Tro och klarsyn

Tron innebär inte bara att vi tror på Jesus.
Den är också den avgörande faktorn för vår räddning.
Tron har också betydelse i mer vardagliga sammanhang.

Tron ger oss styrka att stå upp för vad vi vet är rätt, trotts att hela vår omgivning gör tydligt att de är av en annan uppfattning.

Idag kommer min predikan att handla om mötet mellan Jesus och en blind tiggare och hur det mötet leder till reaktioner hos omgivningen.
När en människa möter Jesus inverkar det inte bara på den personen utan på hela omgivningen.

De reaktioner den som just kommit till tro möter, kan vara glada tillrop,
men det kan också vara nervärderande gliringar.
De vi ska se idag är hur den som varit blind sedan födseln kan vara bra mycket mer klarsynt, än de som påstår sig veta säkert hur allt ligger till.
Vi får också se hur en människa i kraft av sin upplevelse och sin övertygelse kan stå emot påtryckningar och grupptryck.

Stycket jag ska läsa är ganska långt, men det är också spännande.
Så spetsa öronen och häng med.

Slut gärna ögonen och försök att föreställa er att ni är med mitt i händelsernas centrum.

Joh 9:1-39
1Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen.
2Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”
3Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.
4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig.
Natten kommer, då ingen kan arbeta.
5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.”

6Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon
7och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende.

8Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?”
9Några sade: ”Jo, det är han”, och andra: ”Nej, men han är lik honom.”
Själv sade han: ”Det är jag.”
10Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?”
11Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig.
Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.”
12De frågade honom: ”Var är han?” Han svarade: ”Jag vet inte.”

13De förde mannen som hade varit blind till fariseerna.
14Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon.
15Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn.
Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.”

16Några fariseer sade: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.”
Men andra sade: ”Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?”
De var alltså oeniga,

17och därför frågade de den blinde en gång till: ”Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?”
Han svarade: ”Att han är en profet.”

18Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar
19och frågade dem: ”Är det här er son som ni säger var född blind?
Hur kommer det sig att han kan se nu?”

20Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte.
Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.”
22Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna.
Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.
23Det var därför som mannens föräldrar sade: ”Han är gammal nog.
Fråga honom själv.”

24För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” 25Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte.
Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.”
26De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig?
Hur öppnade han dina ögon?”
27Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna.
Varför vill ni höra det igen?
Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?”

28Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar.
29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.”

30Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon.
31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.
32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.
33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.”

34Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom.

35Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?”
36Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.”
37Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.”
38Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom.
39Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Vart ska vi börja med den här texten?
Det finns ju en hel del att ta vara på här.

Vi kan börja med att titta på hur den blinde mannen sågs och bemöttes av andra.
Från det att han föddes hade han och hans föräldrar blivit bemötta som svåra syndare.
Att han föddes blind såg hans omgivning som ett straff från Gud.
Ett straff för särskilt svår synd.
Till och med lärjungarna visar på den tragiska inställningen:

2Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”

Jesus som själv är Gud svarar på ett sätt som ingen av de som tyckte sig veta hur Gud resonerar väntat sig:

3Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.

Ingen bar skulden för att mannen var blind och Jesus skulle nu hjälpa mannen som avfärdats så grundligt av sin omgivning.

Den blinde mannen som fått skämmas för sin blindhet, blir en klarsynt budbärare för Guds rike.

När en man som alla i omgivningen vet var blind helt plötsligt ser,
vet inte omgivningen vad de ska tro.
Att mannen inte längre är blind står utom allt tvivel, men hur de skulle förhålla sig till undret visste de inte.

De fanns liksom ingen handlingsplan för händelser av det här slaget.
När det dessutom visar sig att det är Jesus som gett honom synen tillbaka, vänder sig folket till fariséerna, som var den religiösa auktoriteten vid den här tiden.

Fariséerna, som redan hade en negativ inställning till Jesus, reagerar på ett märkligt sätt.
Istället för att ta in undret som skett och låta sig överbevisas om vem Jesus är, letar det något i situationen som de kan använda mot Jesus.

Att Jesus botat mannen på vilodagen var det man valde att fokusera på.
Efter att ha frågat ut både mannen som varit blind och hans anhöriga,
måste man erkänna att en man som var blind blivit botad av Jesus.

Sedan använder man undret som ett argument mot Jesus.
Han hade ju botat på vilodagen och att arbeta på vilodagen var ju en synd.
Alla fariséer kunde inte resonera bort vad som hänt och de kunde inte enas om hur de skulle förhålla sig till undret.
Ändå fortsatte flera av dem att måla ut både den botade mannen och Jesus som syndare som inte skulle tas på allvar.

De frågar ut mannen en andra gång för att försöka få honom att ta tillbaka sin berättelse, eller säga något som de kunde använda för att avfärda honom.

Till fariséernas stora förtret står mannen fast och ifrågasätter istället deras klarsyn.
Mannen som varit blind sedan födseln ser det uppenbara och de som skulle veta bäst i fråga om Gud, var så blinda att de inte kunde känna igen Jesus, trotts att han gjorde under de inte kunde bortförklara.

Han som varit blind mötte Jesus, som är världens ljus.
Han blev upprättad i det ljuset och ju mer han sökte sig in i det ljuset,
ju starkare blev hans tro på Jesus.
Fariséerna mötte också Jesus, men de irriterades av ljuset.
I hans ljus blev deras syn på människor avslöjad som rutten.
De ville se sig själva som rättfärdiga och syndfria och där med bättre än andra människor.
När deras världsbild inte gick att få ihop med vad Jesus gjorde och lärde tvingas de göra ett val.

Antingen erkänner de att Jesus är Messias och att även den striktaste farisé behöver få förlåtelse för sina synder.
Då skulle de tvingas ompröva sin världsbild och i ljuset av vad Jesus lärde och gjorde kommit till tro på honom.

Det andra alternativet var att de höll fast vid sina tidigare övertygelser.
Då är ljuset från Jesus ett irriterande hot.
Ett hot som inte går att förena med hur de trodde att Gud var och agerade och därför behövde han röjas ur vägen.

Det finns gott om folk som tycker sig veta hur saker och ting ligger till.
Speciellt när det gäller andra.
Där är jag nog själv skyldig ibland.

En snabb värdering av någon annans motivationer och handlingar kan vara helt fel och kan då göra oss blinda för hur det egentligen är.
Som kristen har jag också mött en del snabba avfärdanden från människor som blivit besvikna på en kristen människa, eller en församling och därför dömt ut tron som helhet.

Den inställningen kan vara mycket svår att komma förbi.
Har man väl bestämt sig för att kristna är dömande, inskränkta och lite korkade är det svårt se förbi nidbilden som byggts.
På samma sätt tänker jag mig att den som lever sitt liv enbart med andra troende, lätt skapar sig nidbilder av den som inte tror eller som lever sitt liv utan synlig koppling till Gud.

Här finns en fara och faran är att vi värderar andra efter hur de gör saker som vi själva tycker är fel.
Då är vi lite bättre och den som inte finns i vårt sammanhang en syndare.
Då gör vi som fariséerna, då har vi dragit en gräns mellan oss och de andra och placerat oss själva på rätt sida gränsen.

Men sanningen är att vi alla är syndare och alla behöver nåden precis lika mycket.
Oavsett om vi går i kyrkan dagligen eller om vi aldrig satt vår fot i en gudstjänst har vi samma behov av Guds förlåtelse och kärlek.

Vi behöver lära oss att liksom Jesus se förbi filtret av fördom som vi så lätt lägger på människor vi har runt oss.

Vi behöver också likt mannen som varit blind lära oss att se och ta in när Gud handlar i våra liv.
Vi behöver också våga dela vad vi upplevt med Jesus även om det kostar oss en del.
Att vara öppen med vår tro även bland dem som inte tror, är inte alltid lätt, men det är viktigt.
Tron ger oss också kraft att dela vad vi tror och upplever även i sammanhang där vi möts med skepsis.

Att övertyga en intellektuell ateist om att Jesus är världens ljus är hopplöst utifrån teoretiska resonemang.
Men om jag delar en personlig upplevelse av Guds omsorg ur mitt eget liv är det svårare att vifta bort.

Den blinde kom allt mer in i ljuset av vem Jesus är och fariséerna drog sig längre in i mörkret när de irriteras av ljuset som Jesus utgör.

Fariséerna var blinda på grund av att de inte såg synd hos sig själva och med iver letade brister hos andra.

Låt oss ha den botade mannen som föredöme.
Låt oss ta vara på att Jesus ingripit i våra liv.
Vi var och är hjälplösa syndare, men genom tron får vi del av förlåtelsen från korset.
Genom Jesus död i vårt ställe är vi rättfärdiga inför Gud.
Genom hans uppståndelse är evigheten öppen för oss.

Trons ger oss kraften att stiga in i ljuset som räddar oss.
Kraften att ödmjukt inse att vi behöver förlåtelse och räddning.
Ljuset från Jesus hjälper oss att se vårt egna behov av förlåtelse och räddning och det gör oss också bättre rustade att möta behoven hos andra.
Tron ger oss kraften att stå för att vi behöver förlåtelse och modet att dela med andra vad det innebär att få sina ögon öppnade av Jesus.

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: