Den gode herden

Den gode herden är temat för den här predikan.
När jag spånar och associerar på ämnet hamnar jag fort i psalm 23 där vi finner de bekanta orden: Herren är min herde, mig skall intet fattas…
Den psalmen har på ett särskilt sätt älskats av troende genom historien.
Den ger oss tröst och trygghet och påminner oss om att vi får finna vila och ro hos Gud.
Därför hamnar vi också gärna i psalm 23’s tröstande ord när livet är svårt.
Men idag kommer jag inte främst att uppehålla mig vid psalm 23.
När jag fortsätter att spåna runt rubriken, den gode herden, upptäcker jag nånting.
Mina tankar snurrar mycket runt herden som skyddar mig, tar hand om mig och söker upp mig när jag irrat iväg på egen hand.
Desto färre associationer går till att jag också behöver följa herden.
Så min predikan kommer röra herdens rop och fårens vilja att följa hans röst.
Jag vill börja med att läsa en text från Johannes.

Joh 10:11-16
11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
12Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden.
13Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren.

14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig,
15liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.
16Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan.
Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.

Den här texten är ett utdrag ur en längre text där Jesus talar om sig själv som den gode herden.
När han gör det så skickar han viktiga signaler till de som hör honom.
Dels gör han anspråk på att vara den gode herde som utlovats genom gamla testamentets profeter.
Jesus visar också på att det finns olika sorters herdar, som vi kan välja att följa.
Vi kan sätta vår tilltro till ideologier, ideal, religioner eller mänskliga ledare och föredömen.
Som människor ställer vi oss bakom och följer: politiker, hockeylag, musiker, föreningar osv…
Det behöver inte i sig vara dåliga saker, men de tar lätt upp oproportionerligt stor plats i våra liv.

Att engagera sig i saker och följa sådana man ser upp till, är inte i sig dåligt.
Men det finns bara en herde som gett sitt liv för att rädda oss.
Jesus är den ende herden som leder oss hela vägen till Gud och evigheten.
Därför är det oerhört viktigt att det är honom vi följer med hela vårt hjärta.
Om vi prioriterar andra herdar före Jesus, är det med andra ord dags att ändra prioriteringar.

I vers 14 säger Jesus ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig”.
Som lärjungar är vi får i hans hjord och han känner oss mer än väl.
Det är ju en härlig tanke.
Jesus känner mig helt och fullt (och trotts det vill han ha med mig att göra).
Jesus säger också att vi ska känna honom, känna igen hans röst och följa honom.
Det handlar alltså om en tvåvägs relation och det är något vi inte får glömma.

För att lära känna herden behöver vi spendera tid med honom.
För många är tid en resurs som aldrig räcker till.
Själv känner jag hur jag sällan har tid till alla måsten och borden som fyller min vardag.
Därför måste jag prioritera och välja tid med Gud och ibland kostar det mig något.
Men tid med Gud är alltid en god investering.
Att vara med i en smågrupp är en god hjälp att bryta loss tid med Gud.
Att kunna samlas och läsa Guds ord och be tillsammans är en enorm tillgång som bör vårdas.
Det är ofantligt mycket som gör anspråk på vår tid, så försök att prioritera och lägga din tid där den berikar ditt lärjungaskap.

För att lära oss att känna igen hans röst måste vi lyssna på honom.
När vi läser evangelierna får vi tillgång till Jesu egna ord.
Vill vi lära oss att känna igen hans röst, bland det stora brus av röster som drar i oss, behöver vi med hjälp av den helige Ande, lära känna honom genom våra biblar, genom bönen, genom predikan och genom våra samveten.
Gör vad du kan för att bli bekant med Jesu röst, så att du kan tillvarata hans ledning i din vardag.

För att komma dit han leder oss behöver vi följa honom i praktiken.
Det är ju bra att vi vet vem herden är och att vi lär oss höra vad han säger till oss.
Men det räcker inte, lärjungaskap är mer än så.

Tänk er att vi är en skock fluffiga får som står och betar på en äng.
Herden står en bit bort och ropar att vi ska följa efter honom.
Vi vet att han är vår herde och vi litar på honom, men vi följer inte efter honom.
Det börjar skymma och han ropar fortfarande på oss.
Det är tryggt att höra hans röst, men vi struntar i att gå bort till honom.
Gräset är ju så grönt och gott precis där vi står, varför ska vi flytta oss någon annan stans?

En fårahjord som inte följer med herden, dit han går, lever farligt.
Herden ropar för att föra fåren till trygghet, innan det skymmer och rovdjur närmar sig i skydd av mörkret.

Det finns gott om om rovdjur som vill skingra och döda fåren.
De kommer i många färger och former.

Därför är det viktigt att vi vandra så nära herden vi kan.
Vi ska följa hans uppmaningar och vara i ständig rörelse med honom.

Vi ska inte bli stående passiva på en och samma punkt.
Vi ska ta nya stag tillsammans med Jesus.
Vi ska utvecklas och växa som lärjungar.
Vi ska också följa hans uppmaning att bjuda in alla vi kan till gemenskap med honom, så att ingen blir lämnad ensam, med rovdjuren i mörkret.

Det här behöver vi inte göra i egen kraft, då Jesus är med oss och ger oss kraft att följa honom och bära ut ett trovärdigt evangelium, till en värld som går under utan det.

I heb 13:20-21 läser vi:

Heb 13:20-21
20Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda,
21styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.

Vad jag vill att ni ska ta med er från den här texten är dels att Jesus identifieras som den store herden, men främst:
”Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus.”

Vi ska alltså leva och handla efter vad som behagar Gud.
Låt oss i egenskap av Jesus fårahjord komma ihåg detta.
När vi talar illa om varandra, skäller ut varandra eller ständigt räknar varandras gamla och mindre gamla misstag eller brister, behagar det inte Gud.
Vi är syskon i Kristus, men ibland beter vi oss som barn, som bråkar med våra syskon.
Anna åt mitt godis!
Pelle nöp mig!
Mamma, mamma Kalle var dum med mig!
Vi går och ältar vad den ene å den andre gjort mot oss och det föder bitterhet.
Det vi ska komma ihåg, är att det är Gud som tar störst skada då vi beter oss illa mot varandra.
Det är också därför Jesus kan förlåta synder.
Det är ju han som först och främst oförättats.
Vi ska inte sätta oss till doms över varandra.
Det är Guds uppgift inte vår.
Den uppgift som vi var och en, först och främst har fått, är att följa Jesus och en stor del i att följa Jesus, är att nå dem som inte fått ta till sig vad Jesus gjort för dem i kärlek.

Jesus är herden som gått före oss, låt oss gå i hans fotspår och följa hans röst.

När vi blir besvikna på varandra, eller vi blir oense om saker, bör vi ta två steg tillbaka och fundera på vad som behagar Gud och vad som sprider Guds rike.

Kännetecknet på oss kristna ska vara att vi älskar varandra.
Låt oss flytta fokus från oss själv till Kristus.
Människor går förlorade världen över, för att kristna inte kan hålla sams.
Församlingar söker rekrytera varandras medlemmar.
Vi kivas om vilka sånger som ska sjungas eller inte sjungas.
Vi distraheras av sådant som inte är centralt.

Vi blir distraherade från att utföra vår uppgift som lärjungar.
Den uppgiften är att gå ut och sprida evangeliet om Jesus Kristus, syndernas förlåtelse och det eviga livet, så att skaran lärjungar får växa.

Vi får inte tro att vi är färdiga och kan luta oss tillbaka bara för att vi själva kommit till tro.
Vi behöver fortsätta att ta nya steg på vår vandring med Jesus och bland det viktigaste vi gör är att ta steg i riktning mot våra medmänniskor för att presentera den gode herden och dela vad vi upplevt med honom.

Jesus beskriver hur han söker upp de som vi tänker oss lämnat Gud eller på annat sätt finns långt från kyrkliga sammanhang genom en liknelse.

Luk 15:1-7
1Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom.
2Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.”
3Då gav han dem denna liknelse:
4″Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det?
5Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna.
6Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat.
7Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Vad säger den här texten oss?
En viktig slutsats är att det inte handlar om oss.
Att de redan frälsta växer i helgelse och lärjungaskap är absolut viktigt, men det måste också föra med sig, att vi når de som inte lärt känna Jesus ännu.
Men vi kan inte nå dessa människor om inte Guds kärlek får slå rot i våra hjärtan.
Vi måste slita upp bitterhetens ogräs i våra hjärtan och släppa våra medsyskons brister till förmån för Kristi kärlek.
Jesus älskar oss så mycket, att han tagit vårt lidande och vår synd på sig.
Låt oss därför älska varandra.
Jag vet att Gud kan och vill läka de sårade och samla de skingrade fåren.
Vi är delar i samma kropp och syskon i Kristus.
Vi är alla syndare, men vi är frälsta trotts detta, så låt oss se på varandra med den kärlek som Jesus visar oss i frälsningen.
Vi känner vägen, sanningen och livet och han är vår herde.
Herden överger inte sin flock.
Han söker upp och för samman de som skingrats.
Han tar hand om sina får och ger dem tillgång till vad de behöver.
Herden har till och med gett sitt liv för sina får.

Låt oss följa honom och tjäna honom med de gåvor och resurser som vi har.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Vi ska också minnas att Jesus alltid är med oss.
Han finns där med oss oavsett vad vi går igenom.
Han både kan och vill skänka oss tröst och hjälp.

Låt oss därför be om hjälp att göra det som behagar Gud!
Låt oss be att Gud hjälper oss att inte bli passiva och självupptagna.
Låt oss be om kraft att dela det viktigaste som finns, tron på och livet med Jesus Kristus.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
One comment on “Den gode herden
  1. […] predikade om vikten av att inte bara veta vem Jesus är utan också att följa honom personligen. (Länk till predikoutkastet finns här) det erbjöds också en stund till bön och tillbedjan som spontant övergick i sånger av […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: