Livets bröd

Är det någon här som vet vad livets bröd är för något?

Vi börjar med att läsa dagens evangelietext från johannesevangeliets sjätte kapitel, den 24:e till den 35:e versen.

Joh 6:24-35
När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus.
De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.
Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.”
De frågade då: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”
Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”
De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?
Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.”
Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen.
Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”
De bad honom då: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”
Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Folket som hade tagit del av brödundret dagen innan sökte upp Jesus när de visade sig att han korsat sjön under natten.
När de väl hittade Jesus kunde de inte låta bli att fråga: Hur kom du hit?
De hade nämligen sett att lärjungarna åkt över utan honom kvällen innan.

Så hur hade Jesus tagit sig över sjön under natten utan någon båt?

Han hade tagit sig en nattlig promenad snett över sjön och hunnit ifatt lärjungarna innan de tagit sig över.
Det visste inte folket som letat upp Jesus om, så de var lite förbryllade över hur Jesus tagit sig dit.

När de fått den frågan ur världen kom folksamlingen med sitt ärende.
Innan de hade hunnit formulera sin önskan om ett upprepande av undret de bevittnat dagen innan, ifrågasätter Jesus deras önskan.
”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta.”

Varför tror ni att han sa så?

Sedan säger han att de inte i första hand ska anstränga sig för att få tag i sådant som inte är bestående.
Folket hade letat upp Jesus för att stilla tillfälliga behov, så som kurrande magar.
Folket sökte upp Jesus för att få se under och tecken och kanske även få lite att äta på kuppen.

De hade sett Jesus göra under, men de hade inte förstått vidden av vem han var och vad han hade att erbjuda dem.
Han ville erbjuda dem ett bröd som mättar själen hellre än magen och har bestående effekt.
Han berättade för dem om brödet från Gud som ger evigt liv.
Då började folket be honom att ge dem det brödet istället.
Han svarade då: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Jesus mötte folkets frågor och önskemål, men han erbjöd dem något långt mycket bättre än de hade bett honom om.

Det finns bra mycket i vår vardag, som vi lägger stor möda och kraft på att uppnå, eller få tag i.
Saker som inte har någon betydelse i ett evighets perspektiv.
Hur mycket arbete och möda lägger vi inte ner för att ha råd med det ena och det andra, som egentligen inte har någon större betydelse.

Det finns mycket i livet som en människa på ytan behöver ur ett inomvärldsligt perspektiv.
Mat för dagen, hälsa, tak över huvudet, trygghet, tillhörighet, familj, vänner, bil, dator, ipad, mobiltelefon, nyrenoverat kök, kaka till kaffet osv…

För min egen del lägger jag nog ner oproportionerligt mycket tid och energi både på den perfekta koppen kaffe och elektroniska leksaker av olika slag.

Det är också lätt för oss att bli så upptagna med allt vi har i vår vardag att det blir svårt att se Jesus genom gyttret av disk, renoveringar, ansökningar och veckohandlingar.

Givetvis ska vi ha vardagsliv, men vi behöver låta Jesus vara en del av vår vardag istället för att vara någon vi hinner med när allt annat är gjort.

Sakerna jag räknade upp är inte i sig dåliga saker, men ur ett evighets perspektiv gör de varken till eller från.
När vi går in i evigheten får vi ju inte ta med våra dyrbara kök, våra karriärer, eller våra prylar från apple.
Ur ett evighetsperspektiv är det enda som har betydelse Jesus själv.
Det är genom honom som evigheten står öppen för oss.
Det är genom honom vi har fritt tillträde till Gud.
Då han är det enda nödvändiga och bestående kanske vi också borde ge honom mer plats mitt i vår vardag.

Ska vi slita mindre för sånt som inte är bestående och istället jobba för vår frälsning?

Vad tror ni kan man jobba sig till frälsningen?

Ingen strävan eller kamp, som vi kan utsätta oss för räcker för att köpa vår frälsning.
I texten vi läste tidigare frågade folket: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”
Svaret Jesus gav dem var: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”
Frälsningen är alltså en gåva, som ges av nåd till den som tror och inte på grund av egen förtjänst.

Vi som tror har alltså fått del av livets bröd som är Jesus själv.

Frälsningens gåva är det viktigaste och dyrbaraste vi kan få fatt i under vår korta vandring här på jorden.
Därför är det också oerhört viktigt att vi delar med oss av den gåvan.
Det är faktiskt det uppdraget som vi fått av Jesus.
Guds kärlek är för dyrbar och viktig för att vi ska behålla den för oss själva.

Tänk på vad du fått och vilket pris som betalades av Gud själv.
Väcker inte det tacksamhet?

Jesus betalade priset för våra synder med sitt eget liv.
Sedan uppstod han från det döda och öppnade vägen till Gud och det eviga livet.

Låt den tacksamheten ta sig konkret uttryck i din vardag.
Låt din omgivning få se och förstå Jesus genom det du gör och säger.

Det är lite för lätt för oss att avgränsa Gud till vissa delar av våra liv, så som hemmet och kyrkan.

Gud är lika närvarande när vi är på jobbet som när vi sitter i kyrkbänken.

Lika närvarande när vi är på skolan som när vi sjunger i kyrkans kör.

När vi sa vårt ja till Jesus, innebar det inte att vi bara gav honom tillträde till valda delar av våra liv.
Som lärjungar vandrar vi med Jesus lika mycket i våra vardagliga liv, som inom kyrkans väggar.

Det betyder att vår vardag inte behöver överskugga vår gudsrelation.
Vi kan istället låta vår gudsrelation genomsyra vår vardag.

Det är nämligen i vår vardag som vi kan utföra uppdraget Jesus gett oss.
Uppdraget att gå ut och göra lärjungar.

Det ligger nämligen i lärjungaskapets natur att hela tiden ta nya steg tillsammans med Jesus för egen del, samtidigt som man hjälper alla man kan upp på den vägen.

Om vi varken tar nya steg, eller gör nya lärjungar, är det dags att be Gud om förändrat fokus och förändrade prioriteringar, så att vi åter kan prioritera det bröd som inte bara mättar för stunden utan är bestående.

I din vardag finns gott om människor som kan känna doften av livets bröd genom det du säger och gör.
Ta vara på den möjligheten.

Det behöver inte innebära långa störande predikningar på arbetsplatsen.
Däremot handlar det om en ärligt bekänd och utlevd tro.
Det leder ofta långt.

När dina ord talar om en Gud som älskar och räddar och dina vardagliga handlingar gör de orden trovärdiga, bidrar det till att sprida Guds rike som inget annat.
Alla är inte predikanter, missionärer eller teologer, men alla kan dela sin tro med sin omgivning.

Det är väldigt lätt för oss att tappa bort Gud bland allt det som upptar vår vardag och tid.
Därför får vi be Gud om hjälp att först söka hans rike även mitt i vardagen.

Vi har fått ta emot Jesus som är livets bröd.
Det är ett bröd som ger evigt liv.
Det brödet är också det bästa och viktigaste vi har att ge till människor vi möter och älskar.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro, Uncategorized
%d bloggare gillar detta: