Hoppets tid

Rubriken på insamlingen vi idag är med och bidrar till är hoppets tid.
Det är ju minsann inte vilken rubrik som helst.

Vem vill inte leva i hoppets tid?

Det känns ju både upplyftande, tryggt och fridsamt.
Men det är också en rubrik som inte självklart får genklang hos mig.
Den ger mig först en olustig känsla när jag ställer mig en följdfråga.
Vad finns det för hopp i den tid vi lever i?

Svält drabbar fattiga, människor flyr sina hem och barn lämnas utan föräldrar.
Krig rasar, människor dukar under i sjukdomar, som med små medel kunnat botas.
De girigas hunger berövar generationer allt hopp och tro på framtiden.

I en värld med så mycket hopplöshet, så mycket utsatthet, så mycket lidande, vad har vi att komma med i en tid som denna?

Det är när jag ställer den frågan som insamlingens rubrik åter känns riktigt bra och relevant.
I en värld där vi bara tycker oss höra dåliga nyheter finns det goda nyheter.
Inte vilka nyheter som helst, utan de godaste nyheter som någonsin nått människan.
De goda nyheterna att Gud själv kliver in mitt i vår värld och vardag, för att förlåta, upprätta, leda och förvandla människor.

Räddaren har kommit och han låter i Lukasevangeliet 4:16-20 profeten Jesajas ord beskriva dessa goda nyheter.

Luk 4:16-20
16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa,
17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:
18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
19och förkunna ett nådens år från Herren.
20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig.

Vi lever i en tid där Guds nåd fått genomslag i form av det rike som sprids över vår värld när Jesus får plats och rot i människors hjärtan.
Jesus kom för att ge oss syndernas förlåtelse, ett glädjebudskap till de fattiga, för att ge befrielse till den fågne, syn till den blinde, för att ge den förtryckte frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Det bästa och det viktigaste vi har att förmedla är Jesus Kristus.
För där han får möta människors hjärtan förvandlar det inte bara individen som kommer till tro, utan hela sammanhanget den människan finns i.
Det betyder inte att vi bara ska möta omvärldens behov med en kärleksfull blick och nöja oss med det.
Vi behöver sträcka oss längre än så.

I vår närhet och vår omvärld finns enorma behov av mat för både själ och kropp.
Enorma behov av inre frid och yttre fred.
Stora behov av själens räddning, men också fysisk räddning undan krig och förföljelse.

I Jakobsbrevet 2:16 står det
16vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver?

Det är naturligt för oss i egenskap av Jesu efterföljare att möta omvärldens behov så gott vi kan, det gör också vårt tal om Jesus Kristus så mycket mer trovärdigt om vi handlar i linje med hans vilja.

Behoven finns både i vår närhet och långt borta.
Att samla in medel för att hjälpa människor på långt avstånd är inget nytt.
Redan Paulus anordnade en stor hjälpinsamling för att hjälpa den så utsatta församlingen i Jerusalem.
Vi hittar en av hans uppmaningar att samla in nödhjälp i 2 Korinthierbrevet 9:1-15

2 Kor 9:1-15
1Egentligen är det onödigt att jag skriver till er om hjälpen till de heliga.
2Jag känner ju er goda vilja, och inför makedonierna skryter jag med er och säger: ”Achaia har förberett sig sedan i fjol.” Er iver har sporrat de flesta här. 3Men jag har skickat bröderna, för att det jag sagt om er i det här sammanhanget inte skall framstå som tomt skryt, och för att ni skall visa er redo, så som jag sade.
4Annars får jag – för att inte tala om er själva – stå där med skam i den här saken, om några makedonier följer med mig och finner att ni inte är förberedda.
5Därför har jag ansett det nödvändigt att be bröderna resa till er i förväg och redan nu ordna med den rikliga gåva som ni har utlovat, så att den kan ligga färdig och visa att ni ger rikligt och inte motvilligt.
6Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd.
7Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.
8Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.
9Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet.
10Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning.
11Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan.
12Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda.
13När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla.
14De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.
15Gud vare tack för hans oerhörda gåva.

Och med det sagt behöver jag inte hålla ett kollekttal idag.

Vi har i Sverige länge gett av det vi har, till mission och bistånd till människor som lever på avlägsna platser på vår jord.
Vi har sänt ut missionärer och arbetare för att Guds rike skulle få genomslag långt borta.
Det ska vi fortsätta med, då behovet av Jesus Kristus är minst lika stort idag som det var för länge sedan.
På senare år har vi också fått se hur människor börjar resa den andra vägen.
I Predikaren 11:1 kan vi läsa.

Predikaren 11:1
1Sänd ditt bröd över vattnet,
en dag får du det åter.

Idag kan vi se hur människor kommer hit från fjärran länder, bärandes på en stark och livskraftig tro på Jesus Kristus, som de frimodigt vill dela med sina nya bekantskaper.
De här är människor som är en gåva till vårt land.
Människor som bär med sig en glöd och en livskraft i tron som vårt land verkligen behöver.
Idag händer det att människor kommer från länder där missionärer från Sverige arbetat och bär med sig livets bröd tillbaka till Sverige.
Men det kommer också hit människor som först i vårt land får möjlighet att höra talas om Jesus och dessa människor är vi också kallade till.

Mission är en oerhört viktig investering som bidrar till förvandlade liv och en förvandlad värld.

Vad är då det förvandlande budskapet som vi vill få ut över vår värld?

Vi finner det i Joh 3:16-17

Joh 3:16-17
16Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
17Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Gud älskar oss fast vi inte är en förtroendeingivande skara.
Trotts att vi krigar, förstör, ljuger, bedrar och på otaliga sätt vänder Gud ryggen, så anser han att vi är värda att rädda.
Fast vi långt ifrån alltid ser oss själva som speciellt värdefulla, så ser han oss som ovärderliga.
Fast vi kan se otaliga anledningar att inte bry sig om oss, så bryr han sig i alla fall.
Oavsett om vi sitter i högmodets eller i självömkans träsk så älskar han oss.
Han gav inte sitt liv för oss för att vi är en from, duktig och syndfri skara.

I romarbrevet 5:8 står det
Rom 5:8
8Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Den kärleken Gud visar på i korset är oerhört goda nyheter, som är mer värdefulla att sprida, än något annat budskap, eftersom det bokstavligen räddar och förvandlar liv.

De här budskapet är inte bara något gott vi får del av för egen del, vi har också fått i uppdrag att personligen göra vad vi kan för att evangeliet ska nå ut.
Det här ska vi inte bara göra för att jag säger det utan för att Jesus själv ger oss uppgiften.
I Matteus 28:18-20 läser vi.

Matt 28:18-20
18Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
19Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
20och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Vi lever i en tid där vi behöver ingjuta och dela hopp.
Vi lever i en tid där vi också kan se hur de insatser vi gör här, får verkan nära och långt borta.
Vi lever i en tid då vi också hoppas på och längtar efter skörd.
Skörden kanske tycks avlägsen i tid och rum, men jag säger lyft blicken.
Skörden är mogen både på missionsfältet i fjärran länder, men också här i Skellefteå, därför vill jag avsluta med en text från Johannes 4 som starkt ljudit i mitt inre den senaste tiden.

Joh 4:35-36
35Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda.
Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.
36Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans.

Vi lever i hoppets och skördens tid.

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: