Kampen mot det onda

Med ett ämne som kampen mot ondskan, känner jag att jag får problem med att välja var jag ska börja.
Jag tror att det också speglar hur vi känner oss när vi ser stora och systematiska orättvisor i världen.

Var ska jag börja och vad gör min lilla insatts för skillnad?
Är det överhuvudtaget någon mening att jag försöker göra något då min lilla insatts inte når nämnvärt långt?

Det samma gäller då vi ser oss om i ett samhälle som vi upplever som sekulariserat till den grad att evangeliet stängts ut fullständigt.
Vad är det för mening att jag försöker dela min tro med ett samhälle som håller för öronen och lallar högt för att slippa höra?

Sedan var det ju det där med en inre kamp.
Vad spelar det för roll att jag försöker ha den inre kompassen inställd på Jesus, då jag förr eller senare avviker från den väg han har för mig?

Är det lönt att jag försöker vara en lärjunge inifrån och ut, då det inte gör någon större skillnad på världen vi lever i?

Jag kan inte få samhället att vända tillbaka till Gud.
Jag kan inte ändra alla orättvisor.
Jag kan inte ens låta bli att själv göra det jag vet är fel.

Är det då inte lika bra att bara ge upp?

Vad ger det att jag simmar mot en ström som jag är för liten för att påverka?

I dagens evangelietext möter vi en kvinna som kämpade med sjukdom.
I tolv år hade hon dragits med ständiga blödningar.

Alla som själva kämpar med kronisk sjukdom, eller känner någon med kronisk sjukdom, vet att det innebär en kamp som kan pendla mellan hopp och förtvivlan.
Alla vägar att lindra eller bota prövas.

Många ställs trotts detta, inför att de kommer måsta dras med sin sjukdom hela livet, då det inte finns någon bot.
I det läget visar sig olika typer av människor.
De som lägger sig ner och ger upp, för att det inte finns något realistiskt hopp om förändring.
Andra kämpar på och gör de bästa de kan utifrån de förutsättningar det har.
Sedan finns det dem som räknar med något mer.

När Goliat skrämde slag på hela Israels armé och ingen trodde att det fanns något hopp om att någon skulle kunna besegra honom, så kliver en ung grabb fram för att kämpa mot Goliat.
Grabben hette David och han räknade med att Gud kunde och ville förändra det som mänskligt sett var hopplöst.

Kvinnan med blödningarna räknade precis som David med att inget är hopplöst för Gud.

Vi går till Markus 5:24-34

Mark 5:24-34

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år.
Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket.
Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre.
Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel,
för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt.
Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda.
När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!”
Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.
Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var.
Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

Det finns mycket i den här texten att stanna upp inför och jag kan inte täcka allt den här gången, men några bitar ska vi titta på nu.

Vilka omständigheter var det kvinnan hade genomgått?

Hon hade lidit av blödningar i tolv år.
Det var inte bara fysiskt besvärligt utan ställde också till det socialt.

Så länge en kvinna hade blödningar räknades hon som oren av sin omgivning.
Det innebar att hennes omgivning höll henne på avstånd, vilket måste varit smärtsamt för både henne och de som brydde sig om henne.
Det här var dessutom under en tid när rituell renhet sågs som mycket viktigt av många.

De sociala följderna av hennes tillstånd var säkerligen nog så svåra som själva sjukdomstillståndet.
Inte undra på att hon hade använt alla sina pengar och resurser i jakt på att bli frisk.
Jag skulle tro att läkarna hon sökt sig till gjorde vad de kunde, men jag tror också att en och annan av dem tog emot hennes pengar, väl medvetna om att de inte kunde hjälpa henne.

Hon hade betraktats som oren i tolv år.
Hon hade sökt all medicinsk hjälp hennes pengar räckte till.
Allt hon ägde hade gått åt i jakten på botemedel.
I det läget hade nog ingen klandrat henne, om hon bara gett upp och låtit sig slukas av depression och bitterhet.

Hela hennes liv var en jakt på att bli frisk, så jag tänker mig att hon snappade upp allt hon hörde om människor som blev botade på olika sätt.
Så en dag får hon höra om en man som heter Jesus och hur människor med obotliga problem blivit botade.
Kanske hade hon till och med mött någon som själv blivit botad.

Ryktet om Jesus väckte inte bara hopp i henne.
Det väckte tro och mod.

När hon fick höra att Jesus var på genomresa, gav tron henne mod att korsa många trösklar, gränser och hinder.

Hon som skulle hålla sig på avstånd, trängde sig genom en stor folksamling för att åtminstone få röra vid Jesu mantel.
För hon var övertygad att han kunde hjälpa henne, även om hon bara kunde nudda hans mantel.
Hennes tro bar henne ut genom dörren, fram genom folksamlingen och hela vägen till Jesus.
När hon till slut räcker fram sin hand och når fram till Jesu mantel,
så förändras hennes situation omedelbart.
Hennes oföränderliga situation var i ett ögonblick förvandlad.
Blödningarna upphörde och hon kände att hennes kropp var förändrad.
Det som hon kämpat mot i tolv års tid, var nu borta.

Jesus var vid det här tillfället, på väg tillsammans med lärjungarna, för att hjälpa en döende flicka.
De hade bråttom och fick tränga sig fram i folkhopen.
Mitt i trängseln där Jesus och lärjungarna försöker ta sig fram, stannar Jesus plötsligt.

Mitt i trängseln, bland alla knuffar och puffar hade någonting hänt.
Lärjungarna blir irriterade över att Jesus blir stående.
De hade ju bråttom.

Jesus vet att någon i folkhopen sökt sig till honom i tro och blivit helad.
Han stannar och låter henne berätta vad som hänt.
Trotts att lärjungarna är uppenbart stressade, har Jesus tid att möta henne.
När hon fått tala ut lämnar han henne med orden ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

Det mest påtagligt onda i den hennes liv var de ständiga blödningarna och inget kunde hjälpa henne, men för Gud är inget hopplöst.
När hon söker hjälp hos Jesus förändras också allt.

Liksom David räknade med Gud när han stod inför Goliat, så räknade den här kvinnan med att Jesus kunde förändra den situation hon visste var hopplös.

När vi ser till oss själva och till världen runt oss kan vi känna oss nedslagna av allt det onda vi ser.
Girighetens grepp om vår del av världen, hatet mellan människor, onödig svält och sjukdom, bortvändheten från Gud och själviskhetens konsekvenser.

Går vi till våra egna tankar och handlingar kan vi känna oss än mer nedslagna, över hur det onda får plats.

Vi kan känna hur Guds rike anfalls inifrån och utifrån.

Ska vi bara ge upp då?

Nej!

Gud har all makt och inget är omöjligt när vi räknar med honom.
Gör vi vårt bästa som lärjungar, räcker det längre än vi anar.
När Gud får handlingsutrymme i våra liv, kan nämligen allt hända.

Vi kan tycka att ondskans angrepp är ohejdbara, men så är det inte.
En Jesu lärjunge har nämligen verktygen både för att försvara sig och driva fienden på flykten.

Vi går till Efesiebrevet 6:10-18

Ef 6:10-18

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.
Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.
Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.
Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna,
och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund.
Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.

När vår relation med Jesus blir mer än bara något vi är positiva till.
När vi tar upp kontakten med våra biblar.
När vi ber om Guds ledning, genom den helige Ande.
När vi omsätter vår tro i praktisk handling i vardagen.
Då vi både bekänner vår tro och lever ut den, blir vi salt i värden.

Har ni hört begreppet salt i världen förut?

Med det menas att vi ska verka för att Guds rike ska få genomslag här och nu.
Ett rike där den fattige har samma värde som den rike,
Där den sjuke har samma värde som den friske.
Där kärlek är den största drivkraften och där nåd och förlåtelse bryter ner bitterhet och hat.
Ett rike där Jesu kärlek förändrar och förvandlar.

När vi som lärjungar med våra ord delar evangeliet med vår omvärld och med våra handlingar ger orden trovärdighet, då är vi salt som förändrar världen.

Ett enda litet saltkorn kanske inte ser ut att vara mycket.
Det är svårt att bevara en köttbit med ett enda litet korn eller om allt salt bara används på en liten del av köttbiten.
Men sprider vi mycket salt jämt över hela biten kan allt bevaras.

Jag som individ kan inte förändra hela världen.
Däremot kan jag vara salt där jag finns.
I min vardag kan jag leva som en lärjunge som tagit emot stor kärlek och förlåtelse.
En lärjunge som möter sin omgivning med Jesu kärlek.
En lärjunge som strävar efter att fatta beslut och handla utifrån vad Jesus skulle ha gjort.
Vi lyckas inte alltid med detta och vi får vara uppriktiga med att även lärjungar har samma behov av Guds nåd och förlåtelse.

Men låt oss lita på att Gud kan nå bortom våra brister och att han kan förändra dig och din omgivning om du ger honom utrymmet.

Vi får ikläda oss Guds rustning och låta våra liv bli till salt i en värld som behöver Gud.
Låt den kärlek och förlåtelse Gud visat dig, bli en drivkraft som genomsyrar ditt möte med din omgivning.

Ja, men jag är för ung, för gammal, för sjuk, för fattig, för upptagen.

Alla kan göra något.
Bön, visad kärlek, förlåtelse, bekänd tro, ekonomiskt stöd, kramar, värme, engagemang för den som är utsatt, allt detta och mycket mer bidrar till att Guds rike får spridning.

Kanske kan du inte göra allt, men du kan garanterat göra något.

Låt din bön få vara, att bli använd i Guds händer.
Om varje kristen i den här staden först och främst vore en lärjunge.
Om vår första prioritet vore att leva som lärjungar utanför kyrkans väggar, lika mycket som innanför dem, skulle staden utan tvekan förändras.
Skulle staden förändras skulle landet påverkas och om landet förändras kan världen förändras.

Genom uppriktigt lärjungaskap förändras världen hela tiden.
Ta vara på ditt lärjungaskap och vet att Gud kan göra det omöjliga genom ett överlåtet hjärta.

Var Jesu kärleksfulla och hjälpande händer där du är, så ger det ringar på vattnet.

Kom ihåg att den som tror kan ha hopp, fast allt hopp egentligen är ute.

Klä dig i Guds rustning och kliv in på lärjungaskapets väg med båda fötterna och be att Gud visar dig hur du kan föra hans rike framåt.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro, Uncategorized
En kommentar på “Kampen mot det onda
  1. […] hur det prioriterade och utlevada lärjungaskapet ger Gud spelrum att förändra och förvandla. Utkastet till predikan hittar ni här Vi fick också ta del av nattvarden innan vi avrundade med gemenskap och […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: