Påskens vittnen

 

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN – Påskens vittnen
Jag börjar min predikan med att läsa om Tomas.
Vad skulle ni säga att lärjungen Tomas är känd för?

Tomas tvivlaren, skulle nog många av er säga.
Lärjungen som hade svårt att tro på uppståndelsen innan han sett den med egna ögon.
Nu och då blir Tomas synonym med trossvaghet och villrådighet.
Han får orättvist framstå som opålitlig och svag i sin övertygelse.

När vi kommer in i texten har Jesus uppstått och visat sig för de flesta av lärjungarna.
Alla utom en.

Jag läser från Johannesevangeliet 20:24-31

Joh 20:24-31
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom.
De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.”
En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med.
Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.”
Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!”
Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.”
Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”
Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

Vi backar bandet en liten stund.
Vad var det Tomas hade varit med om, innan den här händelsen?

Tomas var en lärjunge till Jesus.
Han hade varit med och bevittnat Jesu under och undervisning.
Han hade liksom de andra lämnat allt för att följa Jesus.
Vid ett tillfälle försöker lärjungarna avråda Jesus från att gå till området runt Jerusalem på grund av riskerna.
I det läget är Tomas den som förespråkar att de ska följa Jesus även in i en riskabel situation.
I joh 11:16 säger Tomas till och med ”Låt oss gå med för att dö med honom.”
Tomas var med andra ord mycket lojal och trogen Jesus.
Han var så tillgiven Jesus att han till och med var beredd att följa honom in i livsfarliga situationer.

Var då Tomas en människa, som oreflekterat rycktes med i allt som hände runt Jesus?

Nej, den bild jag får av Tomas är att han vill pröva och reflektera över det han ser och hör.
Han ställer följdfrågor och vill förstå vad Jesus säger till honom.
Tomas var inte någon vindflöjel som kastades hit och dit, han var fast rotad i sin tro och tillit till Jesus.
Tomas inte bara hörde vad Jesus sa, han ville också förstå vad Jesu undervisning på djupet innebar.

Så vi vet att Tomas var hängiven, trogen och övertygad i sin tilltro till Jesus.
Tomas hade varit övertygad om att Jesus var den utlovade Messias.
Han hade lämnat allt för att följa den smorde, som skulle upprätta ett gudsrike på jorden.
Tomas hade hört Jesu undervisning, brottats med den och kommit fram till att den var sann.
Han hade fått se Jesus göra oerhörda under och tecken.
Tomas hade i Jesu närhet fått se hur det omöjliga inte var omöjligt.
Han hade sett hur Jesus upprättat och mött människor som ingen annan. Jesus hade, gång på gång, visat sig vara vägen framför andra och Tomas ville följa den.
Tomas hade goda grunder för att tro på Jesus och runt Jesus var det tydligt att ett nytt och annorlunda rike bröt in.
Tomas, som levde i ett ockuperat land där de troende var mer upptagna av renlärighet än medmänsklighet, fick se hur Jesus visade på ett annat sätt att vara.

Så vad hände, som fick Tomas att förlora hoppet?

Korsfästelsen.

Lärjungarna hade följt Jesus på ett tre år långt segertåg, där fler och fler slutit sig till Jesus.
Frågan var bara vad Jesu nästa fantastiska drag skulle vara.
Jesus hade flera gånger förvarnat lärjungarna om att han skulle lida och dö, men de kunde aldrig ta till sig detta.
Att mästaren skulle tas ifrån dem var allt för otänkbart.
Inte minst efter hyllningarna Jesus mottagit när han red in i Jerusalem.
Något stort var helt klart på gång Tomas och de andra kunde känna det i luften.

Men det som sedan hände var förkrossande för Tomas.
Jesus, som Tomas satt allt sitt hopp och all sin tilltro till, fördes bort av beväpnade män.
Jesus som visat kärlek och barmhärtighet mot alla människor, möttes av hat och förakt.
Han som förlåtit och helat, misshandlades, dömdes, bespottades och dödades.
När Jesus lades i graven hade också något i Tomas dött.
Ljuset och hoppet hade släkts av brutalt och obevekligt våld.
Dagarna gick och Tomas måste ha varit chockad, vilsen och förtvivlad.
Vad hade det blivit av allt det han trott och hoppats på?
Hur hade detta kunnat hända och vad skulle det bli av honom och de andra lärjungarna.
Att de också skulle förnedras och dödas var helt klart ett sannolikt senario.

Så nås Tomas av ryktet, graven är tom och hans vänner säger att de mött Jesus livs levande.
Det är ju fantastiska nyheter, men Tomas kan inte ta det till sig.
Jesu död och sättet han dog på, hade knäckt Tomas.
Han ville inget hellre än att tro på de goda nyheterna, men sorgen och hopplösheten var för stor.
Hålet Tomas rasat ner i, när Jesus dog, var för djupt, för att han skulle kunna ta sig ur det, bara baserat på vad andra sa till honom.

Han behövde själv få se och ta på Jesus, innan han kunde tro att Jesus verkligen uppstått.
Han kunde se sina vänners glädje och lättnad, men han kunde inte dela den.
En tid senare fins han bland sina vänner och plötsligt är Jesus där.
Han står där mitt framför Tomas och önskar dem frid, vilket är något Tomas inte känt sedan Jesus fängslades.
Tomas vill säga så mycket, men han får inte fram ett ljud.
Jesus vänder sig till Tomas och säger: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!”

Mörkret Tomas famlat i är borta och sorgen och rädslan släpper sitt grepp om honom.
I mötet med den uppståndne Jesus, återuppstår också Tomas tro och hopp. Lika lättad som lycklig, utbrister då Tomas: ”Min Herre och min Gud.”

Kan du känna att Tomas är någon du kan relatera till?

Har du någon gång kämpat med din tro?

Vi kan bli besvikna på oss själva och varandra, vi kan undrar var Gud höll hus när vi behövde honom och vi kan uppleva det jobbigt när andra uppvisar glädje och tilltro.

Jag tror att vi under våra liv i perioder känner oss som Tomas på olika sätt.
Vi kan liksom Tomas bevittna mänsklig grymhet och hjärtlöshet, som får oss att tvivla på att en god Gud har sista ordet.

Liksom Tomas kan vi också ha drabbats av tragedier, som släcker allt det hopp, som en gång fyllde våra liv.

Vi kan ha stunder då vi kämpar med vår tro.
Då är det gott att veta att även den trogne lärjungen Tomas tvivlade och kämpade för att tro.

Liksom Tomas kan vi också plötsligt få mötet med Jesus, som vi så längtat efter och nästan inte längre vågat hoppas på.
Plötsligt står han bara där och vår oro, vårt tvivel och vår rädsla försvinner.

De dagar då vi kämpar med tvivel, får vi vända oss till Jesus och till våra vänner i Kristus, för att få stöd och uppmuntran, till dess vi är på fötter igen.
Tomas övergav inte sina vänner, fast än han hade svårt att tro och hans vänner övergav inte honom.
Det är oerhört viktigt att den som tvivlar, eller på annat sätt kämpar med sin tro, får känna sig välkommen och trygg bland sina trossyskon.
Det var också mitt bland dessa vänner som Jesus mötte Tomas.

Att tro på Jesus innebär inte att man aldrig har det svårt, att man aldrig sörjer, tvivlar eller lider.
Däremot är vi aldrig ensamma och vi har alltid ett hopp.
Jesus är faktiskt med oss alla dagar.
Även de dagar då vi undrar om han övergivit oss.

Det var mitt i Tomas sorg, mitt i hans vilsenhet, mitt i hans tvivel som Jesus mötte honom.

Jesus skällde inte ut Tomas för att han tvivlat, han gick istället Tomas till mötes och stillade hans ångest och oro.

Det jag känner är så starkt i mötet mellan Jesus och Tomas, är att även tvivlaren Tomas får bli ett trovärdigt vittne om Jesus kärlek, död och uppståndelse, som öppnade vägen till tro, räddning och gemenskap med Gud.

Påskens under är Guds öppna famn riktad till oss alla oavsett om vår tro för stunden är stark eller svag.

 

Kanske är det så att du har människor runt dig som tror på Jesus, men du har aldrig själv vågat ta steget.
Eller kanske var tron en gång en stor del av ditt liv, men inte längre.
Till er vill jag säga:
Matt 7:7-8
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Den som söker, finner!

Vill du hitta Jesus, så är han närmare än du anar.

Han vill varken döma eller avvisa dig.

Han vill trösta, upprätta och leda dig.

Vi har skäl att vara glada, vi har skäl att hoppas och vi har skäl att tro.

Vi som har den erfarenheten har också något som är värdefullt att dela med vår omgivning.

Jag avslutar min predikan idag med orden från första Petrusbrevet, låt dem bli till uppmuntran för dig.

1 Pet 1:3-9
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader.
I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda,
till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen.
Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.
Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag,
för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras.
Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje
då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: