Gode Gud, hjälp mig!

Gode Gud, hjälp mig!
Vem av oss har inte någon gång befunnit oss i en situation när vi med påtaglig desperation i rösten utbrustit: Gode Gud, hjälp mig!
Till och med den som inte säger sig tro på Gud, kan kasta ur sig den bönen, när det krisar nog mycket.
Gode Gud, hjälp mig! Är nog en bön vi alla bett.
Det är också en uppriktig bön från djupet av våra hjärtan, då vi vet att vi inte kan vända oss någon annan stans.
Vi ska inte glömma bort att vända oss till Gud i tacksamhet för att vi fått komma till tro och tacka för allt som är gott i våra liv.
De bönerna är viktiga och hjälper oss att se Guds närvaro i våra liv.

Men när vår enda och djupaste bön är
: Gode Gud, hjälp mig! Är det inte alltid lika lätt att känna att Gud är nära och lyhörd för våra böner.
Men faktum är att han de gångerna är närmre än vi anar och kan bära oss genom mer än vi trodde var möjligt.

Jag hörde nyligen en radioandakt som Vivi Wiklund spelat in.
I den andakten sjöng hon bland annat en strof ur en psalm som finns i psalmer och sånger(nr 415). Det var sången Guds ord och löften.
Jag vill dela den första versen med er.
Guds ord och löften kan aldrig svika, nej, de står fasta som urtidsbergen.
När andra fästen och stöd ger vika, Guds löften sviker ej då.
Guds löften håller, vad jag än mister, vad som än brister, de brister ej.
Om himlens stjärnor än slocknar alla, Guds löften faller aldrig, nej.

Vad vi än mister.
Det finns mycket som vi kan förlora, som har ett sådant värde för oss, att hela tillvaron rasar när det tas ifrån oss.
Som kristna är vi inte fria från att drabbas av smärtsam förlust.

Vad som än brister.
Det är mycket som kan gå sönder eller inte räcka till.
Som kristna har vi inga garantier för att vi själva eller andra inte brister på olika sätt.
Allt för ofta är det jag själv som brister gentemot Gud, andra människor och mig själv och ibland är det andra som brister gentemot mig.

Det innebär att vi har en rätt osäker tillvaro.
Relationer, tillgångar, hälsa och resurser kan alla försvinna inom loppet av ögonblick och de gör oss mycket ont när det händer.
Våra liv är alltså inte fria från osäkerhet och lidande bara för att vi bekänner oss som kristna.

Men vi har en fast trygghet i tillvaron som inte rubbas fastän allt annat rasar.
Jesus är vår grund, vår trygghet och vårt hopp.
Genom honom har vi också del i de löften om hjälp som Gud gett oss.
Löften om hur Gud hjälper oss när stormar sätter våra liv i gungning, men framförallt löftet att den som tror får sina synder och brister förlåtna på grund av Guds kärlek.

Det är stort.

I romarbrevet 5:6-8 läser vi.

Rom 5:6-8
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne.
Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god.
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Trots mina brister och det jag gjort mot Gud och andra som jag skäms för, älskar Gud mig.
Medan jag fortfarande hade min rygg vänd mot honom gav han sitt liv för mig, därför att han älskar mig.

Det är oerhört mycket som kan få hela vår tillvaro i gungning.
Mycket som vi kan förlora och mycket som kan brista.
En människas tillvaro är därför något skört.
Mitt i de förutsättningarna står vi med uppdraget att gå ut och göra lärjungar.
Hur ska vi kunna gå ut med evangeliet och leva som goda lärjungar, när så många av oss kan tycka att vi knappt kan hålla vår egen näsa över vattenytan?
Hur ska vi då kunna vara tillgängliga verktyg i Guds händer, som sprider de goda nyheterna om Jesu Kristi kärlek till varje människa?
När Israels folk hade vandrat i öknen länge och tillslut skulle inta landet som Gud hade lovat dem var det nog en och annan som undrade hur de skulle kunna klara en så stor och på papperet omöjlig uppgift.
I det läget öppnar Mose munnen och ger folket uppmuntran utifrån den livslånga erfarenhet han hade, av att vandra med Gud.

5 Mos 31:6-8
Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”
Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: ”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!”

Mose hade lärt sig att Gud håller vad han lovat och han påminner folket om det, så att de med Guds löfte i ryggen skulle kunna lita på att de inte var ensamma i uppgiften, utan att Gud själv var med dem.
Det är ibland både förståeligt och naturligt att vi ser oss om i en situation och ger upp därför att allt ser hopplöst ut.
Vi kan hamna i lägen då vi hänger med huvudet och känner att ingen insatts vi kan göra förändrar situationen.

Hur ska vi kunna vända människors blickar till Jesus i det klimat som råder?
Vad kan jag göra, jag som inte ens klarar av min egen tillvaro?
Jag har inte verktygen, eller orken för att förändra världen.
Det är ändå ingen som tar tron på allvar och vill bli en lärjunge.
Jag klarar ju inte ens själv av att vara en nämnvärt bra lärjunge.
Varför skulle någon ta mitt prat om Jesus på allvar, då jag misslyckas med att visa hans kärlek både nu och då?
Det är lika bra jag ger upp, det gör mindre ont.

I det här läget är det inte läge att ge upp.
Det är läge för att be den uppriktiga och desperata bönen:
”Gode Gud, hjälp mig!”.
Det är också en bön som Gud hör.
Genom den helige Ande får vi hjälpen vi behöver.

Uppgiften är varken omöjlig eller hopplös.
Gud är med oss.
När Jesus ger missionsbefallningen lovar han också att vara med oss alla dagar.
Både dagarna då allt går bra och då våra liv är i spillror, finns den helige Ande där och hjälper oss.
Ibland handlar det om att få kraft att uthärda dagen, men ofta handlar det om att han hjälper och leder oss, så att vi med våra liv och ord, får göra Jesus synlig och konkret för andra i vår omgivning.
Detta trotts vår skörhet och våra brister.
Trotts att vi kan känna oss för svaga eller för bristfälliga för att kunna göra någon nytta i Guds rike, räcker nåden och kärleken från korset för att vi både ska bli rättfärdiga i Guds ögon och användbara i hans händer.

I romarbrevet 8 vers 31 till 39 läser vi.

Rom 8:31-39
Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?
Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda?
Gud frikänner, vem kan då fälla?
Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?
Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?
Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår.
Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.

Vi får alltså leva i Guds kärlek.
Smaka på det en stund.
Du får leva i Guds kärlek och han är med dig oavsett vad du möter i livet.
Det finns inget som kan skilja dig från hans kärlek.
I och med att Jesus gav sitt liv för dig behöver du inte känna att något är hopplöst eller att du behöver hålla dig undan för Gud.
Inte ens döden behöver du vara rädd för, då Jesus öppnat vägen till det eviga livet.

Vad vi än möter får vi i namnet Jesus be om hjälp, ledning, tröst och kraft.
I Johannes 16:23 till 33 gör Jesus klart för oss att vi som tror på honom får vända oss till Gud med allt vi har på hjärtat.

Joh 16:23-33
Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting.
Sannerligen, jag säger er:
vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.
Ännu har ni inte bett om något i mitt namn.
Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Detta har jag sagt er i bilder.
Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern.
Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud.
Jag kom från Fadern och trädde in i världen.
Jag lämnar världen igen och går till Fadern.”
Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder.
Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig.
Därför tror vi att du kommer från Gud.”
Jesus svarade: ”Nu tror ni.
Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig.
Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig.
I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”

Därför att vi tror på Jesus får vi tillträde till Gud.
Jesus säger att vi kommer att få lida i världen, men vi behöver inte vara oroliga, därför att han har besegrat världen.
I det eviga perspektivet har Jesus gjort slut på lidandet.
I uppenbarelseboken 21:4 läser vi.

Upp 21:4
och han skall torka alla tårar från deras ögon.
Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.
Ty det som en gång var är borta.”

Det är hoppet vi bär inför framtiden.
Att Gud ska trösta och upprätta, men vi behöver inte vänta till den yttersta dagen för att få del av det.
Den som tror möter inget ensam, Gud är med oss alla dagar.

Ibland får vi så konkreta bönesvar att vi blir förvånade över det.
Andra gånger ber vi i oändlighet utan att få det svar vi ville ha.
Gud låter sig påverkas av en människas böner och vi ska be ständigt.
Inte bara för att begära saker, eller tacka för det vi fått, utan också för att upprätthålla och bygga vidare på den viktigaste relation vi har.
Den med Gud själv.

För allsmäktige Gud har faktiskt omsorg om dig och du har ett enormt värde i hans ögon.
I relationen vi har med Jesus får vi hjälp här och nu, både själsligt och mer konkret, men framför allt har vi i Jesus den fasta klippa som håller att bygga våra liv på.
Han är hjälparen som står kvar när allt annat rasar.
Han är den som hör oss och hjälper oss när vi utbrister ”Gode Gud, hjälp mig!”
Han är vår räddning, vår framtid och vårt hopp.
Vi kan förlora mycket, men aldrig hans kärlek och omsorg.
Mycket kan brista och gå sönder, men inte hans löften.

Jag vill avsluta med ett par verser ur psalm 33.

Ps 33:18-22
Men Herren vakar över dem som fruktar honom,
över dem som hoppas på hans nåd,
han räddar dem från döden
och håller dem vid liv i hungertid.
Vi sätter vårt hopp till Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
I honom har våra hjärtan sin glädje,
vi förtröstar på hans heliga namn.
Herre, låt din nåd vila över oss,
ty vi hoppas på dig.

Herren är vår hjälpare…
….och hjälparen kommer.

Vi ber.

20130512-200303.jpg

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
En kommentar på “Gode Gud, hjälp mig!
  1. […] rubriken ”Gode Gud, hjälp mig!”, en bön som vi alla ber ibland. Predikanhittar ni här. Eller i appen Andakt i […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: