ÅTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET – Andlig klarsyn

Temat för dagens gudstjänst är andlig klarsyn

Klarsyn är något oerhört värdefullt i en tid då vi drunknar i förslag på hur det goda livet ska levas och hur vi ska nå den bestående lyckan. 

Enligt det vi får höra, kan och ska alla vara lyckade och lyckliga, här och nu.

Följ bara några enkla anvisningar, så blir allt bra.

Följer vi bara anvisningarna, så blir allt kalas.

Men vilka, av alla de anvisningar vi har att välja på, ska vi prioritera före andra?

När det gäller allt från tro till heminredning, finns det en mångfald av vägar att välja på. 

Mängder av stora och små val, kommer i en aldrig sinande ström.

Om det är besvärligt att bestämma vilka köksluckor som blir bäst i våra kök, hur svårt är det då inte att få fatt i den tro som är rätt. 

Det finns ju ett helt smörgåsbord att välja från.

Kan man kanske välja bara de bitar man gillar, från olika religioner och traditioner och göra sig en egen tro som passar just mig?

Då behöver jag ju inte ändra på någonting och jag behöver inte avstå eller gå miste om något. 

Problemet blir då att jag formar min tro och mitt liv efter mig själv, istället för att det är tron som formar mig.  

Gör jag så, blir tron aldrig besvärlig, den kommer aldrig att utmana mig och den kommer aldrig att skava någonstans.

Men om jag gör så, är det inte längre Gud som formar mig till sin egen avbild, utan jag som formar Gud, att vara så som jag själv vill ha honom.

Då blir det inte längre Jesus jag tror på och följer, utan något jag snickrat själv.

Man kan ju tycka att det är självklart att Gud ska forma oss och inte tvärt om, men det är oerhört lätt för oss att bortse från Jesus, när han säger eller gör något som inte stämmer med våra egna liv.

När vi hamnar i lägen där Gud genom bibelordet, våra samveten eller predikan, gör oss uppmärksamma på saker vi behöver förändra i våra liv, eller släppa taget om, vill vi gärna skjuta det ifrån oss.

Förändring kan ju vara jobbigt och vi kanske inte vill släppa det bagage vi mödosamt samlat på oss.

Då kan det vara lättare att vända blicken utåt, för att se vad andra gör fel, eller har fått om bakfoten i sin tro.

När vi börjar leta fel hos varandra, blir det svårt för oss att klart se Jesus, som är den som förenar oss med sig själv och varandra. 

I kristendomens historia har vi ibland delat upp oss och ibland gått samman.

Nu och då händer det att olika grupper av kristna har olika idéer om vad som är rätt och fel. 

Historiskt har man delat upp sig, på ett sådant sätt, att kristna som tänker olika i lärofrågor, också tillslut hamnat i olika kyrkor när de firar gudstjänst. 

När sådana delningar har skett, har det fört med sig tankar och uttalanden som att vi gör rätt och är sant troende och de andra gör fel och har missat viktiga delar av tron. 

Idag ser vi tack och lov hur kristna, med rötter i olika kyrkor, närmar sig varandra och lär sig av varandra, på ett sätt som berikar oss alla. 

Samtidigt har kristna fortfarande olika syn på till exempel dopet och vi har olika sätt att vara församling och fira gudstjänst. 

Betyder då mångfalden av sätt att vara en kristen, att vår andliga klarsyn är bristfällig? 

Om vi alla såg samma sak skulle vi väll som kristna inte vara så olika?

Jag tycker att mångfalden av kristna uttryck, visar på hur vi får möta Gud, på mångskiftande sätt och hur samma budskap och samma Gud, utan tummande kan träffa oss, på det sätt vi behöver.

Vad är då andlig klarsyn?

Är det först och främst att kunna se när en annan grupp troende är på tunn is, eller är det något annat?

Är det att ha rätt utformning av sina Gudstjänster, eller är det något annat?

Är det att använda rätt ord i våra böner, eller är det något annat?

Är det att se det övernaturliga, eller är det något annat?

Jag skulle vilja säga att andlig klarsyn handlar om att se på Jesus och inte bruset runtomkring.

Att inte förblindas av trender och omgivningens tyckanden.

Att se våra egna liv i skenet av Jesu exempel och sträva mot detta.

Att se andras liv i skenet av Jesus nåd och kärlek.

Att se och vara lyhörd för Jesus mitt i vardagen.

Andlig klarsyn är att mitt i gyttret av värderingar och val, kunna urskilja den väg som Jesus snitslat för mig. 

Andlig klarsyn är allt detta och att det vi ser i Jesus får forma oss och leda oss även när det inte är det bekvämaste alternativet för oss.

Andlig klarsyn är inte, först och främst, att kunna se vad andra gör som är fel. 

Vi är ju inte kallade att döma våra medmänniskor. 

Vi är däremot kallade att följa Jesus, så att han får leda och forma oss, på det sätt som är i linje med hans vilja. 

Det gör han genom den helige Ande, när vi umgås med honom i bön, bibelläsning, församlingsgemenskapen och när vi tar tid att lyssna in honom.

Att vara en lärjunge, är att först och främst, själv följa Jesus och sedan i kärlek visa andra på honom. 

Att följa Jesus med en klar blick är en utmaning, när vi lever i ett samhälle där vi uppmanas att förvekliga oss själva och bombarderas med mängder av motstridiga budskap om hur detta skulle gå till.

Finns det föresten något som säger att jag måste välja bara en av alla de livsvägar som erbjuds mig?

Dagens evangelietext säger någonting om detta. 

Vi läser från Matteusevangeliet 7:13-14

Matt 7:13-14

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 

Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. 

Texten säger att inte alla vägar leder dit vi vill komma. 

Alla vägar leder alltså inte till Rom.

Det har alltså betydelse att vi väljer rätt kurs och håller den.

Att följa Jesus innebär inte alltid att vandra den väg som är lättast för mig.

En väg som inte alltid är helt enkel, ger mig möjlighet att växa och släppa sådant som gör det svårt för mig att ta mig fram. 

En väg som jag inte själv stakat ut, för mig till platser och människor jag annars inte mött. 

En bred väg kräver inget av mig. 

Den har inga jobbiga hinder och utmanar mig inte att släppa taget om tung packning. 

På en bred väg är jag inte beroende av någon, medan jag på en smal och ibland svår väg, gör mig beroende av en bra vägvisare och hjälpsamma medresenärer. 

Den smala vägen kräver att jag anstränger mig och lämnar tung last längs vägen för att ta mig vidare.

Tron är inte en frisedel från bekymmer i livet och det ska vi inte heller förvänta oss. 

Att urskilja och följa den smala vägen och gå in genom den trånga porten, garanterar inte en lätt resa, eller frisedel från bekymmer.

Men det är en resa jag inte företar mig ensam, Jesus är med mig varje steg på vägen. 

Om jag vacklar och faller, eller går vilse, hjälper han mig upp, eller söker reda på mig och visar mig tillbaka till vägen.

På resan får jag också hjälp av mina medresenärer och jag får i min tur vara till hjälp för dem som kommer efter mig.

 

Utan att förkasta mig, för min brister, utmanar Jesus mig att växa.

Han utmanar mig att mer och mer likna honom.

Genom honom har jag fått tillträde till Gud och det eviga livet, utan att jag behövt vara duktig eller from.

Men när jag väl börjat tro på honom, vill han vandra med mig resten av mitt liv.

Han vill också vara den som leder vår vandring, då han är den som kan vägen. 

Att följa Jesus genom den trånga porten och på den smala vägen, är inte alltid den bekvämaste eller bekymmers friaste vägen men… 

En snårig och smal väg som leder till livet är alltid bättre än en bred och bekväm väg som inte leder någon stans.

Om vår blick blivit klar i Jesu sällskap, får den oss att se vår omgivning med kärlek och omsorg. 

Den får oss att bry oss mer om våra medmänniskor, än regler och ritualer. 

På profeten Jeremias tid hade folket förblindats av allt som hände runt templet.

De började tro att templet var så heligt att inget ont skulle kunna hända dem, så länge som de bara deltog i högtiderna i templet. 

Folket hade fått uppfattningen, att offrandet i templet gjorde att de inte behövde vara så noga med hur de behandlade andra människor. 

Man hade också börjat be till andra gudar, i tron att det inte spelade någon roll, så länge allt gick rätt till vid tempelhögtiderna.

Jeremias första stora offentliga tal riktar sig mot detta och han håller det i en av portarna i templet, mitt under en stor högtid. 

Hans tal var så provocerande för vissa av åhörarna, att de hatade och förföljde honom resten av hans liv. 

Vi ska läsa ett utdrag av vad som retade folket så mycket.

Vi läser från Jeremia 7:1-7

Jer 7:1-7 

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Ställ dig i porten till Herrens hus. 

Där skall du ropa ut detta budskap: Hör Herrens ord alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. Lita inte på lögner som »Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.« Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, om ni handlar rätt mot varandra, om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.

Jeremia tar upp flera saker som Gud gång på gång påminner oss om i bibeln.

Sådant som borde vara självklart för alla som tro på och följer Gud, men som vi i alla tider haft lätt att glömma. 

 

Han vill att vi ska älska honom över allting och inte lockas att snegla på andra religioner.

Han påminner om att de offer han helst vill se från oss, inte i första hand är ritualer och religiösa högtider. 

De offer han helst vill se, är att jag tar hand om främlingen, den faderlöse och änkan.

Att jag besöker den som är i fängelse.

Att jag ger kläder till den som inte har några.

Att jag ger mat åt den som är hungrig.

Att jag gläder mig med den som gläder sig och att jag gråter med den som gråter.

Allt sådant säger Gud att han vill ha, hellre än ritualer och offer.

Lever jag med Jesus för ögonen kommer jag också formas i den här riktningen. 

Jag kommer aldrig bli så god och omtänksam att jag blir förtjänt av hans kärlek och nåd, men hans kärlek och nåd kan få mig att se mig själv, mitt liv och mina medmänniskor, på ett sätt som utmanar mig att växa som lärjunge och medmänniska.

Vi ber.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: