vi är inte krigsförbrytare och mördare, men vi är alla människor som både gör ont och gott mot varandra.

Vi kan odla både kärlek och hat och tyvärr är vi alla kapabla till hemska handlingar,

när omständigheterna gynnar impulser vi önskar att vi inte hade.

Detta innebär att vi måste kämpa för att kärleken ska få mer plats i vårt inre.

 

Gud själv är kärlekens ursprung och därför är det en självklarhet att den som vill vara en lärjunge också älskar sin nästa, om än detta kan vara lättare sagt än gjort.

 

Spelar det någon roll om vi inte kan, eller vill älska varandra då?

Om det nu ligger i vår fallna natur att inte älska, kanske det inte heller är hela världen om vi inte alltid bryr oss om varandra.

I första Johannesbrevet får vi ett glasklart svar.

 

1 joh 4:7-10

 

7Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud.

8Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.

9Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom.

10Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

 

Gud har älskat oss först och sänt sin son som försoningsoffer.

Smaka på det.

I romarbrevet 5:8 står det.

8Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

 

Trotts alla mänsklighetens brister, tillkortakommanden och avståndstaganden från Gud.

Trotts att vi långt ifrån alltid visat kärlek och tacksamhet till Gud, så får vi del av nåden.

 

Nåden ges oss, därför att Gud älskat oss först.

Kärleken, som Korset är det ultimata uttrycket för, saknar motstycke.

Guds kärlek till dig, är så stark, att han gav sig själv på korset, för att du skulle gå fri från konsekvenserna av din synd.

När vi fått ta emot sådan kärlek, är det rimligt att visa andra förlåtelse och omtanke, utifrån att vi själva fått ta emot detta.

 

Om än vi inte kan älska andra så som Gud älskar oss, så är det fullt naturligt att vi älskar varandra. Herren som vi tror på och följer är kärlek i dess renaste och fullkomligaste form.

Spenderar vi tid i hans närhet, är det inte konstigt om den kärlek han visar oss också får oss att visa kärlek mot vår nästa.

 

När vi möter vår nästa med kärlek istället för likgiltighet, blir den väg vi som lärjungar vandrar, synlig också för andra.

Om kärleken till vår nästa saknas blir vårt lärjungaskap allt annat än trovärdigt och det blir omöjligt för andra att se evangeliet förmedlat genom oss.

Det kan faktiskt vara så, att någon som inte självklart förknippas med fromhet och kyrklighet, kan förmedla evangeliet mer trovärdigt än en städad kyrkobänksnötare.

Jesus ger ett exempel på detta i Lukas 10:23-37 när han lägger ut vad det innebär att älska sin nästa som sigsjälv.

 

Luk 10:23-37

23Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser. 24Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.”

25En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?”

26Jesus sade: ”Vad står det i lagen? Hur lyder orden?”

27Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

28Jesus sade: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.”

29För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ”Och vem är min nästa?”

30På den frågan svarade Jesus: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd.

31En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi.

32På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi.

33Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande.

34Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom.

35Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’

36Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?”

37Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!”

 

I liknelsen använder Jesus en samarier som ett gott exempel.

Samarier var en grupp som rättrogna Judar undvek och skydde som pesten.

Man såg samarier som avvikande och svikare, eftersom de var ett icke accepterat blandfolk av syrier och judar.

Ett blandfolk som inte alltid ställt upp på sina bröder i Juda.

Budet att älska sin nästa som sig själv tolkades vanligen som att det bara gällde den egna gruppen.

 

Jesus skärper med sin liknelse budet om kärlek till sin nästa och visar med tydlighet att även människor utanför den egna gruppen ska räknas som medmänniskor som ska mötas med kärlek.

Inte nog med att Jesus visar att även samarierna ska räknas som nästa.

Han påstår också att en föraktad samarier i praktiken kan vara mer kärleksfull och medmänsklig,

än en och annan from Jude.

Genom att påstå detta utmanar Jesus de indelningar som rådde mellan människor.

De fromma männen som struntade i den döende mannen vid vägkanten älskade inte sin nästa mer än Samariern som kände medlidande.

 

Varför de fromma Judarna inte hjälpte den rånade och misshandlade mannen kan ha många orsaker.

Kanske var de rädda för att bli orena om mannen visade sig vara död, eller så ville de inte råka illa ut själva då det bevisligen var ett farligt område.

Att släpa den skadade mannen till säkerhet kunde ju innebära att de själva blev måltavlor.

Kanske tyckte de helt enkelt att den skadade mannen inte angick dem.

Kanske tänkte de att någon annan. som hade mer tid, kunde stanna och se hur det var med mannen.

Möjligen förfasades de över hur illa mannen slagits, utan att för den skull slås av tanken att det var deras ansvar att ta hand om honom.

 

Det finns gott om lidande i världen.

Skulle vi ta in allt lidande som vi exponeras för via nyheter och media skulle vi gå under.

Vi kan inte som individer hjälpa alla som har behov, men alla kan hjälpa någon annan.

Vi kan hjälpa den som vi ser vid sidan av vägen i behov av hjälp.

Det kan betyda mer än vi anar och det gör Jesus tydlig.

 

Jag och Elin var på väg hem till hennes föräldrar för ett antal år sedan.

Vi var nästa framme i Varuträsk när vi fick syn på en bil vid sidan av vägen som uppenbart hade bekymmer.

Jag svängde in på väggrenen och frågade om de behövde hjälp.

De förklarade på engelska att de fått soppatorsk.

Det var en disel bil, så jag gissade att det nog fanns någon med traktor i varuträsk, som kunde avvara någon liter.

Vi sa att vi skulle försöka få fram lite disel åt dem och åkte in till byn och hörde med svärfar om han visste vem vi skulle gulla med om lite disel.

Några minuter senare var vi tillbaka med både en dunk och svärfar i baksätet.

Vi hjälptes åt att knuffa igång bilen sedan de fått några liter i tanken.

Familjen med soppatorsk var flyktingar på väg mellan Skelleftå och sitt boende i Boliden, när soppan tog slut.

Det är rätt mycket trafik på vägen 95 så jag tänkte att de nog inte hade stått långe innan vi stannade och hjälpte dem.

Det visade sig att de stått i timmar utan att få hjälp av någon.

Innan jag stannade hade tanken slagit mig, att någon annan säkert skulle stanna och hjälpa.

Jag är glad att jag stannade i alla fall.

Innan flyktingfamiljen rullade vidare mot Boliden, plockade de ut en rulle ur bilen som de glatt räckte över till oss med orden ”Thank you”.

Rullen visade sig vara en dekorativ matta föreställande Jesus.

Så i det fallet blev Jesus definitivt synlig av att en hjälpande hand sträckts ut.

 

Det finns mycket vi kan göra för att finnas där för vår nästa utan att det behöver vara spektakulära insatser.

Vi kan lyssna på den som behöver tala med någon.

Vi kan hjälpa den som behöver praktiskt stöd.

Vi kan använda av vårt överflöd så att andras behov möts.

 

Folk i Sverige är faktiskt riktigt bra på att ge pengar till bistånd.

Vi vill också i högre och högre grad ta ansvar som konsumenter och inte köpa produkter som vi vet leder till lidande för någon annan.

Västvärlden har en bra bit kvar, innan vi slutar suga ut fattiga människor för vår konsumtion, men vi har i alla fall börjat vakna.

 

I Sverige ser vi i regel lidande långt borta som något som angår oss och som något vi vill göra något åt.

Vad gäller människor med stora behov närmare oss, tycks det vara svårare att hjälpa.

Det är lätt att se sjuka, fattiga och utsatta, som samhällets ansvar istället för mitt ansvar.

Att vara en medmänniska handlar om att inte sätta upp gränser för vems lidande som angår mig.

 

Vi ska älska våra medmänniskor, inte för att vi har mycket gemensamt med dem, utan för att Gud först har älskat oss.

När vi delar andras glädje och sorg, blir vi trovärdiga vittnen om Jesu kärlek.

 

När vi hjälper den som inte har mat för dagen, blir vi trovärdiga när vi erbjuder livets bröd, som mättar den djupaste hungern.

 

När vi väljer att inte grunna på vem som förnärmat oss på ett eller annat sätt och istället möter kyla med värme, blir vårt tal om syndernas förlåtelse trovärdigt.

 

Kärleken från Gud är grunden för kärleken till medmänniskor.

Vandrar vi i Jesu fotspår innebär det att vi ska möta andra människor på det sätt han gjorde.

Med kärlek!

Varje människa oavsett om det är någon vi gillar eller inte, är en medmänniska.

Att vara medmänniska innebär att man finns där för andra, utan att för den skull glömma att vi själva har stora behov av stöd och hjälp.

Vår ansatts bör vara att möta vår medmänniska oavsett om den är vänligt eller fientligt inställd till oss med den kärlek Jesus först visat oss.

 

Bön

 

Annonser
Publicerat i Predikningar, Skorped, Tro
%d bloggare gillar detta: