Sjätte söndagen efter trefaldighet- Efterföljelse

Idag handlar predikan om efterföljelse.

Vad är då efterföljelse för något?

Det handlar helt enkelt om att följa Jesus. 

Ja, men det lät ju inte så komplicerat, eller?

När vi pratar om efterföljelse blir det ibland så att vi känner lite dåligt samvete. Dåligt samvete över att vi inte är så duktiga som vi borde på området efterföljelse. 

Syftet med den här predikan är inte att vi ska känna oss för korta för den ribba vi vet vi borde nå upp till. 

Efterföljelsen kan inte mätas med samma måttstock, för alla människor, då vi leds in i olika uppdrag. 

Att jag går i kyrkan mindre än mina bänkgrannar, betyder inte nödvändigtvis att jag i mindre utsträckning följer Jesus.

Däremot kan det givetvis underlätta min vandring med Jesus, när jag får slå följe med andra kristna i bön, bibelstudier, nattvardsgemenskap, predikan och lovsång. 

Församlingslivet är därför något som hjälper oss att hålla vår tro och vårt lärjungaskap levande och det färgar också våra liv utanför församlingen.

Församlingsgemenskapen är en hjälp och en fantastisk möjlighet.

Den är inte måttet på din tro, men gemenskapen i församlingen hjälper oss närmare Gud, närmare varandra och närmare vår omgivning.

När vi fått en tro på Jesus som vår räddare, blir vi också räddade.

Vår frälsning får vi därför att Gud älskar oss och inte för att vi varit duktiga och lydiga mot Gud.

Men varför ska vi följa Jesus, om vi redan fått vår frälsning?

Vi ska följa Jesus därför att han ber oss om det. 

Han vill att vi ska ha honom i våra hjärtans första rum.

Gud vill vara den vi håller högst och den vi prioriterar först.

Gör vi det får han nämligen större utrymme att handla i och genom våra liv.

Det handlar alltså om att stå till Guds förfogande även utanför tiden vi lägger på kyrkobesök.

Jesus uppmaning att följa honom är en allomfattande och livslång kallelse.

Vi ska läsa en text från Lukasevangeliet där Jesus ber människor följa honom och vara till hans förfogande.

Luk 9:51-62

51När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, 

52och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 

53Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. 

54Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: ”Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?” 

55Men han vände sig om och tillrättavisade dem, 

56och de fortsatte till en annan by.

57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” 

58Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” 

59Till en annan sade han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 

60Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” 

61En annan man sade: ”Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” 

62Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Varför ville inte folket i den första samariska byn ta emot Jesus när han behövde husrum? 

De hade nog främst att göra med vart Jesus och lärjungarna var på väg. 

Judar och samarier var nämligen inte överens om vart man skulle tillbe och offra till Gud. 

Samarierna ansåg att den rätta platsen att tillbe Gud var på berget Gerisim i det samariska området. 

Judarna ansåg att det var templet i Jerusalem som var den viktigaste helgedomen. 

På grund av bland annat den meningsskiljaktigheten var det inte otippat att invånarna i en samarisk by inte ville underlätta resan för en grupp Judar, som var på väg till en konkurrerande helgedom. 

Bröderna Jakob och Johannes som båda var hetlevrade tyckte att byns vägran att ta emot dem borde bestraffas med eld från himlen. 

Inte undra på att Jesus kallade dem för åskans söner. 

Tack och lov är inte Jesus lika hetlevrad. 

Han tillrättavisar lärjungarna och vandrar helt sonika bara vidare till nästa by. 

På vägen möts han av människor som säger att de vill följa honom. 

En man utlovade att han skulle följa Jesus vart han än gick. 

Jesus svarar: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” 

Vandringen Jesus var inne på hade inte en härlig och rofylld slutdestination. 

Han var på väg för att ge sitt liv på korset. 

Vår destination är himlen, men vi har inga garantier att vandringen med Jesus här och nu skulle vara befriad från svårigheter och lidande.

På vägen får Jesus syn på en man som han uppmanar att följa honom.

Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 

Jesus svarar då ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” 

Var det inte lite hjärtlöst av Jesus att inte ge den här mannen tid nog att begrava sin far, innan han skulle ge sig ut i tjänst för Jesus?

Vid den här tiden var begravningen en utdragen historia. 

Först hade man en begravning, så fort som möjligt efter att en person dött.

Sedan väntade man ett helt år och sedan var det den äldste sonens plikt att samla benen och lägga dem i ett gravskrin som sedan placerades vid den slutgiltiga viloplatsen. Korset var nära för Jesus nu och ville den här mannen verkligen följa honom, hade han inte tid att vänta ett helt år innan han tog möjlighet. 

Sedan pratar Jesus med en man som ville följa honom, men som först bara ville säga hejdå till alla där hemma. 

Jesus godtog inte det som ett giltigt skäl att vänta.

Varför då?

Jesus kallar oss inte främst att följa honom igår eller imorgon.

Det är idag och i nuet som han vill ha din uppmärksamhet.

Det är i det du tänker, säger och gör i nuet som han har störst användning av dig i sitt rike. 

Det är i nuet du kan överlåta dig i hans hand.

Det är i nuet som du kan vara hans hand utsträckt till någon annan.

Det är i nuet Guds rike kan ha genomslag där just du står.

Det är lätt hänt att vi har alla intentioner att leva helt överlåtna i tjänst för Gud, men först har vi bara lite saker vi ska ordna. 

”Jag ska bara” är inte ett giltigt skäl att skjuta efterföljelsen på framtiden. 

Det är ju som sagt här och nu vi alla på olika sätt kan vara i tjänst för Guds rike. 

Vi vet inte hur mycket tid vi har här på jorden och det bästa vi kan göra av den tid vi har, är att ge Gud rum att arbeta, i och genom oss, i alla delar av våra liv. 

Han är ju trotts allt med oss alla dagar, så varför inte ta vara på det alla dagar? 

Hur ska vi kunna göra det då?

Hur ska vi kunna följa Jesus och låta honom bli synlig i alla de sammanhang vi rör oss i?

Paulus rörde sig i en massa olika sammanhang och i samtliga gjorde han allt för att hitta vägar att nå människor, med de goda nyheterna om Jesus.

Vi ska läsa en text från Paulus första brev till Korinth.

1 Kor 9:19-26
19Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. 

20För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. 

21För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. 

22För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. 

23Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.

24Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. 

Löp då för att vinna det. 

25Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. 

26Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.

Paulus anpassade sig efter de människor han hade runt sig, så att hans sätt att vara inte skulle vara i vägen för att någon skulle komma till tro. 

Därför följde han noga alla föreskrifter fromma judar följde, när han var bland fromma judar. 

Rörde han sig bland andra folk lyfte han fram gemensamma nämnare och använde ett bildspråk som de kunde relatera till, utan att han för den skull tummade det minsta på evangeliets budskap. 

Paulus ville vara så pass följsam i sitt sätt att vara, att åtminstone någon skulle höra på honom tillräckligt länge för att höra evangeliet och komma till tro. 

Vi kan inte säga att Paulus var som en jude för judarna och som en grek för grekerna och tro att det innebär att vi kan hålla Jesus avgränsad till kyrkobesöken och hemmet.

Paulus var inte en kappvändare och han kompromissade inte med evangeliet. 

Han var som som en jude bland judarna och som en grek bland greker, men han var alltid en budbärare som berättade om Jesus.

Paulus förmedlar också vikten av uppdraget Gud gett oss. 

Ett uppdrag som är värt att offra allt för. 

Efterföljelse är inte alltid bekvämt för oss.

Att följa Jesus innebär att vi får göra eftergifter och uppoffringar.

Men priset för att bära en kristen tro öppet är inte särskilt högt i Sverige.

På andra håll i världen är det med livet som insats man följer Jesus.

För Paulus slutade det med att han fick sätta livet till.

Ändå tog han varje möjlighet att tala om Jesus som förlåtit honom.

När Paulus förklarar för vännerna i Korinth att efterföljelsen är värd priset, använder han en bild som de kan förstå. 

Korinth var nämligen platsen för de näst största spelen i hela det romerska riket. Det var bara de olympiska spelen som var större. 

Hård träning för att vinna en tävling var alltså något folket i Korinth förstod sig på. 

En idrottsman gör uppoffringar och lever hela sitt liv på ett sådant sätt att det ska leda till en vinst när tävlingen kommer. 

Idrottaren gör stora ansträngningar och uppoffringar för att eventuellt vinna en krans som kommer att vissna.

Hur mycket mer blir inte ansträngningarna och uppoffringarna värda då målet är evigt och bestående.

Ibland kostar det att vara Jesus efterföljare, men målet är att vi ska få så många som möjligt med oss till Guds räddande famn och det är värt allt.

Annonser
Publicerat i Predikningar, Tro
%d bloggare gillar detta: