Andra söndagen efter trefaldighet- kallelsen till Guds rike

Idag kommer predikan att handla om kallelsen till Guds rike. 

Den kallelsen kan summeras i den uppmaning och inbjudan som Jesus riktar till sina lärjungar.

Den är kort och kärnfull.

”Följ mig!”

Den här uppmaningen riktas också till dig.

Oavsett om du ser dig som en kristen eller inte, så är orden ”följ mig” inget du kan stå likgiltig inför.

För många av oss innebär uppmaningen och utmaningen, att ta nya steg och fördjupas i vår relation med Jesus, så att vi fortsätter formas och färgas av honom.

För andra kan det handla om att för första gången slå följe med Jesus och kliva in i ett nytt liv med honom.

När vi uppmanas av Jesus att följa honom kan vi ibland slå det ifrån oss.

Men kan det verkligen gälla mig?

Jesus låter knappast vem som helst följa honom?

Jag är inte den religiösa typen?

Jag är inte någon som Jesus skulle ha nytta av i sitt rike?

Andra invändningar kan ha att göra med att fortsätta att följa Jesus.

Jag är ju redan trygg och väl förankrad i min tro, vad mer kan jag behöva?

Att följa Jesus är en möjlighet vi alla får ta del av om vi bara vill.

När vi väl slagit följe med Jesus finns det ständigt nya upptäckter att göra.

Vi får följa Jesus in i en fördjupad relation till honom, men vi får också följa hans steg fram till andra som behöver honom.

Dagens evangelietext är hämtad från Markus 2:13-17

Mark 2:13-17

Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom.

När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ”Äter han med tullindrivare och syndare?” Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Jesus blir ifrågasatt av skriftlärda och fromma fariséer. 

Han blir gång på gång hånad för att han har samröre med fel sorts människor. För en och annan farisé var det nog också just detta som gjorde det omöjligt för dem att tro på Jesus. 

Han uppförde sig inte på ett sätt som fariséerna ansåg fromt. 

Fariséerna ägnade stor möda på att undvika alla som man ansåg vara orena eller mindre fromma än dem själva. 

De förespråkade hårda straff för dem som bröt mot lagen och ansåg sig själva värda Guds kärlek, eftersom de tyckte sig vara så mycket frommare än andra. 

De väntade sig också att Messias skulle komma och upprätta en självständig Judisk stat. 

De väntade sig att Messias skulle skipa rätt och straffa alla som brutit mot Guds bud. 

Märk väl att fariséerna ansåg sig vara kapabla att inte bryta mot några bud, det var alla andra som var orena syndare i varierande grad. 

Så dyker det upp en kringvandrande man som skulle kunna vara Messias, om än han inte ännu på bred front förknippats med titeln. 

Men den här märkliga mannen beter sig inte på ett sätt som fariséerna kan ta till sig.

Han bjuder hem sig till människor som var omoraliska, orena, föraktade och inte minst syndare. 

Levi som Jesus bjudit hem sig till i texten sågs nog av fariséerna som en svikare och en förrädare. Tullindrivare var inte populära av flera skäl. 

Dels var de en påminnelse om att man levde under romersk ockupation, 

men värst var nog att tullindrivarna gjorde sig pengar på sina landsmäns bekostnad. 

Att Jesus inte tog avstånd från tullindrivarna och till och med bjöd hem sig till sådana människor stack i ögonen på en och annan. 

En rättfärdig människa skulle inte omfamna ockupanternas hantlangare på det sättet.

Jesus är medveten om kritiken och ger också svar.

”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 

Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Jesus har kommit för att kalla syndare att följa honom.

Vilka är då dessa syndare som får ta emot den här inbjudan?

Alla.

Det finns ingen som är rättfärdig av egen ansträngning.

Både flitiga kyrkobesökare och de värsta kåkfararna har fått samma inbjudan.

Vi behöver alla nåd och hjälp på vägen.

Därför kan heller ingen av oss ta oss rätten att säga att någon inte skulle ha rätt till Jesu kallelse.

Vad var det nu Jesus sa till tullindrivaren Levi?

Han sa ”Följ mig!”

Vad hände efter det?

Levi steg upp och följde honom.

Samma erbjudande låg öppet för de lärda och fromma fariséerna, men istället för att göra som den föraktade tullindrivaren och följa Jesus, så tar fariséerna gång på gång avstånd från Jesus, bland annat på grund av vilka han omger sig med.

Vad tror ni är avgörande för att få följa Jesus? 

Är det att vi är perfekta och duktiga innan vi får komma till honom?

Eller är det att vi följer honom när han kallar på oss?

Levi hade inte ägnat sitt liv åt att bli en så god och moralisk människa som möjligt. 

Han hade inte ens sökt sig till Jesus, utan det var Jesus som hittade Levi. 

När så mötet mellan Levi och Jesus sker är det inte Levis rykte eller överträdelser som Jesus tar hänsyn till.

Jag tänker mig att många av människorna som var med rynkade på nästa åt förrädaren som satt utanför tullhuset. 

Jag tänker mig också att en och annan förväntade sig att Jesus skulle fördöma mannen som tjänade pengar på deras bekostnad. 

Men istället säger Jesus ”följ mig” och inte nog med det, Levi reser sig och följer honom.

Sedan går Jesus hem till tullindrivaren Levi och bekantar sig med alla hans vänner, som inte heller hade något anseende bland folket.

Betyder det här att Jesus anser att det är OK att göra sig pengar på moraliskt tveksamt sätt?

Betyder det att Jesus inte bryr sig om synd och överträdelser vi gör mot Gud och varandra?

Nej, men det betyder att Jesus älskar alla oss syndare. 

Vår synd och våra överträdelser har det höga priset att det skiljer oss från Gud. 

Men Jesus gav sitt liv för att betala för våra överträdelser och därför har vi alla möjligheten att liksom tullindrivaren Levi få resa oss och följa Jesus vidare från den punkt där vi idag befinner oss. 

På den resan får vi se våra liv och värderingar förvandlas på grund av Jesu närvaro.

Vi är kallade att följa Jesus och därmed är vi också kallade till människorna vi har runt oss. Vi är kallade att bära budskapet om hur Jesus säger ”följ mig” till alla människor, oavsett om vi tycker oss förtjäna det eller inte.

Men lilla jag, inte kan ju jag göra någon större insats. 

Hur skulle jag kunna sprida evangeliet på det sättet?

Orsakerna till sådana resonemang kan vara många. 

Kanske har du blivit besviken på Gud av olika anledningar.

Kanske har du mött svårigheter och tyckt att Gud varit frånvarande.

Kanske har du omständigheter runt dig som gör att du känner att du inte kan göra något av värde för Guds rike. 

Eller kanske anser du bara att du är för ung eller för gammal.

För obetydlig eller för svag.

I Domarboken får vi möta en ung man som tyckte att Gud övergett folket och  såg inte någon möjlighet till att förändra en hopplös situation. 

Själv var han yngst i en familj tillhörande det han ansåg vara den minsta och obetydligaste stammen i folket.

Den unge mannen hette Gideon.

Dom 6:7-16 

När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna sände han en profet till dem som sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig.”

Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. Herrens ängel visade sig för honom och sade: ”Herren är med dig, tappre krigare!” Gideon svarade: ”Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld.” Herren vände sig till Gideon och sade: ”Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.” Gideon svarade: ”Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.” Herren sade: ”Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.” 

Gud är med oss alla dagar och med hans hjälp kan vi liksom Gideon få sträcka oss utanför våra egna omständigheter och förutsättningar till andras hjälp.

När vi visar kärlek och praktisk omtanke om andra, då har Guds rike genomslag. 

När vi älskar Gud mer än allt och vår nästa som oss själva, då följer vi Jesus. När vi ger av vårt överflöd till den som behöver, då följer vi Jesus. 

När vi förlåter någon som står i skuld till oss, följer vi Jesus. 

När vi hjälper den hjälplöse, följer vi Jesus. 

När vi ber för andra, följer vi Jesus. 

När vi på olika sätt använder våra resurser i tjänst för Gud, följer vi Jesus. 

När vi i nån mån lever våra liv med Jesus på det här sättet är det inte för att vi själva presterat det utan därför att vi av nåd och kärlek får växa och förvandlas i Jesus sällskap. 

Gud väljer ut den som tycker sig vara för svag, för ung, för gammal eller för obetydlig och ger dem nycklarna till Guds rike.

I första Korinthierbrevet kan vi läsa om det här.

1 Kor 1:26-31

Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

Oavsett vilka förutsättningar vi har med oss är vi alla inbjudna att följa Jesus. 

Vi behöver inte vara perfekta och det blir vi heller inte, men längs vägen får vi utifrån våra gåvor och sammanhang vara till nytta för Guds rike. 

Jesus uppmanar oss hela tiden att följa honom vidare in i hans förvandlande kärlek och nåd. Skulle vi av någon anledning kommit på avvägar eller blivit stillastående så får vi åter igen mötas av Jesu varma blick och uppmaningen ”följ mig!”

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: