Nådens gåvor

Nådens gåvor

Idag är ”nådens gåvor”, rubriken för predikan.
Gåvor kan vara väldigt olika och skifta i alla färger och former.
Under våra liv får vi del av många goda gåvor från Gud, men den största gåva vi får är vår frälsning.
Kärleken som utgör motivationen för denna största av alla gåvor, är också det som bör färga hur vi disponerar, allt annat vi fått av Herren.
Min predikan kommer idag att handla om gåvorna Herren av nåd ger oss och hur vi med kärlek bör disponera dem.
Jag vill börja med att läsa ett stycke från romarbrevet 12, den tredje till den åttonde versen.

Rom 12:3-8
3I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom.
4Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter,
5så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.
6Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro,
7tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar,
8tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.

Här radar Paulus upp gåvor som finns i församlingen.
Det är på inget sätt en fullständig uppräkning, men gåvorna han räknar upp tjänar till att visa bredden av gåvorna som finns fördelade bland de troende.
Han talar också om ömsesidigt beroende, olika förmågor och gemensamma mål, utifrån bilden av en kropp.
En kropp består av många olika delar, som alla behövs.
Tas någon enskild del bort, fungerar inte kroppen längre som den ska.

Alla har inte samma gåvor och det är så det ska vara.

Någon kan frikostigt dela med sig.
En annan har fingertoppskänsla när det gäller att trösta och förmana.
Ytterligare någon har profetisk klarsyn.
Andra är goda lärare.

Det finns långt fler gåvor än de som Paulus räknar upp här, men alla är viktiga.
I en församling där ett fåtal gåvor premieras på bekostnad av andra blir Kristi kropp skev och inte som den var tänkt att vara.
Därför är det viktigt att vi som församling och individer hittar våra gåvor och uppgifter, så att de kan komma i bruk i och utanför församlingen.

Paulus berör också vikten av vår inställning och med vilka motiv vi använder de gåvor och resurser vi har i församlingen.

Vi ska inte ha för höga tankar om oss själva och använda våra gåvor för egen vinning.
Nej, vi ska använda de gåvor och resurser Gud lagt ner i oss, för att tjäna och hjälpa varandra, så att Kristi kropp får komma i funktion.

Vi har alla var och en något unikt och ovärderligt att tillföra i Guds rike.
När vi inser det och använder det vi fått i tjänst för varandra blir församlingen mångfacetterad och stark.
En församling som tar vara på sina gåvor, blir så mycket mer användbar i Guds händer.
Gud ger oss inte främst gåvor för att vi personligen ska gynnas av dem.
Oftast är gåvorna till för vår omgivning.

Gåvorna hjälper oss att ta vara på varandra inom församlingen, men främst ger de oss styrkan att möta vår omvärld och ropet på hjälp som bara Jesus kan möta.

Tillsammans har vi mycket att ge vår omvärld och varandra, men det vore inget värt, om inte Jesus själv stod i mitten av vårt liv som församling och som enskilda lärjungar.

Det finns också mycket som kan rasera det vi som församling bygger.
En sådan sak som att vi inte alltid visar varandra nåd och förlåtelse, eller att vi inte söker varandras förlåtelse, kan förstöra oerhört mycket.

Vi går till matt 18:18-22 som berör det svåra men viktiga i att förlåta.

Matt 18:18-22
18Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.
19Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader.
20Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”
21Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?”
22Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.

Den här texten är insprängd i ett större sammanhang där Jesus talar om hur vi ska lösa konflikter när de uppstår och en liknelse om att efterskänka skuld.
Petrus frågar Jesus hur många gånger han ska förlåta någon som förorättat honom.

Petrus tycker sig ta i när han tillägger: Så mycket som sju gånger?

Men Jesus svarar: Inte sju utan sjuttiosju gånger.
Medan Petrus plockar upp hakan från marken, visar Jesus vad han menar genom en liknelse.

I liknelsen berättar han om en tjänare som är skyldig sin herre tio tusen talenter.
Detta var en astronomisk summa pengar.
En enda talent motsvarade ca 6 000 denarer och en denar sågs som en skälig dagslön.
Med andra ord och reservation för att värdet på mynten varierade över tid, var tjänaren i runda slängar skyldig sin herre 60 miljoner dagslöner.
En fullständigt obetalbar summa.

Han hade inte någon som helst möjlighet att betala igen vad han var skyldig.
Tjänarens herre såg ingen annan lösning än att sälja tjänaren, hans familj och allt vad han ägde för att täcka något av förlusten.
Tjänaren föll då på knä och bönföll sin herre om mer tid att betala av skulden.
Herren visste att tjänaren inte skulle kunna betala ens en bråkdel av skulden, oavsett hur mycket tid han fick på sig.
Trotts detta känner tjänarens herre medlidande med sin skuldsatte tjänare och gör något osannolikt.
Han efterskänker hela den enorma skulden, trotts att han själv gör en enorm förlust på att göra detta.
Tjänaren har fått hela sin skuld efterskänkt och hans situation är på grund av hans herres barmhärtighet och medlidande, inte längre hopplös.

Han går glad och lättad hemåt, men på vägen möter han en annan tjänare som är skyldig honom 100 denarer.
100 denarer var en ansenlig summa, men i förhållande till vad han själv just fått efterskänkt var det en struntsumma.
Tjänaren begärde tillbaka de 100 denarerna, men den andre tjänaren kunde inte betala och bönföll om att få mer tid att betala.
Men tjänaren som själv fått allt efterskänkt var inte lika barmhärtig mot sin nästa.
Istället lät han kasta den som stod i skuld till honom i fängelse tills skulden betalats av.
Herren som efterskänkt den stora skulden fick höra talas om det här och blev upprörd.
Han kallade till sig den obarmhärtige tjänaren och sa:
’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det.
Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’
Och så blev den obarmhärtige tjänaren själv satt i fängelse.

Var och en av oss har en enorm skuld gentemot Gud, i form av vår synd.
Den skulden är helt omöjlig för oss att betala.
Vi har genom detta gjort oss oförtjänta av att få vara i Guds närvaro.

Men i det hopplösa läget grep Gud själv in och efterskänkte vad var och en av oss är skyldig, genom att låta skulden drabba honom själv.
Det gjorde han därför att han älska oss och har medlidande med oss.
I och med det som Jesus tog på sig på korset, är vi fria.
Vi har fått allt förlåtet och därför är det Guds vilja att också vi ska förlåta varandra.

Som lärjungar ska vi sträva att leva efter vad Jesus gjorde och lärde.
Och när Petrus frågade om hur många gånger man ska förlåta, svarade Jesus med liknelsen om den efterskänkta skulden.
Svaret blir alltså att vi ska förlåta, därför att vi själva blivit förlåtna.

Samtidigt är det inte alltid så lätt att förlåta varandra och vi misslyckas i relationerna till varandra hela tiden.
Men vi får be om hjälp att visa andra den kärlek och barmhärtighet som Jesus visat oss.
När vi samlas i Jesus namn på det sätt som vi gjort idag, är han mitt ibland oss och vill möta med oss och hjälpa oss att bli fria från hållhakarna vi har på varandra.

I matt 18:18-20 läste vi

18Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.
19Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader.
20Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”

Så låt oss släppa taget om varandras oförätter och be om Guds nåd och kärlek över våra relationer, så att vi kan älska och bära varandra.
Låt oss på så sätt vara en kropp med många lemmar som är till för varandra.

Låt oss sedan i egenskap av Kristi kropp möta människorna runt oss, som Jesus kallat oss till.

Vi är en samling människor med många olika gåvor och förmågor som på olika sätt kan användas för att Guds rike ska breda ut sig, här där vi lever och bor.

När vi tillsammans använder vad Gud lagt ner i oss, i tjänst för honom, blir det kraftfullt.

När vi samlas runt Kristus och i kärlek utgör en enad kropp, kan vi också trovärdigt och konkret vara hans händer och fötter gentemot våra medmänniskor.
Människorna vi som församling är kallade att möta och lyfta med de livsförvandlande budskapet.
Budskapet om hur Jesus Kristus värdesätter och älskar varje människa, så mycket att han gett sitt liv, för att varje människa som vill, genom honom får sin skuld efterskänkt och sin relation till Gud återupprättad.
Detta erbjuds oavsett hur lyckad eller misslyckad en människa bedömer sig själv eller bedöms av andra.
Oavsett storleken på vår skuld är Korsets frälsande gåva skänkt till oss.

Det är överväldigande och något som bör få skina igenom i våra relationer till varandra.

Vi får tillsammans utgöra Kristi kropp och vi utgör alla olika lemmar i den kroppen.

Jag vill avsluta med ett stycke ur psalm 28 innan vi ber tillsammans:

Ps 28:6-9
6Lovad vare Herren,
ty han har hört min bön.
7Herren är min styrka, min sköld,
på honom förtröstar jag.
Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,
hela min varelse tackar honom.
8Herren är sitt folks styrka,
sin smordes tillflykt och räddning.
9Rädda ditt folk och välsigna din egendom.
Var deras herde, bär dem för evigt.

Be att Gud beskyddar oss som församling och hjälper oss att se varandra med den nåd som han ser på oss med.

Låt oss också be att Gud hjälper oss upptäcka de gåvor vi fått av honom, så att vi med glatt hjärta får använda dessa gåvor i hans tjänst.

Låt oss be om att få vara en levande kropp som får göra betydande insatser där vi finns.

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: