Jesu dop

​Jesu person och verksamhet utgör ett centrum i mänsklighetens historia.
​I ca tre år undervisade Jesus folket och lärjungarna.
I tre år vandrade han runt och utförde under.
I tre år utförde han sitt uppdrag.

Dessa tre år av verksamhet har lämnat ett avtryck i historien som saknar motstycke.
​Över hela världen berörs människor av Jesu gärningar och undervisning. Över hela världen förvandlas människors liv på grund av denna man från Galileen.

En oräknelig skara har kommit till tro, tagit emot frälsningen, blivit döpta och påbörjat lärjungaskapet.
Tre korta år av verksamhet förändrade en hel värld.

​Idag ska vi titta på startskottet för denna verksamhet.
Nämligen då Jesus lät döpa sig i Jordan.

Vad vet vi om Jesu dop och vad innebär det för oss att han lät döpa sig?

Samtliga synoptiker alltså Matteus, Markus och Lukas tar upp Jesu dop.
Dagens evangelietext som är hämtad från Markus är kanske inte den mest utförliga skildringen av Jesu dop.
Markus är sin vana trogen när han berättar om Jesu dop och är kortfattad, men ser till att få med det viktigaste.
Han behöver inte mer än tre verser för att berätta.
Jag läser från Markus 1:9-11

Mark 1:9-11
9Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes.
10När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.
11Och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Vad är det som händer här?

Vilka är närvarande?

Vad var det för ett dop Johannes döparen erbjöd?

Rituella reningsbad var inget nytt i den Judiska miljön vid den här tiden.
Det som var speciellt med Johannes Döparens dop var att det inte behövde upprepas och att det i samband med människors omvändelse renade från synd.
Därmed gav det också den döpte en nystart med Gud.

Så långt är det ju inga konstigheter.

Men varför behövde Jesus döpa sig?

Han hade ingen synd som behövde förlåtas och ingen omvändelse han behövde göra.
Om han själv är Gud och helt rättfärdig, varför behöver han då ta emot Johannes omvändelsedop?

I Matteusevangeliets mer utförliga skildring, ser vi att även Johannes döparen undrade varför han skulle döpa Jesus.

I Matt 3:14 står det:
Men Johannes ville hindra honom och sade: »Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.

Det är som att Johannes säger.
Sakta i backarna, det här blir ju helmärkligt.
Jag kan ju inte döpa dig som är själva måttstocken för rättfärdighet.
Det borde ju hellre vara jag som behöver döpas av dig.

I vers 15 får vi också höra Jesu svar på frågan:
« Jesus svarade: »Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.« Då lät han det ske.

Jesus behövde inte döpas för rening och omvändelses skull.
Han döptes för att han delade våra förutsättningar fullt ut och tog del av det människor behövde göra, även om han själv kunnat avstå i egenskap av den han var.
När Jesus kliver ner i Jordanfloden och låter döpa sig tillsammans med människor som söker syndernas förlåtelse, rening och nystart med Gud, visar han på hur hans självutlämnande kärlek, får honom att ställa sig axel mot axel med oss syndare.
Det är ingen liten omsorg det.

Men mer än bara ett tecken på Jesus villighet att dela våra omständigheter, så var Jesu dop tillfället då han klev in i sitt uppdrag och sin verksamhet.
Dopet blir en milstolpe i Jesu liv.
Dopet markerar att hans förberedelse tid är slut och på samma gång är det startskottet på hans verksamhet.

Han blir med Guds röst bekräftad som Guds son och den helige Ande sänker sig över honom, som för att smörja honom för det uppdrag han hade framför sig.
Här har vi hela treenigheten närvarande för att markera det stora som händer.
Det visar och bekräftar också att han var kallad att vara Messias(den smorde).

Hans dop i Jordan utgör starten på hans verksamhet, men ett annat slags dop utgör fullbordandet av hans uppdrag.

Han nämner det i Luk 12:50
Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över.

Det han talar om är döden på korset och den tomma graven.
Det är just dessa händelser som vårt dop knyter an till.
I dopet dör vi med Kristus och uppstår till ett nytt liv med honom.
Detta slår också igenom fullt ut, den dag vi står inför evigheten.

Jesus behöver inte döpas för att bli rättfärdig, men det är genom hans död och uppståndelse som dopet, vi fått del av, har sin kraft och betydelse.
I dopet får vi begrava vår gamla människa och uppstå till ett nytt liv i Kristus.
Utan hans död och uppståndelse vore dopet utan mening.

Folket väntade otåligt på Messias, den smorde räddaren.
Vissa trodde att kanske Johannes Döparen var den utlovade Messias, Johannes försäkrade att han själv inte var den som skulle komma, men att det skulle komma en efter honom som skulle döpa i helig ande och eld.

Denne någon hade nu kommit.
Nu var han här mitt bland folket, som en av dem.
Den efterlängtade Messias var äntligen här.
Han var bekräftad som Guds son och från och med den stunden levde han i sin tjänst, mitt bland folket som en konkret och tillgänglig räddare.

Han mötte och upprättade alla slags människor och upprörde en del på grund av vilka han var beredd att ha gemenskap med.

Han var Messias, den smorde räddaren, men han kom inte som någon krigare, inte som någon kung eller dignitär.

Han kom som en av folket.

En räddare som kliver ner i Jordan mitt bland vanligt folk som sökte Gud.
Han klev in i hem, som finare folk gick omvägar runt.
Han såg, mötte och upprättade dem som var osynliga för de flesta.
Han tvättade sina lärljungars fötter.
Han visar i sin undervisning och sina handlingar på den självutgivande kärlek som utgör Guds rike.
Slutligen gav han också sitt liv för oss, så att vi skulle ha en öppen väg till Gud.

Vid Jesu dop uppenbaras han som Messias.
Men hur blir han uppenbar som Messias i vår tid?

Jag tror att Jesus låter sig finnas av alla som söker honom, men var ska de leta?

Det finns många sökare i vår stad och vårt område.
Vad kan vi göra för att hjälpa den som söker, att hitta Jesus?

Vi kan börja med att fundera på vilka vi har i vår närhet som inte mött Jesus än.
Vi kan sedan lyfta de här vännerna i bön.
Vi kan också se till att vår egen gudsrelation får näring och utvecklas.
För spenderar vi tid med Gud, i bön, gudstjänst och bibelläsning så påverkar det oss på ett sätt som ger avtryck i våra liv.
Om Jesu kärlek får genomslag i våra liv så blir det också lättare för andra att tror oss, när vi talar om en kärleksfull Gud.

Det för oss också in på något som i onödan får många troende att kallsvettas.
Att tala med andra om sin tro.

Tänk om jag upplevs som konstig.
Man vill ju inte besvära andra.
Tron är ju ändå en privatsak eller hur?

Tron är ingenting vi ska behålla för oss själva.
Vi är alla kallade att gå ut och göra lärjungar.
Vi är kallade att vara Jesu utsträckta händer till en värld som går under utan honom.

Alla är inte predikanter, alla är inte missionärer.
Men du kan nå din arbetskamrat på ett långt mer naturligt sätt än någon präst eller pastor.

Tron på Jesus är inte en etikett, en kulturell tillhörighet, ett försanthållande av Guds existens eller en orsak att vara snäll.

Tron på Jesus Kristus är inte en del av livet, utan livets grund och mål.

För mig blev Jesus uppenbar genom att en annan människa berättade om sin tro och sina erfarenheter av Guds omsorg, på ett sätt som jag kunde relatera till mitt eget liv.

Du kanske inte tycker dig ha så mycket att dela, men det kan vara så att just dina erfarenheter av tron på och livet med Jesus, är det som leder en annan människa till tro.

Trettondagstiden som vi nu är inne i, kallas också för epifania, som betyder uppenbarelse, utifrån hur Jesus blir uppenbarad.

Jag vill lämna dig med en spännande och oerhört betydelsefull möjlighet.

Du kan, i och genom din vardag, låta Jesus bli uppenbarad!

Vi tar det igen.

Du kan, i och genom din vardag, låta Jesus bli uppenbarad!

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: