Ett är nödvändigt

Ett är nödvändigt

Temat för dagen är ”Ett är nödvändigt”.
Jag vill börja med att läsa en text från Matteus 6:31-34 som för min del både ger lite kramp och stor vila.

Matt 6:31-34
31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?
32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.
33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Texten från Matteus säger att vi inte ska göra oss några bekymmer.
Vi ska inte oroa oss för om vi har mat för dagen, eller lägga energi på morgondagens bekymmer.
För min egen del tycker jag att det här är lättare sagt än gjort.
Det är inte svårt att slukas av oro för om våra behov kommer att vara täckta.
Oro för hälsa och försörjning, tar helt klart mycket av vår tid.

Det tar mycket tid, därför att det är viktigt.
Hälsa, näring och försörjning är basbehov.
Sådant vi inte kan vara utan.
Jag tycker det är spännande att just dessa basbehov, identifieras som något vi inte ska oroa oss över i första hand.
Det finns massor i våra liv som är viktigt utöver dessa bitar, men kokar vi ner det till överlevnad så är det på just dessa punkter vi landar.
Det Jesus markerar med påståendet är att det finns mycket som är viktigt, det finns även sådant som är viktigt för vår överlevnad, men det är bara ett som är nödvändigt.
Det viktigaste vi kan ägna energi åt är att söka Guds rike.

Det är ju lätt att säga, men ofta svårt att göra.
Vardagen med dess bekymmer och behov, får lätt överhanden.
För min egen del går rätt mycket av min energi åt till mina stora och små bekymmer och hur de ska lösas.
Mitt i allt detta är det lätt att vi sänker blicken, så mycket att vi bara ser vårt eget och helt tappar ett större evighetsperspektiv.

Om nu Jesus säger att vi ska söka Guds rike före dessa grundläggande behov, hur mycket mindre blir då inte våra vardagsbekymmer, i förhållande till detta enda nödvändiga.
Det är för min del rätt vanligt att min vardag gör intrång på min avskilda tid med Gud.
Det finns ju så mycket praktiskt som bara måste göras.

Nu tror jag i och för sig att Gud kan vara med i vardagens alla bestyr och att vi kan tala med honom både vid diskbänken och i kyrkan.
Problemet ligger inte så mycket i att vi har saker i vår vardag som måste göras.
Problemet ligger i att vi lätt släpper fokus på det absolut viktigaste, för att lägga tankemöda och energi på det som finns i ett kortare perspektiv.

Helt enkelt att vi ser världen lite för snävt och prioriterar därefter.
Jesus Kristus och vad han gjort för oss, är det enda nödvändiga i ett evighets perspektiv.
Det är lite för lätt att vi missar det.
Hela vårt synfält fylls så lätt av de behov och önskningar, som vi har här och nu.

I dagens gammaltestamentliga text som är hämtad från Nehemja beskrivs det hur Gud tagit hand om folket i öknen efter uttåget ur Egypten.
Det var inte tal om lyx och överflöd, men han gav dem vad de behövde för dagen.
Vi kan slå upp Nehemja 9:19-21
Före verserna vi ska läsa beskrivs hur folket trotts alla under de bevittnat och allt som Gud gjort för dem, vände sig från Gud och tog saker i egna händer.
Trotts allt som de hade fått se och uppleva, hade de svårt att lita på att Gud skulle beskydda och bevara dem.
Man kan ju tycka att folket som vandrade ut ur Egypten, under Guds ledning, skulle ha lätt att tro och lita på Gud.
Så om vi någon gång har svårt att lämna saker i Guds händer, är vi långt ifrån ensamma i historien.
Folket vände Gud ryggen, men Gud vände inte folket ryggen.

Neh 9:19-21
19Ändå övergav du dem inte i öknen,
ty din barmhärtighet är stor.
Molnpelaren vek inte från dem om dagen
utan ledde dem på deras väg.
Eldpelaren lyste för dem om natten
på den väg de skulle gå.
20Du gav dem din goda ande
för att undervisa dem.
Du vägrade dem inte manna att äta,
du gav dem vatten i deras törst.
21I fyrtio år sörjde du för dem i öknen
så att de inte saknade något.
Deras kläder slets inte ut,
och deras fötter svullnade inte.

Texten vi läste visar på Guds omsorg.
Det visar på hur Gud förser sina med vad de behöver för dagen.
Vi har nog alla exempel på hur Gud hjälp oss med sådant vi inte kunnat lösa själva.
Hur Gud öppnat dörrar för oss, när allt sett ut att vara stängt.
Jag har mer än en gång varit med om att våra resurser inte räckt till våra behov.
Det har saknats pengar till mat och räkningar.
Sådant gör att man inte sover gott på natten.
Man försöker att pussla med sina resurser, men bitarna räcker inte till.
Vid sådana tillfällen har det flera gånger ramlat in hjälp från oväntade håll, på ett sätt som inte kan tas som något annat än en hälsning från Gud.

Folk har räckt åt oss kontanter i precis rätt summor i precis rätt tillfällen.
Vi har till och med varit med om att försäkringsbolag skickat oss pengar för att de tagit för mycket betalt bakåt i tiden.
På det här sättet har vi gång på gång fått se hur Gud försett oss med vad vi behövt när våra egna resurser inte räckt.

Här är det viktigt att göra en markering.
Texten från Nehemja visar inte på hur Gud belönar den fromme med välstånd.
Gud belönar oss inte med överflöd och välgång här och nu.
Vi har inte feta plånböcker och god hälsa för att Gud belönar oss.
Gud förser sina med vad de behöver, inte mer.

Det finns också gott om folk på nära och långt håll, som inte har vad de behöver för dagen.
Där har vi som lärjungar ett ansvar att hjälpa den vars behov vi kan möta.

Det finns inte någon koppling mellan fromhet och belöning här.
Du har inte god ekonomi och god hälsa som belöning för att du är en god kristen.
Däremot kan dina resurser vara en tillgång för den som inte har god hälsa eller ekonomi.

Paulus understryker det här i Apostlagärningarn 20:32-36

Apg 20:32-36
32Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats.
33Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon.
34Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov.
35I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.”
36Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra.

Vi ska inte stäva efter mer än vi behöver och de resurser vi har överflöd av, gör sig bättre till tjänst för andra, för det är saligare att ge än att få.
Det här går ju tvärs emot alla principer som gäller i övrigt runt oss.
Man ska ha så hög lön som möjligt.
Man ska ha så bra avkastning som möjligt på sitt konto.
Man ska ha fint hus, ny bil och kläder av rätt märken.
På många sätt blir vi definierade av vad vi äger och inte äger.
Att ha råd med mycket ger status och respekt.

Guds rike fungerar på andra principer.
Det skapar en viss trygghet att ha så man klarar sig och mer där till.
Men vi kan inte äga något som är viktigare än vår frälsning.
De resurser vi har är heller inte i första hand våra.
Vi kan disponera dem den tid vi vandrar här på jorden men vi kan inte ta med dem in i evigheten.
Däremot lär vi få redogöra för hur vi använt resurserna vi haft ansvar för under vår korta vandring här.

Texten från Nehemja visar inte på hur Gud belönar ett lydigt och fromt folk.
Texten visas istället hur Gud trotts vår ovilja att vara just fromma och lydiga, ändå tar hand om oss.
Trotts att människor gång på gång vänder Gud ryggen, så har Gud omsorg om oss.
Trotts att folket vände sig mot sin räddare övergav han dem inte.
På samma vis är det med oss.
Trotts mänsklighetens bortvändhet, så försonar Gud oss med sig själv, genom att på korset själv ta straffet för vår synd.
Det gör han inte i utbyte mot något vi själva kan göra.
Han gör det på grund av sin kärlek till oss.
Vi får alltså vår frälsning av nåd.
Kunde vi göra något för att förtjäna den vore det inte längre en gåva av nåd, utan något vi betalat för.

Gud känner till våra behov och vet vad vi behöver för dagen, samtidigt vädjar Jesus till oss att vi ska se en större bild.
En där vi ser behovet av att sätta Guds rike först.
Det betyder inte att vi ska sluta försörja oss, eller sluta ta hand om sådant som behöver göras.
Det betyder bara att Guds rike, är det rike som är evigt bestående och det som vi behöver fästa blicken på, om och om igen.

Guds rike är alltså det vi ska söka i första hand.
Detta gör vi genom att vandra med Kristus.
Han är vägen sanningen och livet.
Utanför honom finns ingen bestående sanning, inget bestående liv och ingen väg till Fadern.
Det är bara genom Jesu offer på korset som vi räddats.
Bara genom hans nåd, har vi fått tillträde till evigheten.

Kristus är den nödvändige.
Det är bara hans fotspår som leder hem.

Det här för oss in på något viktigt.
När vi som kommit till tro tappar fokus på korset, för allt annat som fyller våra liv, innebär det att vi också missar möjligheter att utföra vår uppgift som kristna.
Uppgiften att föra ut de glada nyheterna om att Kristus gett sitt liv till våran räddning.
Det är vår största och viktigaste uppgift.

Hur vi går tillväga med att utföra den uppgiften beror helt på vilka vi är.
Vi har alla olika gåvor som vi på olika sätt kan använda i tjänst för Guds rike.
När vårt fokus ligger på Gud och nåden vi fått del av, blir det också lättare för oss att se vår nästa utifrån Guds kärlek.

Om vi då har Guds kärlek som utgångspunkt, blir också vår strävan att nå ut med evangeliet något som inte görs av plikt eller för att samla poäng.
Det blir istället en naturlig del av oss, därför att Gud först älskat oss.

Jag tror att det är nyttigt för oss att återkommande be om att Gud ska göra oss lyhörda för hans röst och leda oss där vi finns, så att vi blir till nytta för hans rike.
En sådan bön öppnar oss för Guds ledning här idag.
Jag ber själv ofta om Guds ledning kring långsiktiga beslut.
Samtidigt tror jag att det är nog så viktigt att vi ber om att få stå i tjänst för Gud, i den situation vi står i för dagen.
Man kan hamna i ett läge där man med sådan iver söker Guds ledning för nästa steg, att man missar att han kan använda oss där vi står för tillfället.

Vi får be om Guds hjälp, så att vi kan ha hans rike för ögonen, mitt i vår vardag.
Det är så lätt att vardagen tar upp hela vårt fokus.
Men Gud kan vara den vår blick i första hand faller på och då genomsyrar det hela våra liv.
Det gör att vi agerar annorlunda i mötet med andra och att vi ser vår vardag i ett annat ljus.
Vad som är viktigt blir tydligare och vad som är av mindre betydelse hamnar i periferin.

I texten från Matteus finner jag också stor vila.
Det är Guds rike som är det nödvändiga.
Vägen in är redan öppnad av Jesus.
För min frälsning finns det inga hinder eller något jag behöver oroa mig över.
Jesus har betalat min skuld en gång för alla.

Det är en gåva jag bara får ta emot.
Evigheten behöver jag inte oroa mig över.
Däremot behöver jag vandra med Jesus som en lärjunge, om jag vill växa och mogna som Guds barn.
Det är också det här lärjungaskapet som bör vara prioriterat.
Det är något jag kan vandra i varje dag och det utmanar mig och hjälper mig att vara ett trovärdigt vittne om evangeliet.

Vi behöver hela tiden öva oss i att lita på Gud.
Vi behöver lära oss att mitt i vardagens alla måsten, fokusera på att söka Guds rike i första hand.
Vi behöver lära oss att inte göra som alla andra och sträva efter allt som samhället runt oss insisterar att vi behöver.
Vi behöver lära oss att leva efter Guds rikes principer.

Vi behöver komma ihåg att vi har en Far som tar hand om sina barn till varje pris.
Vi behöver också påminna oss om att vi kan vara de som får förmedla hans omsorg konkret till vår nästa.
Vi får mitt i de situationer vi står i varje dag bära fram evangeliet till dem vi möter både i ord och handling.

Det finns mycket som är viktigt, men bara ett som är nödvändigt.

Innan vi ber läser vi de första två verserna i psalm 123

PS 123
1En vallfartssång.
Jag lyfter blicken mot dig,
du som bor i himlen.
2Som tjänaren ser
mot sin herres hand,
som tjänarinnan ser
mot sin husmors hand,
så ser vi mot Herren, vår Gud,
och hoppas på hans nåd.

Bön

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: