FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT – Ett nådens år

20131201-184815.jpg

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT – Ett nådens år

Gott nytt år!

Nu tänker kanske några av er: ”Sakta i backarna nu pastorn, än är det en hel månad kvar till nyår.”

De har du helt rätt i, men idag firar vi den första söndagen på ett nytt kyrkoår.
Kyrkoåret inleds med adventstiden och som bekant är det första advent idag.

Vet ni vad ordet advent betyder?

Advent betyder ankomst.

Är det kanske tomtens ankomst vi uppmärksammar, eller möjligen mellandagsreans?

Vems ankomst är det vi firar så här års?

Jesus.

Jesus kom för två tusen år sedan och vi har fortfarande helgdagar spridda över året för att påminnas om att han vandrade bland oss.

Vad var det som var så speciellt med Jesus, att han lämnat så starka avtryck?
Långt, långt innan Jesus föddes profeterades det om Messias som skulle komma.
Det finns norr om 300 profetior om Messias i gamla testamentet.
Folket längtade efter den utlovade befriaren.
En smord och utvald som ensam kunde befria och ställa till rätta.

En av dessa profetior hittar vi hos den gammaltestamentliga profeten Sakarja.

Sak 9:9-10
9Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
10Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.

Profetior av det här slaget var i förgrunden hos det Judiska folket, som levde under ockupationsmakten Rom.
Man längtade efter en befriare.
En gudasänd räddare som skulle upprätta och rädda.
Folket längtade efter att få ta emot den smorde räddaren, med Jubel och glädjerop.
Men precis som vi läser bibeln genom våra egna glasögon, så gjorde även det Judiska folket det vid tiden för Jesu ankomst.
Många förväntade sig att Messias skulle vara en militär ledare som med vapen och våld skulle befria folket.
Profetiorna talar om en segrare, men också om ett offerlamm.
De talar om en fredens furste.

I en av dagens texter läser Jesus om sig själv utifrån profeten Jesajas ord och låter det bli programförklaringen för hans verksamhet.

Luk 4:16-23
16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa,
17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:
18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
19och förkunna ett nådens år från Herren.
20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig.
Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.
21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”
22Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?”
23Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”

Jesus läser profeten Jesajas ord som en programförklaring för det han kommit för att göra och han omnämner också, genom texten, sig själv som den smorde, alltså Messias, som betyder den smorde.

Jesus kom för att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han kom för att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda.
Han kom för att ge de förtryckta frihet och för att förkunna ett nådens år från Herren.

Allt det här gjorde han också.
Jesus gick hem hos de fattiga och han identifierade sig med dem långt mer än med de rika och välbärgade.
Han mötte och lyfte människor som ingen ville ta i med tång.
Han befriade människor från synder och gav bokstavligen de blinda sin syn tillbaka.
Hans budskap kunde summeras i att han kom för att uppfylla Guds löften om nåd, hjälp och räddning.

Allt detta gör han också på många plan och inte alltid på det sätt folket hade väntat sig.

Befrielsen var inte begränsad till en nation och den uppnåddes inte genom väpnad revolt mot Rom.
Jesus ger hopp till de modlösa, botar sjuka och upprättar dem som kuvats av livet och sina medmänniskor.
Allt det här kan vi ju kalla nåd och befrielse.
Det var många som fick sina liv förvandlade i och med att Jesus mötte dem.
Alla detta är stort.
Men det största är att Jesus inte nöjer sig med det.
Hans mål är större och når längre.
Hans rike är inte en nationalstat, utan ett rike där mötet med honom befriar och förvandlar människor, oavsett vilket land de kommer ifrån, eller var de befinner sig på statusstegen.
Det är ett rike vars medborgare får leva om de än dör.
Ett rike vars medborgare har en Kung som är med dem alla dagar och bär dem de dagar de inte själva orkar och ger dem kärlek och kraft att bära varandras bördor.

När Jesus kom till världen var det inte för att befria ett folk från Romarna utan för att befria alla folk ur syndens grepp.
Han kom för att bryta dödens och skuldens makt över människor.

Vad är då synden och varför har Jesus någon betydelse för mig?

Jag är ju en hygglig människa, som är snäll och klarar mig bra själv!
Jag behöver ju inte någon förlåtelse av Gud.

I romarbrevet 3:23 står det:

Rom 3:23
23Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud,

Ingen enda av oss har levt så rättfärdigt och rent att vi skulle kunna kliva fram inför Gud som är helig och rättfärdig.
Vi har många gånger och på olika sätt gjort det som är ont gentemot Gud, varandra och oss själva.
Vi har tänkt och sagt saker om varandra som inte är OK.
Vi har gjort saker som vi inte är stolta över.
Vi har stått passiva när andra farit illa.
Vi har inte alltid älskat Gud över allt annat och vi har inte alltid älskat vår nästa som oss själva.

Allt det här skiljer oss från gemenskapen med Gud.
Vi är alla syndare som inte i egen kraft kan uppnå någon som helst rättfärdighet som skulle hålla inför Gud.

Jag förtjänar inte att få leva i gemenskap med Gud.
Jag förtjänar inte att få vara ett Guds barn.
Jag förtjänar inte att få bli buren ända in i evigheten.
Liksom David förundras jag över att Gud sätter något värde på en så bångstyrig och självupptagen varelse som mig.

Det stora i att Jesus gör entré, är att han gör det, just för att visa att Gud har en oerhörd omsorg om mig och om dig.
Han älskar mig så mycket att han valde att bli en människa, att dela mina villkor, min sorg och min glädje.
Och störst av allt är att han älskar mig så mycket att han ger sitt liv för mig.
Han tar på sig all min skuld, all min skam, allt det jag tänkt, gjort och valt som skiljt mig från Gud.
Allt det tar han på sig och lider i mitt ställe på korset.
Det betyder att jag blivit friköpt från en skuld jag aldrig hade kunnat betala själv.

Vi fortsätter att läsa nästa två verser i romarbrevet.

I romarbrevet 3:24-25 står det:

Rom 3:24-25
24och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.
25Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.

Jesus vinner slaget om din själs räddning genom att lida och dö i ditt ställe.
Han öppnar också dörren till det eviga livet genom sin uppståndelse från det döda.
Dina synder är förlåtna, din livsvandring får vara i gemenskap med Jesus.
Mötet med honom förvandlar och befriar dig.
Denna oerhörda julklapp är din och på kortet står det:

Joh 3:16-18
16Så älskar Gud dig att han gett dig sin ende son, för att du som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. 17Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma dig utan för att du skulle räddas genom honom. 18Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.

Det här är den största och viktigaste gåva en människa kan ta emot.
Det enda som krävs är just detta enda, att du i tro väljer att ta emot den.

Du som redan tagit emot denna enorma gåva, låt den förnya och förvandla dig varje dag.
Du som inte redan tagit emot den gåva, som Jesus räcker dig, vill jag uppmuntra att göra det.
Det finns ingen godare gåva att få än den och det finns inget viktigare beslut än att ta emot den.

Som avslutning på min predikan vill jag läsa om hur Jesus red in i Jerusalem och folket tog emot honom som den utlovade och efterlängtade Messias.

Vi läser från Matteusevangeliet, det 21 kapitlet och den första till den nionde versen.

Matt 21:1-9
1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar
2och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem.
3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.”
4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas:
5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.
7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.
9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

Låt adventstiden få påminna dig om att Gud den allsmäktige inte lämnat dig åt dit öde, utan valde att i ödmjukhet möta dig i ögonhöjd, för att i kärlek ge sitt liv för dig.
Allt detta för att han älskar dig och vill att du ska lära känna honom.
Han som är din räddare.

Vi ber tillsammans.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: