Enheten i Kristus

Idag kommer predikan att handla om enheten i Kristus.
När jag ser mig om i min omgivning, så ser jag hur splittrat livet lätt blir.
Ett ibland illa sammansatt pussel med motstridiga syften och mål.

I jobbsökarkurser, skolan och arbetslivet så ska vi på olika sätt lära oss att hävda oss själva.
Inom samma områden får vi lära oss att vi ska vara lagspelare och ta hand om varandra.
Men tyvärr lär vi oss ofta att samhället hellre belönar vinnaren, än den som tar hand om den svage.
Håller man sig framme i klassrummet får man också mer hjälp än den som inte vågar höja rösten.
Är man duktig på att sälja in till sin chef hur bra man är, får man en större del av lönekakan än kollegorna.
Det här är bara några exempel av många.

På många sätt lever vi i en kultur som hyllar individualister och belönar den som tar för sig mest.

Vi lever också i en kultur där individens liv lätt splittras i olika skärvor, som inte alltid är så lätta att förena med varandra.
Till det kommer alla måsten och borden som pockar på uppmärksamhet.
Det är många roller som ska bollas i vardagen.
En och samma människa bollar professionella roller, familje roller, förtroendeuppdrag, roller i föreningslivet och församlingslivet.
Alla de här rollerna kan rymmas i en och samma människas liv.
Men det är inte säkert att alla dessa roller sitter ihop.
De kan vara avgränsade från varandra och utan någon enskild samlande faktor.
Det leder i sin tur till stress och vånda över prioriteringar när de olika rollerna krockar med varandra.
Hur ska man veta vilken skärva av livet som ska läggas mest krut på.
Hur avgör jag vilken av alla de roller jag har som mest återspeglar vem jag djupast är.

Identitet sitter oroväckande ofta ihop med den av mina roller som placerar mig högre på statusstegen.
Är det ett förtroendeuppdrag som klingar finast är det ofta det som kommer med när vi ska presentera oss.
Är det vårt yrke som smäller högst i andras ögon är det jobbet som kommer upp när vi talar om för andra vilka vi är.

Som modern svensk blir jag lätt splittrad i tid, relationer och livet som helhet.
Jag blir påhejad av tidningar, gör om mig reportage, media i stort och människorna runt mig att framhålla min egen förträfflighet.
Så ser det ofta ut, men inte överallt.

Jag vill läsa en text ur Filipperbrevet.
Församlingen i Filippi var en församling som Paulus hade grundat och som han djupt älskade. Det var också den första församlingen i Europa. Församlingen hade stöttat Paulus arbete och han var glad och stolt över sina vänner i Filippi.
Samtidigt var församlingen precis som alla andra församlingar inte perfekt och Paulus vill uppmuntra och vägleda i positiv riktning.

Fil 2:1-5
1Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla,
2gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet.
Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag,
3fria från självhävdelse och fåfänga.
Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
4Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.
5Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.

Här visar Paulus på hur gemenskapen runt Jesus kan vara en fristad från principer och värderingar som leder till splittring.
I motsatts till vinnarmentalitet, statusstegar, självtillräcklighet och statussymboler, erbjuder gemenskapen runt Jesus något underbart och annorlunda.

I gemenskapen runt Jesus får vi enas runt en gemensam räddare, ett gemensamt liv, en gemensam väg, en gemensam längtan, ett gemensamt hopp och en herde som genom sitt föredöme visar oss vägen.

När Jesus får plats och han får forma grupper och individer börjar deras liv att värderas, definieras och levas efter andra principer.

På det sättet bryter Guds rike, genom oss, in i vår värld.
Ett rike där ödmjukhet, kärlek, praktisk omtanke, förlåtelse, svald stolthet och uppmuntran är självklarheter.

Det är ett rike där det är viktigt att andras intressen möts.
Ett rike där ingen är större eller mindre än någon annan.
Ett rike där vi är till för varandra.
Ett rike där vi på grund av Jesu kärlek tjänar varandra.
Ett rike där varje insatts värdesätts och varje människa är välkommen.
Tänk att även vi som lever i en kultur som så driver på självhävdelsen får vara fria och enade i Jesu närhet.
Fria från självhävdelse och fåfänga.
Fria att betjäna varandra och leva ut Jesu kärlek i alla våra roller och alla delar av våra liv.

Konsekvenserna av att få leva så, kan vara oerhörda för oss och vår omgivning.

Har ni sett filmen ”Skicka vidare”?

Har ni inte sett den så får ni det i hemläxa 🙂

Filmen handlar om en kille i elva-tolvårsåldern som blir inspirerad av en skoluppgift.
En lärare ger sina elever i uppgift att förändra världen.
En omöjlig uppgift kan man tycka.
Men den här grabben tar sig helhjärtat an uppgiften.
Han räknade ut att vi människor påverkar varandra och att det en människa gör ger ringar på vattnet.
Han kom på att om han gjorde något bra för tre andra människor, något stort som de inte kunde göra själva och de i sin tur gjorde något stort och bra för tre andra, så skulle hans insats leda till fler, som leder till fler och så vidare.

Pojken skred till verket och gjorde allt han kunde för att hjälpa sin mamma med alkoholproblemen, sin lärare som kämpade med tillit, en uteliggare och en skolkamrat som blev mobbad.
Pojken som kläckte den här underbara tanken, som bygger på tillit till andra människors vilja att göra gott, hade det inte speciellt lätt i sin egen vardag.
Han hade en pappa som var våldsam, drack och sällan var hemma, en mamma som både drack och arbetade för hårt.
Trotts det ville den här killen sträcka sig utanför sina egna omständigheter för att bidra till att världen skulle bli lite bättre.

Skicka vidare går ut på att någon annan gjort något stort för mig.
Någonting som jag omöjligen skulle klara själv.
Tacksamheten jag känner för det, får mig att både vilja och faktiskt göra något för människor i min närhet.

Vet ni vad?
Nån har gjort något jättestort för oss allihopa.
Något som vi omöjligt skulle klara av själva.
Någon har gett sitt liv i vårt ställe.
Någon har tagit på sig all vår skuld och all vår skam, så att vi får vara fria att leva i gemenskap med Gud själv.
Hans namn är Jesus.

Tack vare honom får vi leva i Guds närhet.
Den närheten förvandlar, tröstar, upprättar och uppmuntrar oss.
Det gör också att vi kommer närmare gemenskapen av troende, men också våra medmänniskor som helhet.

Tack vare Jesus får vi leva med honom som föredöme och bidra till att hans kärleksfulla rike får breda ut sig, varje gång vi visar omsorg och kärlek.

När Jesus hörde lärjungarna kivas om vem som var störst och bäst skällde han inte på dem, utan gjorde dem uppmärksamma på hur han själv levde och uppmuntrade dem att följa hans exempel.

Vi går till Lukasevangeliet

Luk 22:24-27
24Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste.
25Då sade han till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.
26Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.
27Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom?
Är det inte den som ligger till bords?
Men jag är mitt ibland er som er tjänare.

Jesus levde hela sitt liv som en tjänare.
Han om någon skulle kunna leva gott på sin status och förtjäna att andra gjorde allt för att möta varje själviskt behov.

Men han gör tvärt om.
Han är hela tiden intresserad av att betjäna och lyfta andra.
Ingen människa var under hans värdighet att beblanda sig med.
Han öppnade dörren till sitt rike för alla och i tron på honom blev människor som levde i olika ekonomiska och sociala världar, helt plötsligt del i en gemenskap på samma villkor.
Alla hade fått del av samma förlåtelse och alla var lika värdefulla inför Gud.
Jesus, denna världshistoriens gångjärn, levde som en tjänare bland sina lärjungar.
Han till och med tvättade deras fötter.
Genom allt detta lär han inte bara lärjungarna, utan också oss, att vi inte behöver sätta olika värden på oss själva och varandra och att vi alla kan vara varandras tjänare.

Jesus säger ”Men med er är det annorlunda”
Vi är fria att vara annorlunda.
Vi behöver inte leva splittrade liv i jakt på titlar och roller.
Vi behöver inte slitas mellan alla olika delar av våra liv.
Hela våra liv vilar nämligen i Guds händer.
Oavsett om vi är hemma, i kyrkan, på jobbet eller i föreningslivet så är vi Guds barn och Jesu lärjungar.
Det för med sig friheten att sprida Guds rike i alla delar av våra liv.
I mötet med våra medmänniskor kan vi genom att tjäna dem på olika sätt, skicka vidare något av allt det goda vi tack vare Jesus fått del av.

Livet behöver inte vara en grupp skärvor som inte hänger ihop.
Varje del av vår vardag får och kan färgas av Jesus närvaro och kärlek.
Överallt där du finns kan du vara bärare och förmedlare av ett rike som inte är av denna världen.
Det är också ett rike som vi har i uppdrag att bjuda in så många som möjligt till.

Vi lyckas inte alltid att leva efter Jesu exempel och det gör inte alltid våra vänner i Kristus heller.
Då är det gott att Jesus hela tiden finns där, för att trösta oss och hjälpa oss upp och vidare.
Vi behöver aldrig känna att vi gjort bort oss eller misslyckats till den grad att vi inte är välkomna till Kristus.
Han gav ju faktiskt sitt liv för att ingen som vill leva i hans närhet ska behöva bli avvisad.

I Kristus får vi ro att samlas inte bara som grupp utan som människor.
Vår splittrade tillvaro får i Kristus enhet, syfte och riktning som täcker in hela våra liv.
I gemenskapen runt honom får vi vara fria från alla jämförelser och krav på att vara lyckade på alla plan.
Vi får vara fria från jakten på status.
Fria från att utkräva från andra vad vi tycker oss ha rätt till.
Vi blir fria att leva som varandras tjänare.
Vi blir fria att se och möta behoven som finns runt oss.

Vi har fått tidernas kärleksgåva och jag vill utmana och uppmuntra dig till att låta den gåvan komma din omgivning till del.
Jag vill att du liksom den unge skolpojken skickar vidare.
Jag vill uppmuntra dig att låta Jesu kärlek ge ringar på vattnet bland människorna du har runt dig.

Församlingens vision är att leva närmare Gud, varandra och vår omgivning.

Vill du leva ut den visionen?

Då vill jag ge dig en hemläxa.

Jag vill uppmuntra dig att börja varje dag med en bön om att just det här ska få ske i din vardag.

Det kan vara något i stil med:
Herre, gör mig ödmjuk inför din kärlek idag och lyhörd för din röst i mötet med andra.

Att börja sin dag med en bön av det här slaget hjälper oss att se och ta vara på de tillfällen vi har att vara till tjänst för andra i ödmjukhet och kärlek.

Jag gav vid ett tillfälle precis en sån här uppmaning i en predikan.
En tid senare fick jag också respons från en som tagit uppmaningen till sig.

Hon sa att det inte hade uppkommit en massa nya och mirakulösa möjligheter att tala om sin tro och leva ut Jesu kärlek till andra.
Däremot hade hon märk hur hennes ögon hade öppnats för de människor, möjligheter och tillfällen som hennes vardag redan var fylld av.
När dagen fick börja med en bön om ödmjukhet och lyhördhet för Gud i mötet med andra, kommer Gud och medmänniskan, som så lätt annars skyms av vardagen, i fokus och i förgrunden.

Jag vill uppmuntra dig att be Gud göra visionen att leva närmare Gud varandra och vår omgivning brinnande och levande i ditt hjärta.

Vi ber tillsammans att Jesus får föra oss var och en, närmare honom själv, varandra och vår omgivning, så att hans kärlek får spridning i och genom just vår vardag.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: